Time to drop some names

Bild: Jörgen Auer

Vill härmed tacka Mikaela och Jakob för besöket i kväll och för att jag fick tillfälle bjuda dem att smaka av den konjak jag tidigare fått av just dem. Med det vill jag samtidigt nämna Johan Daniel Grönstedt, en man jag aldrig har träffat. Han avled nämligen redan 1876, men drack konjak många år tidigare.

Nu vill jag bestämt hävda att vi långt ifrån bara ägnade oss åt konjaksdrickande. Nej, nej vi drack kaffe också. Samt pratade franska, tyska, holländska, spanska, polska och nämnde nog engelska också. Det måste vi ha gjort, annars hade jag väl inte skrivit rubriken här ovan. Den som betyder Dags att droppa några namn. Nu minns jag att jag sa ryska också samt något om Nizjnij Novgorod och en tesamovar. Jag är tämligen säker på att jag även nämnde Gunde och Wassberg och en skranglig järnvägsresa. Just det: jag sa något om OS i Sarajevo också. Det var ju där de två skidåkarna hörde hemma. Tågresan var i Ryssland.

Andra namn att påtala just i dag är Philip Jönsson som vann guld i luftgevärsskytte i Paralympics i Tokyo.  Louise Etzner Jakobsson red sedan hem en silvermedalj i dressyrens kür.

Mer? Tja, Anders, Börje och Christian, kanske. Eller Dina, Evelyn och Franceska. Och Gusten, Harald och Ingvar inte att förglömma. Inte heller glömmer jag Josefine, Kristin och Laila, Margareta, Nina, Olle, Petter, och resten. Rune, till exempel. Ett namn värt att minnas. Liksom Runa. Jag har för mig att jag haft en lärare som hette just Runa.

Sonia kommer jag ihåg. Dels för att jag haft en moster som hette så, dels för en skönhet från Sudan med det namnet. Tillkowski hette en tysk fotbollsmålvakt på 60-talet. En annan tysk målvakt var Fritz Herkenrath. Det var han som stod i västtyska målet mot Sverige i VM 1958 och som blev grundlurad av Kurre Hamrin vid det svenska 3-1-målet. Men Fritz behövde inte skämmas ensam, Hamrin hade redan lurat bort även Horst Szymaniak, Hans Schäfer och Herbert Erhardt.  

Urban kan man heta. Jag känner några. En i alla fall. Nilsson. Hej, Ubbe. Vilgot Larsson var en skicklig hockeyback i Leksand och Tre Kronor på 50-talet. Wilhelm hette minst en svensk prins. X-et vet jag att såväl en svensk konstnär kallades som några idrottare. Yngve bodde i porten bredvid när jag var barn. En annan Yngve blev moderatordförande. 

Zeb Macahan hette en hjälte i en westernserie på tv 1976-1979 (en roll som spelades av James Arness). Åke gick i min klass och hette Andersson i efternamn. Några andra Åke har jobbat på Corren (en gör fortfarande det). Ängla känner jag ingen, men jag kan ju hylla namnet för det. Öllegård Wellton var en svensk skådespelare (1932-1991). Alla med ett namn på Ö är värda en extra påminnelse och en kram. Tänk så många gånger de fick (får) sitt namn nämnt sist.