torsdag 16 september 2021

Min mor blev 98

Bild från 2013-10-05

Min mor är död. Hon fick ett långt liv. Föddes i Borås 22 oktober 1922 och avled i Norrköping 9 augusti 2021. Hon blev således 98 år, nio månader och 17 dagar gammal. Eller blir det 18? Strunt i det. hon var ändå inte vaken den sista dagen.
Får man skriva så? Får man skoja så när en människa dör?
Ja då. Visst får man det. Mamma hade tyckt att det varit roligt om jag skrivit så om någon annan och jag tror att hon skulle gilla formuleringen om sig själv också. Hon hade nämligen humor.
Den hade hon efter sin far, Gustav Andersson Strömvall, Tomten kallad.
Min mormor, Brita Valentina var född i Offerdal i Jämtland 1896 och hennes anor går att finna långt, långt tillbaka. Jag har nämligen följt dem och hittar släktled på 1300-talet. Spår som leder in på Skankesläkten, eller Schanke, till väpnarna (riddarna) Karl Pedersen och dennes far Peder Nilsson på Frösön. Ett par århundraden efter dem förekommer rika bönder och präster (några av de senare omtalade, bland dem Jämtlands reformator Erik Andersson).
Det där tyckte min mor, Eva Miriam Ingeborg Auer var ganska kul att få reda på.
"Kors i all sin dar, var det så fint folk? Jag som bara trodde det var fattigt folk i släkten?"
Ja, så blev det med tiden. Det blev mest torpare av allihop, och soldater av lägre rang/grad. På hennes pappas sida var det också torpare och någon västgötaknalle. Fadern var rörläggare i Borås.
Mor själv jobbade bara några år efter avslutad folkskola. Som kontorist på textilfabrik. Sen träffade hon sitt öde i form av Karl Erik Tauno Auer och "fick" inte jobba mer. Hon blev hemmafru i Norrköping dit paret flyttade, jag tror något år innan första barnet, Britt-Marie föddes 1943.
Ja, sen rullar åren på så där som de gör. Familjen bor på Östra Promenaden. Flyttar till Bjärby i Styrstad utanför Smedby och bebor västergården innan flytten går ett par hundra meter till ett av husen på Bjällbrunna. 1954 flyttar familjen in till det då nybyggda bostadsområdet Ljura. Barn föds och ska äta, snytas och kläs på och av, börja skolan och växa upp, flytta hemifrån, börja jobba. Skaffa familj. En dag finns inga barn kvar hemma. Erik och Eva flyttar till eget hus i Lindö. Men inte så länge. Därifrån flyttar de till Skeppargatan innan de hittar lugn och ro på Lida Kullar.
1989 blir hon ensam. Maken Erik avlider. 
Det var i december. I 32 år lever hon ensam på Lida Kullar i Norrköping. Ensam är fel ord. Hon hittar några nya väninnor. Och hon får ofta besök av barn och barnbarn (dottern Ami bor nära). Barnbarnsbarn också. Innan hon slutar sina dagar får hon tre barnbarnsbarnbarn. Hon älskar alla sina ättlingar och vill se kort på alla. Vill veta vad de har för sig. Hur det går på jobb och i skola. Fast det blir allt svårare med såväl hörsel som syn, Hon får också ett par mindre hjärnblödningar. De tre sista åren av sitt liv lever hon på korttidsboende och äldreboende. Hon avslutar sina dagar på det nya och fräscha äldreboendet Albrektsvägen 153, Hejaklacken kallat för att det ligger intill fotbollsläktaren Berget på Idrottsparken. 
 
Bild från 2021-09-10
Den 9 augusti avlider Eva. Hon är avdelningens solstråle, alltid glad och så snäll, så snäll som hon alltid har varit. Men hon har ont lite här och mycket där. Får allt svårare att gå och kan inte gå utan rullator. Till och med det är svårt och hon måste allt oftare skjutsas i rullstol. Men ibland måste hon försöka gå. Hon har ramlat flera gånger under sin vistelse på boendet. Ett sådant blir ödesdigert då hon får ena lungan punkterad. Hon vårdas ett par dagar på Vrinnevisjukhuset, men den smällen klarar hon sig inte ifrån. Visst, hon hinner komma hem till sitt boende, men blir inte bättre. Kroppen orkar inte.
10 september begravs hon i Kvillinge kyrka. En passande kyrka eftersom hon har varit där många gånger på julotta och lyssnat på skönsjungande barnbarnet Agnes Auer. Agnes sjunger även på begravningen som är väldigt fin och värdig. Den skulle mamma ha tyckt om.

Bild från början av 1940-talet
Så här såg hon ut när det begav sig. Jag vet inte riktigt när bilden är tagen, men har sett andra bilder på henne och gissar att hon är i 20-årsåldern. En vacker kvinna med livet framför sig.
Hon blev 98 år.
Tack för att du gav mig livet. Vila i frid, lilla mamma.

2 kommentarer:

  1. Detta var väldigt fint skrivet, jag blev rörd!

    SvaraRadera
  2. Tack, Sven. Min mor är nog den snällaste människa jag har träffat.

    SvaraRadera