Bild: Jörgen Auer
Vajande fjäderborstgräs är så vackert när det tyst som fjärilar gungande svävar för vindens vågor. Jag skulle nog kunna sitta i timtal och titta på borstens mjuka rörelser. Det är lite som havets vågor, eller kakelugnens flammande eld.
Får det sedan sällskap av en höstlig aster blir inte resultatet sämre, bara annorlunda. Och gräsets böljande inte lika framträdande.
Men hela bilden blir förtjusande vacker.
Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar