Stillsamt drar sig mot kväll

I dag tog jag stegen där grässtigen går

Där på tallängen av kossor finnas spår

Så ljuvt att andas denna lantliga luft

Bortse en stund från det som kan vara tufft 

Här, bland de krokiga stammar och grenar

frodas blott tankar som mänskor förenar

Här finns ingen ondska och saknas gör svek

Här kvittar om man är långsint eller vek

Gulsporren lyser i solen och tjusar

struntar i såväl elände som busar

Ett ödelagt hus i förfall blir modell

när dagsljuset stillsamt drar sig mot kväll

Ljusröda, älskliga nyponen hänger

De väntar nog vinter innan de stänger