På dop i Onsala

Bild: Jörgen Auer

I för oss okänd stad vandrar vi hemåt i natten. Hem till hotellet i Kungsbacka. Och vi är glada och nöjda eftet att ha fått den stora äran att vara med när Susanna och Martins förstfödda, sonen Vincent, döptes i Onsala kyrka.

Susanna är kusin till mina barn och min 31 mars 2020 avlidna hustru Inger var Susannas moster.

Ha! Jag har följt Susanna och hennes föräldrar sedan långt tillbaka. Och jag var med när Britt och Bengts tre döttrar Sandra, Sofia och Susanna döptes. Jag har varit med på konfirmation och studentexamen, bröllop, massor av födelsedagar, vardagar och helgdagar, vi gamlingar har festat,  lekt och motionerat i över 40 år tillsammans och jag har varit jultomte hos familjen i 15 års tid och jag har tagit med alla barnen i barnvagn. 

Mest hjälpte jag till med just Susanna. Hon hade ju redan två äldre systrar och ibland var det nog skönt för familjen med en extra barnpassare.

Så jag tog med henne och barnvagnen, en sittvagn, på promenad. Ibland gick vi ganska långt, ända från Bäckhult till stora vägen Kisa-Ulrika och tillbaka. Det blev drygt sju kilometer.

Vi tittade på alla blommorna längs vägens kanter. Inte för att jag kände dem vid namn och kunde lära den lilla, men för att de var så vackra och fina. Vi tittade på insekter och djur och vi förundrades över alla fantastiska himlar och moln och träd som växte som de ville. Och fjärilar! Dem älskade vi.

Det är förunderligt att följa en människas liv. Ibland ses man inte på långliga tider, men inom en bor ändå känslan av det där som kan vara svårt att sätta fingret på - det där som är självklart när det handlar om ens egna barn och heter kärlek. Susanna och hennes systrar har helt enkelt känts som nästan, nästan mina, våra barn. Därför känns det stort att nu få vara med när hennes barn döps samt att få en plats vid den trevliga släktträffen efteråt i deras vackra hem i Forsbäck.

Tack för att jag fick vara med.

Bild: Jörgen Auer

På kvällen hade jag äran och glädjen att få hänga med Susannas föräldrar ut på en bit mat i Kungsbacka. Inte bara jag, Sandra och P-A var också med liksom mina barn Rebecka, Pernilla och Martin.

Så trevligt vi hade. Vi åt och drack av hjärtans lust på Pinchos och gick sen genom ett nattvackert Kungsbacka till Best Western Halland.

Lite fnittrade vi allt.