Ett religiöst ögonblick

 

Bild Jörgen Auer

Det är bara en bild, säger jag till mig själv och tittar på den. Den är min. Jag tog den i går morse. Då när solen var så fin och spred så mycket fint omkring sig. Då tog jag en bild bort mot Viby kyrka där på östgötaslätten. 

Den där blir bra, tänkte jag eftersom verkligheten var så fin. Visst hörde jag allt susande och brusande från E4-an där morgontrafiken flöt på som vanligt, men det var som om det försvann och det var bara jag, solen och kyrkan. Ja, och himlen, buskar och träd, förstås. I övrigt tänkte jag bort allt annat, sorger och besvikelser, kärlekar som kommit och gått, vinster och förluster, stort och smått, allt; liv, liv, liv, jag tänkte bort liv och år och gick helt upp i nu. Jag var som i ett rus, i trans om så än bara för några sekunder. Det var som om jag flög ett stycke ovanför mig själv och kunde se ned på mig med mobilen höjd framför mig. Det var nästan ett religiöst ögonblick.

Tänk därför så glad jag blev när jag ögonblicket senare kom ner på jorden igen och tittade på mobilen och såg att bilden blev precis som min känsla var.

Därför blir den ett inlägg i min blogg.