Jag är en blå pupill

Bild: Jörgen Auer

Vad ser man i en hästs mörka ögon? Vad som helst, säger jag som tittade djupt i ett sådant öga i dag. Jag tyckte mig se en sjö eller brunn, ett vatten så mörkt att det både skrämde och lockade. Men jag såg också ett intet, alltså något som inte sa mig någonting, som inte lämnade ledtrådar till vidare efterforskningar, hit men inte längre.

Och så såg jag mig själv i ögats spegelblanka yta, där det blåa i min jacka tycktes som pupill.

 

Bild: Jörgen Auer

Kanske var det därför som jag också tog en selfie vid några reklamskyltar längs E4. Här syntes jackan ännu bättre. Och passande nog stod jag framför en skylt med reklam för Team Sportia i Mantorp. Det var i den butiken som jackan köptes.

Bild: Jörgen Auer

28 februari och solsken. Klart att jag letar efter vårtecken då. De här snödropparna såg jag vid de gamla husresterna längst österut på Uljebergs ås, de där rucklen som kan ses från E4-an, strax före Mantorp. Om någon vecka är det nog ett helt täcke snödroppar där.

Bild: Jörgen Auer

En liten biltur tog jag också i dag. Behövde nämligen tanka och efter besök hos Gulf i Mantorp åkte jag en sväng bara för att njuta av vädret. Passerade Normlösa och stannade nära Skonberga Södergård för att ta en bild på några vindkraftverk. Mellan två av dem syntes en kyrka några kilometer bort. Älvestad kyrka.

Vid Södergården gick Emma Tillys hästar och betade. De stirrade nyfiket på mig. Om någon människa då hade tittat i ett av dessa nyfikna ögon så hade jag kanske varit en blå pupill där också.