Tack för allt, Kalla!

Ur Svt

Vilken idrottare, förebild och idol. Till och med jag, så gammal jag är, har många gånger skrikit mig hes och svettats rejält när Charlotte Kalla kommit farande i skidspåren, tänk bara på stafetten i Sotji 2014. Jag kan fortfarande klart se framför mig Kallas otroliga upphämtning och spurt. Hon har varit Sveriges bästa längdskidåkare under senare år och hennes meritlista är minsann något att vara stolt över.

Nu har 34-åriga Charlotte bestämt sig för att sluta som  aktiv. SM på hemmaplan i Piteå blir hennes sista tävling och i dagens 10 km tog hon bronspengen bakom Frida Karlsson Ebba Andersson.

Att följa Charlotte Kallas med- och motgångar har varit en fantastisk tv-show. När hon åkt bra har hon varit så sprudlande glad att man själv sitter där i soffan och skrattar med henne. Du är så bra, min idol, tänker man då.

Och när hon åkt dåligt, ja jäklar så svarta ögon hon har då. Det är inte säkert heller att hon stannar till framför tv-reportern och säger nåt mer än: skiit på sin härliga dialekt.

De svarta ögonen skulle jag inte vilja komma i vägen för. Men kanske visar de också vinnarskallen Charlotte Kalla. För i kampen om OS-och VM-medaljer har nog ögonen svartnat där ute i skogen och spåret: jag ska fram, jag måste öka, måste ge allt och lite till. "Kom igen nu, Charlotte" (kanske tänker hon så och snackar med sig själv under loppen, jag tror så).

Tack för alla fina tv-stunder, Charlotte, det har varit roligt och spännande att följa dig. 

Lycka till med vad du nu tänker syssla med. Jag räknar med att få se dig ofta i tv även i framtiden, i Mästarnas mästare, som gäst i morgonsoffor och Efter fem, i  skidsammanhang i OS och VM (expertkommentator). Troligen och förhoppningsvis i andra program också där du kan få användning för dina svarta ögon, vare sig de utstrålar jublande glädje eller besvikelse och ilska.