Och snart blommar häggen

Bild: Jörgen Auer

Jag besökte Smedstad dammar i dag efter att ha varit på US. En svan fångade min uppmärksamhet.

Det var lugnt och stilla. Rofyllt. En oas i Linköping.

Bild: Jörgen Auer

Ännu lugnare blev det när billjuden från Vidingsjöleden försvann i porlandet från bäcken. Då var det bara jag och vattnets ljud - och mina tankar. Nej, förresten, det hade jag inga. Jag bara var i nuet utan att veta hur lång tid det varade. En minut, tre, en evighet?

Bild: Jörgen Auer

Men den här evigheten hade ett slut. Även om lugnet och friden höll i sig en stund efter att jag lämnat bäcken bakom mig och närmade mig Smedstad Ridsportcenter och såg en häst och ryttare skritta förbi. De såg så fina ut tillsammans, så kanske ingick de ändå i evigheten.

Bild: Jörgen Auer

Det här är en annan häst. En kompis jag ser så gott som varje dag. Det känns gott att pratas vid en stund över en morot, ibland lyssnar hon till vad jag har att säga men hon har sällskap i sin hage av två yngre hästar och när morötterna är slut försöker hon alltid bita den som står närmast och så springer de iväg alla tre.

Är det också delar av evigheten? Naturligtvis. Allt ingår i den. Från jordens födelse till nu, från nu till all framtid.

Bild: Jörgen Auer

Och snart blommar häggen. Igen.