Hellre ökänd än okänd

Bild: Anonym

Vem vill vara anonym?

Inte jag.

Inte heller vill jag vara okänd, nej, hellre ökänd i så fall. Jag kan erkänna att jag till och med gillar att det finns för mig okända människor som vet vem jag är eller som rynkar pannan och ser mer än lite brydda ut när de hör mitt namn nämnas: var har jag hört det? tänker de.

Ett snabbt och kort svar på den tanken är förstås Corren där jag ändå var fast anställd i 39 år och ännu inte riktigt har kastat in handduken, så att säga. 

Sjukhus är en miljö där de som arbetar där och har hand om och vårdar andra människor under kortare eller längre tid möter åtskilliga människor med olika sjukdomar. För sjukhuspersonal är det sjukdomen som är i blickpunkten (vilket vi som drabbats av sjukdom på olika sätt naturligtvis är tacksamma för). De skiter helt enkelt i vad sjuklingarna heter, utan de är det personnummer de bär.

Men det är nog också därför man som patient blir förvånad när någon börjar prata om en som ett namn.

Jaha, ja, du har ju skrivit en hel del om en sport jag höll på med tidigare och fortfarande är inblandad i via mina barn, fick jag till exempel höra när jag blev inlagd på US för en gallstensoperation. Och sen hade Alfred och jag ett längre samtal om den här sporten där jag under tiotalet år följde den största tävlingen.

Så trevligt vi hade! Så roligt det var att få prata sport och tävling och minnen med Alfred! Samtalet blev också som en hjälpande hand eller en av medicinerna under de här dagarna. Jag hade haft sådan smärta en dag i mitt operationssår att jag behövde tänka på annat. Tack.

Se fick jag besök också. Dels av en dotter och ett barnbarn som skänkte mig den här gosegrisen,  Cnorren kallad. Grisen är nu med mig överallt. Så gullig.

Två kvinnor har jag också haft besök av. Alltså var och en för sig.  Jajamen. Men nej, vi är bara vänner, inget annat. Det skulle inte deras sambos gilla. 

Det visade sig att en av kvinnorna kommenterade mitt blogginlägg i fredags, men som avsändare stod signaturen Anonym.

Det får hon naturligtvis fortsätta att vara, men jag kan visa en bild på henne så vet jag att några stycken känner igen henne.

En sådan vacker kappa glömmer man inte.

Bild: Jörgen Auer