tisdag 5 juli 2022

Rundtur till Breven och Bo

Bild: Jörgen Auer
Tänk så fint Sverige är. Och så glad man blir när man ser något utöver det vanliga. Som de här linfälten i Sörmland, inte så långt från Högsjö. När de dök upp i synfältet var jag någon sekund eller två övertygad om att det var vatten. Men icke.

Bild :Christina Auer
Vad gjorde jag där? Jo, jag gästade bror Crister och svägerskan Christina i helgen (tack för logi, mat och dricka) och de tog mig med på en lååång rundtur som innebar att vi åkte i länsgränstrakterna i såväl Södermanlands som Örebro län, ja vi var inne i norra Östergötland också.

Bild: Jörgen Auer
Ett av målen för färden var bruksorten Brevens Bruk, med en lång brukshistoria bakom sig och nu i fint välbevarat och nära nog i ursprungligt skick. Om Brevens Bruk kan man läsa mycket, mycket mera på ortens informativa hemsida brevens.se. Namnet Breven har ingenting med brev att göra, inte ens med posten, utan betyder bred mosse. Byn har medeltida anor, i alla falls finns Brevens gård omtalad redan på 1300-talet.

Bild: Jörgen Auer
Visst är det bruket som är mest känt här, men midsommarfirandet har också blivit berömt och välbesökt. Även nu några veckor efter midsommar kan man se den ståtliga midsommarstången och resterna av de sju säregna och vackra blomsterkransar som pryder den.

Bild: Jörgen Auer
Jag har tyvärr aldrig sett kransarna i full blomning, men anar att de är otroligt vackra och sevärda.

Bild: Jörgen Auer
Vid vårt besök syntes inte några andra turister till, vilket gjorde vår promenad i den historiska byn till en väldigt rofylld och behaglig rundtur. Vattnet heter Brevensån. 

Bild: Jörgen Auer
Den som inte är så historiskt intresserad kan ändå finna njutning för ögat och själen i Brevens Bruk.

Bild: Jörgen Auer
Samtidigt är Brevens Bruk så mycket historia att man ser och går förbi så mycket brukshistoria att man nästa inte kan förbise den eller komma undan. Och varför skulle någon vilja det? Man passerar masugnar och rostugnar och anar att här har varit massor av liv och rörelse. Även en herrgård och en kyrka med kyrkogård vandrar man förbi. De flesta byggnaderna är från mitten av 1800-talet, kyrkan från 1840-talet. Men bruket har äldre anor än så. Redan 1676 fick Claes Rålamb tillstånd att starta ett järnbruk och anlade då bland annat en stångjärnshammare.
 
Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer
Under 1930-talet målades alla byggnader om från ursprungligt rosa till dagens ockragula variant.
Stora delar av byn är förklarade som byggnadsminne.

Bild: Jörgen Auer
Den vackra kyrkan i Brevens Bruk byggdes på 1840-taet och fick under en tid även tjänstgöra som skola innan en ny skola togs i bruk på 1870-talet.

Bild: Christina Auer
Från Brevens Bruk gick färden vidare till nästa utflyktsmål - Boo, där vi stannade vid den gamla träkyrkan men också vid gamla skolan (bilden) där Boo Hembygdsförening huserar sedan 1985. Skola var det i samma byggnad mellan 1851 och 1953. Där åt vi medhavda smörgåsar, men köpte också fika av hembygdsföreningens trevliga medlemmar och satt en stund på uteserveringen och njöt av lugnet.

Bild: Christina Auer
Vi besökte också hembygdsföreningens trevliga museum med en mängd gamla bruksföremål. Jag försökte prata med den här knypplerskan, men hon hade ingenting att berätta. Men hon knypplade fint. Roligt var att vi kunde hjälpa till med att ta reda på vad en täljkäring är. Museet har av någon fått en sådan bänk, men visste inte riktigt vad den användes till. Det tog vi reda på genom en sökning på nätet, och med rätt stavning.
Så vad är en täljkäring då?
Jo, enligt Bohusläns Härads- och sockennamn är det en inrättning för att hålla fast grangrenar när man klyver dem till gjordar för korgar, fiskeredskap och annat. Sajten fredda-o-ac.se berättar att man satt gränsle över "kärringen" (bänken) och spände fast grangrenen, eller som det står: föremålet. Sen gällde det att med ena foten trycka mot den undre kläppen. enligt samma sajt var den idealisk för att tillverka ekrar till trähjul.

Bild: Jörgen Auer
Efter besöket i Boo var vi trötta och åkte hem till Crister och Christina. Men vi tog en omväg över Regna och Hävla. I närheten av Boo konstaterade vi att GPS:en var rolig att titta på. Vi fick för oss att här bodde en Bo Lindhult och strax därefter en Bo Djursnäs. Men den visade naturligtvis bara att vi passerade gårdarna Lindhult och Djursnäs i Bo socken, eller Bo distrikt som numera ingår i Hallsbergs kommun i Örebro län.
Just det: jag glömde köpa en sak på hembygdsgården. En Boo-häst. Alltså måste jag tillbaka. Snart. 

2 kommentarer:

  1. Väl och målande beskrivet

    SvaraRadera
  2. Låter som en härlig tur i vårt vackra land! Att få se och uppleva miljöer från förr retar nyfikenheten och hungern att få resa tillbaka i tiden.

    SvaraRadera