Bild: Jörgen Auer
Vackra kvällar är som god mat och söt blomsterdoft, lisa för själen. Varför funderar jag så mycket kring sådant nu och inte när jag var ung? Hade jag dålig syn då? Eller hade jag så mycket för mig och runt mig att allt det vackra drunknade i överflödet av intryck och nya spännande saker att uppleva? Var jag, och väldigt många andra unga, för upptagna av att leva?
Ja, så var det.
Livet är lugnare nu. Jag behöver inte jäkta och stressa för att bevisa för andra hur bra och viktig jag är som människa. Jag vet vad jag kan och inte kan. Men visst vill jag fortfarande att folk ska se mig, höra mig, känna mig, veta vem jag är. Alla vill väl vara någon? Jag vill vara den jag är. En njutningsmänniska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar