Hos en ristare i "Kåra"

Bild: Jörgen Auer

Tisdagsmorgonen gick klädd i gult alldeles innan solens uppgång. Själv gick jag i blått och tillsammans utgjorde vi en bild av Sverige denna den sista dagen i januari månad år 2023. Jag glömde dock, eller kom inte att tänka på att föreviga oss blågula förrän det var för sent. Däremot tänkte jag att det var fasiken så ofta Viby kyrka finns med på mina bilder.

Bild: Jörgen Auer

Senare under dagen åkte jag till Sjögestad motell och åt pannbiff samt passade efter måltiden på att ta en skogspromenad bort till Sålla varifrån jag tog bild över fälten bort mot Sjögestad kyrka. Då vet jag att tanken på en bok med östgötska kyrkor slog mig. Ja, jag har tänkt den förut, men nu kom den för mig på nytt och kändes bra. Så, tja, varför inte? Jag åker gärna runt och studerar, fotar och skriver.

Bild: Jörgen Auer

På tillbakavägen mot motellet och restaurangen där min bil stod tyckte jag att det drog kallt, även om träden nog skyddade lite. Skogen var så grön. Det tänkte jag inte, utan såg. 

Bild: Jörgen Auer

Alltid när jag går här, var det tionde gången? stannar jag och tittar en stund på fornlämningarna och läser åter den här runstenen, som tros ha stått här sedan inskriftens dagar. Det var på 1000-talet e Kr när Toste bodde här eller i närheten. Hur som helst så var han här och ristade, kanske höll han på en vecka, vad vet jag? Kanske grubblade han några timmar på vilka ord han skulle hugga in. Han funderade: Hej, pappa, det är jag, Toste. Jag har det bra. Hoppas du också har det hos gudarna. Har du träffat farfar? I går snarade jag en hare och i morse spårade Tormod och jag en björn till Sya där vi byggde en fälla. Vi tänker oss dit om tre dagar igen och hoppas på tur. Gunla mår bra, liksom barnen, men har börjat må illa och har inte bloat på sju veckor. Är det som jag tror så får vi tillökning i höst och blir det en son ska han heta Jörg. Blir det en dotter får hon namnet Ingerid. Det mest anmärkningsvärda som hänt här omkring på sistone är att Håkon storkäft fick en jättesten över sig när han skulle rista förra veckan och tvärdog. Vi begravde han i mossen på samma ställe där vi tänkt oss en ny offerplats, om du minns? Vädret har varit soligt en tid, men uschaan så det har blåst. Lill-Gäsle har så ont i öronen att han bara skriker. Tre dagar har han gastat  nu. Ulla och Vanja hoppar hage mest hela tiden och leker med hundarna. Torbjörn och Tormod hjälper mig så mycket de kan och börjar bli stora. Torbjörn är 16 vårar nu. På tal om det så längtar vi alla efter vår. Och saknar dig, käre far.           

Bild: Jörgen Auer

Men rista runor tar tid. Och Toste hade många sysslor att sköta. Främst jaga. Och så det där nya med att bruka jorden. Så här blev resultatet av hans skrivande vedermödor i Sjögestad. Eller rättare sagt i Kårarp som fanns här långt före motellet. Kanske hette det Kåre eller Kåra på Tostes tid? Själv bor jag några kilometer därifrån, på Uljeberg som för länge sedan hette Ulja.