Som fastfrusen inomhus

Bild: Jörgen Auer

För några sekunder fick jag för mig i morse att det var månen hästarna gick på, men så vaknade jag och insåg att allt var som vanligt och att de precis var utsläppta från stallet på Uljebergs säteri och vandrade nu sin tysta ban över den lilla höjden. Ljuset bakom dem kom nerifrån Circle K-macken vid Skänningevägen. Kanske var där alldeles fullt av långtradare? Jag får väl se när jag kommer dit, tänkte jag och påbörjade min morgonpromenad på travspåret runt kullen, åkern och hästhagarna.

Bild: Jörgen Auer

Kommen nästan hela vägen runt mindes jag att jag ju skulle kolla om det var många bilar vid macken. Glömde det just vid passeringen, men kunde i alla fall ta en bild på håll. Ljuset bakom kom från Mantorp.

Bild: Jörgen Auer

När jag på nytt vände mig om lyste det så fint i Uljebergs allé när en bil kom från Västerlösahållet. Undrar om den eller de som sitter i bor i Västerlösa? frågade jag mig själv och undrade också om de lade märke till mig och min ficklampa. Trodde de då att det var bonden som lyste efter att ha varit och utfodrat sina hästar, kanske? I så fall hade de fel. Det var ju bara hyresgästen Auer som var ute på morgonpromenad och strax skulle snedda över stora vägen för att hämta Corren i brevlådan.

Bild: Jörgen Auer

Tidig eftermiddag tog jag en ny promenad. Det blåste inte skönt, kan jag meddela och jag längtade in efter sju, åtta meters gång. Men så skärpte jag mig, fällde upp jackhuvan över mössan, drog upp dragkedjan så långt det gick för halsen och stövlade på. Ja, gummistövlar. För sjuttielfte gången förundrades jag över tallarnas otroliga växtkraft. Om de kan tänka så skulle jag bra gärna vilja veta hur den här tänkte i planeringen av bygget: få se nu, sa vi en eller två stammar? Och en gren här och en där, en häråt, nej, två, tre, fyra däråt och en krokig dit. Och så kan vi bakvända den där.

Bild: Jörgen Auer

Det skulle inte vara dumt om det fanns en liten raststuga här, eller ett tält, eller en vägg nånstans så att man slapp blåsa omkull, fantiserade jag. Då dök den här kraftiga enbusken upp. Eller är det flera, kanske? Ja, skit samma, en är det i alla fall.

Bild: Jörgen Auer

Riktigt inbjudande, ju. Tack. Kanske inte direkt varmt, men lite skydd gav denna enrummare åtminstone. Dessutom var det lite roligt att gå in där och titta. Som att bygga koja. Så länge stannade jag dock inte. Jag både rös och frös.

Bild: Jörgen Auer

Hemkommen funderade jag en stund på vad jag skulle göra. Bestämde mig för att se damerna åka längdskidor i världscupen. Frida Karlsson vann. Bra. Sen öppnade jag tyvärr pusslet jag vann i julklappsspelet på julafton. Herre, min je så svårt. 2000 bitar som ser likadana ut allihop. Nej, men ungefär 1000 är blå och de andra tusen gula, vita och gröna. Så nu har jag blivit sittande som fastfrusen, så inomhus jag är. Kunde ju lika gärna ha stannat i den där enrummaren och övernattat.