Tänk om det är en önskeek

Bild: Jörgen Auer

Är du en van vandrare? Långsam flanör? Träningsmedveten power walk-utövare? Eller bara ute någon enstaka gång i månaden för njutningsfull promenad i maklig takt? Spelar ingen roll i det som här sägs (skrivs). Alla som någon gång har varit ute och gått har någon gång drabbats av trötthet. Sommartid går det ju an, det är bara att häva sig omkull i första, dock inte nödvändigtvis backe.

Men vintertid och kanske i avsaknad av vinterlämpliga kläder får man vackert stå där och längta efter något att sitta på. Men se vad som hände mig häromdagen! Jag kom till en stor ek och önskade vila en stund. Nu skulle det sitta skönt med något att sitta på, sa jag till grannen Jakob.

Och tro mig eller ej, men antingen kan han trolla, eller så hördes min önskan av högre makter.

På andra sidan eken stod inte bara en, utan tre stolar!

Jo, jag tackar, sa jag och slog mig ner. Visst, det var snö på plaststolarna från 60-talet, alltså stolarna var från den tiden. Snön var av nyare årgång. Så jag borstade av snön och satte mig och skänkte en varm tanke till de människor som burit dit stolarna. Varför står de ens där? Kanske för jakt, eller kanske bara för just vila? Nu hade jag som sagt tre stolar så jag kunde sträcka ut mig och lägga upp benen och vända huvudet mot solen, ja, det var en sådan vinterdag. Riktigt behaglig.

Tänk om det är en önskeek!

Jag går dit i morgon och önskar lite vad som helst så får vi se. 

Nej, just det ja. I morgon hinner jag inte. Varken gå dit eller önska. På fredag önskar jag.