Bild: Jörgen Auer
Det är en vanlig kväll i maj. Jag har ingenting för mig så jag väljer att gå ut en stund för en promenad över ägorna. Inte mina ägor, men Uljebergs Säteris ägor. Jag bor ju där så det här räknar jag som "mina" ägor också. Lite i alla fall. Solen skiner så vackert mellan träd och buskar, noterar jag.
Bild: Jörgen Auer
Jag ser mycket. Som att Viby kyrka skulle kunna vara en del av en stor och omfattande enbuske. Det är rent märkligt så många olika infallsvinklar det finns på den kyrkan för en fotointresserad.
Bild: Jörgen Auer
Och de vackra påskliljorna trivs på gamla Fridhem en kilometer bort och bildar en smått fantastisk kontrast till det gamla rucklet. Det är inte ens ett ruckel, det är resterna av ett ruckel. Kontrasten är så slående att jag kommer att tänka på skönheten och odjuret.
Bild: Jörgen Auer
Mellan träden får jag syn på Uljebergs vindkraftverk och uppfattar det nästan som ett träd bland andra i den lilla dungen, fast lite längre bort dock. Tillsammans bildar verket och träden, både de stående med sina grenar och det fallna med sina grenar ett konstverk med linjer åt alla de håll. Och himlen blir i motljuset vit med en syftning mot gult. Jag gillar bilden.
Att jag på hemvägen noterar att mandelblommorna börjat blomma gör mig glad och nöjd. Ännu nöjdare. Jag är en lycklig människa som kan känna som jag gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar