Bild: Jörgen Auer
Hinner jag? Spårvagnen kommer till Kneippen i Norrköping. Jaså, åker den åt andra hållet? Har precis åkt härifrån? Ja, ja. Jag skulle ändå inte med. Jag tar en promenad i stället.
Bild: Jörgen Auer
Jag går ut hårt vad skönhet beträffar och tar mig ner till Motala ström som knappt har styrfart till en början. Det är lugnt och tyst, klockan lite efter 8 på morgonen. Bara några joggare passerar mig och jag ser minst tre barnvagnar dras längs den sköna åpromenaden.
Bild: Jörgen Auer
En sån idyll, tänker jag och höjer mobilen för att fota lusthuset på andra sidan vattnet. En mås (gråtrut?) får också vara med och gör bilden något mer levande även om den är lika stilla som vattnet.
Bild: Jörgen Auer
En annan mås skränar. Kanske tror den att jag har bröd med mig. Ledsen, vännen, jag kommer tomhänt. Så när som på min mobil, vill säga. Får jag komma lite närmare? Tack. Google lens säger att det är en skrattmås. Tack.
Bild: Jörgen Auer
Vid Färgargården njuter de här två av morgonens ännu något fuktiga gräs, men det är bara en av dem som stoppar det i munnen. Skrattmåsen står mest bara och glor bortåt vägen. Vad ser den? Vad tänker den? Kanske är den fortfarande trött? Eller står den och småskrattar för sig själv?
Bild: Jörgen Auer
Var vattnet tidigare lugnt så är det betydligt högre fart på det längre ner i industrilandskapet. Det forsar och brusar. Av någon anledning tänker jag på Emelie Schepp, författaren som i sina spännande böcker om åklagaren Jana Berzelius många gånger låter Motala ström ha en framträdande roll. Har Jana/Emelie stått just här någon gång och blickat mot vattnet? Troligen.
Bild: Jörgen Auer
Bara några få meter senare stannar jag och tittar på Bergsbron och får inte bort Jana Berzelius ur tankarna. Men jag kan lägga till mina egna erfarenheter av bron, här har jag gått åtskilliga gånger, sprungit också och åkt bil, buss, moped, cykel.
Bild: Jörgen Auer
Bron har många gånger varit och är under renovering. Mycket arbete har den krävt genom åren, men de här detaljerna har nog varit med åtskilliga år.
Bild: Jörgen Auer
Därför studerar jag dem ännu närmare. Så konstnärligt. Jag ser en bilratt i dem, men också en människa på korset. Armarna uppåt, bakåt, huvudet nedsjunket mot kroppen och benen. Är det Jesus?
Bild: Jörgen Auer
Och sen kvarteret med Arbetets museum (Strykjärnet) och Stadsmuseet. För mig som född och uppvuxen i Norrköping betyder det så mycket. Det är historien som bor i mig, det är en stolthet och jag tänker på min farfar som jobbade i Strykjärnet något år på 1930-talet, På den tiden härjade textilmaskinerna i byggnaden och jag undrar hur de kan ha låtit när de var i gång. Hördes skramlet vida kring?
Bild: Jörgen Auer
Lite senare går jag på Tunnbindaregatan där nytt och gammalt möts i skön symbios. Tjusigt, säger jag högt och noterar hur en kvinna på andra sidan gatan ler mot mig. Jag skulle vilja bjuda henne på morgonfika, men vågar inte fråga.
Bild: Jörgen Auer
Sekunderna senare tittar jag på tegelväggen bredvid mig. Så häftigt! Den som gjort det här kunde verkligen sin sak. Får man ens bygga såna här detaljer i dag, är en tanke som inte får svar.
Bild: Jörgen Auer
Jag går ner Västgötabacken, förbi Knäppingsborg och Holmentornet, tar sen backen upp vid Dalsgatan och stannar på Nygatan för att ta bild på det gamla lärosätet Högre Allmänt Läroverk där såväl min far som bror och jag själv gått. Brorsan gick i realskolan här, far tog studenten 1938. Och under min tid bytte skolan namn till De Geergymnasiet. Jag gick ut 1969. Men vi som pluggade där sa "Lärka" om vår skola. Herre Gud! nästa år är det 55-årsjubileum.
Bild: Jörgen Auer
Stannar gör jag också i rondellen som förbinder Södra Promenaden med Albrektsvägen och Kungsgatan. Kvarteret intill Idrottsparken är ju riktigt snyggt! Eller är det bara jag?
Min lilla Norrköpingspromenad är över för den här gången. Men jag kommer tillbaka. Många gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar