En rosa morgonstund

Bild: Jörgen Auer

Han såg sig om. Det var så märkvärdigt tyst. Så när som på det ljud den kalla morgonblåsten åstadkom kunde han för en kort stund inte urskilja några andra ljud. Frånsett det hörbara bruset från motorvägen en halv kilometer bort, förstås. Men det räknades inte. Det fanns ju alltid där.

Men i övrigt. Inga ljud. Inte ens hans svaga tinnitus gjorde väsen av sig.

Solen hade inte riktigt vaknat än denna decembermorgon, men var en god bit på väg upp. En tydlig ljusrand vid horisonten i söder skvallrade om att det nog var dags att ge sig till känna snart. Söder? tänkte han frågande. Märkligt. Solen går ju upp i öster. Hm. Det skulle kunna bli en bra idiotfråga för Alla mot alla i TV5. Går solen upp i öster i Sverige även vintertid?

Dagen hade inte fått färg ännu, men var ändå vacker. Lite rosaskimrande på både himmel och i en större vattensamling på åkern. Fint, det där måste jag fota, sa han till sig själv. Eller tänkte till sig själv. Lite rosa, lite gult, lite gråblått och lite svarta grenar på träden framför hästhagarna. Hästarna ja, var är hästarna? Men jo då, de stod allt där i hagarna och tittade. Allihop, var de 13? 14? Nåja, alla stod de helt stilla, som paralyserade och tittade på honom som om de försökte räkna ut hans nästa steg. Vad gör människan? Kommer han med mera mat eller godis? Tänker han skrämma oss? Är han på väg hit? Eller bort?

Så bröts den relativa tystnaden av ett motorbrus och plåtskrammel som närmade sig och som växte i styrka när ett fordon kom allt närmare. Det var en stor lastbil av äldre modell som kom skramlande och som måste ha haft något fel för så där illa låter inte en oskadad bil. Oljudet fick hästarna att börja röra på sig och när en av dem satte av i sken och ville fly så långt bort som möjligt från ljudkällan, ja då följde alla de andra efter. De rusade i galopp över de nu snöfria, men leriga hagarna och åstadkom ljud lustigt likt åskmuller, tänkte han och log åt liknelsen. I nästa sekund rös han till och drog upp jackans blixtlås i ett försök att stänga ute vinden. Jävla blåst, sa han högt.

Sen gick han in för att äta frukost.