Vajandes till ro

Bild: Jörgen Auer

Uljebergs Säteri, Mantorp, tisdag. Så fint det vajar i vinden, hela kornfältet. Jag blir stående en stund och tittar förundrad på skådespelet. Det är lite samma  känsla som vid en sjö när vågorna vägrar komma till ro. Vilket däremot en mänsklig betraktare lätt gör.

Hur var det det nu den hette, den gamla sången?

Jo. "Där som sädesfälten böja sig för vinden", även kallad Barndomshemmet. Ursprungligen en amerikansk  sång "On the Banks of the Wabash, Far Away av Paul Dresser, 1897. Sedan 1913 lär sången vara delstaten Indianas sång.

Den svenska texten skrevs av Karl-Ewert och sjöngs första gången in på svenska 1919 av Ernst Rolf. Sedan dess har ett flertal svenska inspelningar gjorts, den mest kända kanske dansbandet Sven-Ingvars från albumet Två mörka ögon 1991.

Den svenska texten handlar om utvandringen till Amerika och de minnen av barndomshemmet som utvandraren har.

"Ifrån landet uti väster tanken glider

hem till kära gamla Sverige då och då.

Fast det nu har svunnit många, långa tider

barndomshemmet har jag aldrig glömt ändå."

Även hos mig framkallar ett böljande sädesfält barndomsminnen, ty jag bodde tidigt i livet vid en stor lantgård och såg de vajande fälten varje år.

Källa: Wikipedia och Familjeliv.se