Min fotbollsidol Ove Kindvall är död. Han blev 82 år. Jag hade glädjen att följa hans karriär från läktarplats på Idrottsparken i Norrköping när han spelade för IFK. I särskilt gott minne är hans avslutningsmatch mot AIK innan proffsflytten till Holland. Ove gjorde fyra mål i 6-0-segern. Utlandskarriären och landslagsdito följdes sedan via massmedia. Under fem säsonger i Feyenoord i Rotterdam vann han skytteligan fyra gånger och avgjorde Europacupens final 1970 när holländarna vann med 2-1 mot Celtic från Skottland.
Ove fick motta Guldbollen 1966 och efter att ha gjort båda målen i VM-kvalet 1969 mot Frankrike fick han Bragdguldet.
1996 var jag reporter på Corren och fick äran att skriva om min idol i ett porträtt till lördagsbilagan Regnbågen. Vi möttes på hans sommarställe i S:t Anna och satt och fikade på verandan i huset som han döpt efter Feyenoords hemmaplan - De Kuip. Roligt var att Ove kände till min med honom jämngamla syster Britt-Marie från 60-talet. Hon var snygg, tyckte han.
I höstas avtäcktes en staty av Ove utanför Parken i Norrköping. Konstnären heter Elo Liiv och verket bekostades av Peter Hunt. Ove var sjuk och kunde inte närvara. Men hans barn var på plats. Statyn vittnar om hans betydelse i Norrköping där han gjorde väldigt stort avtryck. Precis som i Rotterdam och holländska ligan. Han spelade även några säsonger i IFK Göteborg. Efter avslutad spelarkarriär 1978, innefattande 43 landskamper, två VM (70 och 74) blev han ledare, manager och ordförande i Göteborg. Efter det jobbade han en tid för Tipstjänst och var expertkommentator i tv.
Senast jag mötte honom var för två år sedan på en middag i Norrköping med Sällskapet Äldre IFK-are.
Men nu har han lämnat oss. Ove Kindvall somnade in på tisdagsmorgonen, 82 år gammal och sörjes närmast av sin familj, hustrun Sylvia och barnen Niclas (också IFK-spelare, landslagsman och skyttekung), Ulrica och Tina och barnbarn.
Och en fotbollsvärld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar