En arbetskamrat och författare är borta

Den här helgen har varit på både gott och ont. Eller glatt och ledsamt.
Det mest ledsamma skedde natten till lördagen då Correns förre vd Arne Argus gick bort. Arne var inte bara vd, han var också en nära arbetskamrat när vi gjorde Correns personaltidning Corrinten tillsammans från 1982 till 1990. Jag var redaktör, och Arne var flitigaste medarbetaren. Som före detta journalist glömde han aldrig skrivandet och öste texter, mest om Correns byggnationer, över mig. Sent lämnade han också, det slog aldrig fel, hade vi satt manusstopp till den 15:e så kom han på morgonen den 16:e och sa att bara det här också - det måste vi ha med.
Senare, när han slutat som vd och gått i pension, skrev han böcker om bandy (han hade ju också varit ordförande i Svenska Bandyförbundet och president i internationella bandyförbundet), och nu fick jag möta honom i min roll som journalist och intervjuade författaren Argus i hemmet på Drottninggatan i Linköping. Jag skrev också när han hade kommit ut med en bok om Torsten Tegnér för bara något år sedan, vilket gladde honom. Arne var också vänlig att gratulera mig på min senaste bemärkelsedag.
Nu är han borta, 83 år gammal, och jag kommer att minnas honom för hans glada skratt och för hans iver i Correns innebandy. Och naturligtvis för hans böcker.