Stora pengar på spel i Mantorp

Hur ser vår värld ut? Allt beror ju på hur vi betraktar det och dem som omger oss. Hur betraktar man till exempel mig? Och dig?
På spelbutiken, Shellmacken, i Mantorp strålade en grupp spelare samman tidigare i dag.
Nä, men här kommer ju skribenten, sa Sommen. Jag såg att "pappa" hade skrivit om dig i Corren i dag, sa Bosse och syftade på Jerrevångs artikel där denne kallade mig för son.
För Christine bakom disken är jag ingen son, men väl en släkting eftersom min fru Inger är kusin med hennes pappa Lennart. Du ska väl spela på V75 också nu när det står så mycket pengar på spel, sa Christine. Okej, sa jag: en 50-kronors Harry Boy, då. Bara 50? frågade Christine och fick medhåll av Kent Nordqvist bakom mig i kön. Ja-a Jörgen, satsa lite nu, menade han och flinade glatt. Okej, sa jag: 100 då.
Då blir det 270 kronor, sa Christine eftersom jag spelade två fulla Lottokuponger med Joker, också.
I dag är det nog många som spelar, sa gång-Erik och såg smått road ut trots att han antagligen var på väg att förlora pengar. Men så vältränad som han är skrattar han väl bara bort en missad miljon eller två. Huvudsaken är att han har två friska ben. Benny Wristel hade suttit tyst en lång stund och klurat på hästarna. Han såg lurig ut. Som en vinnare, rent av. Eller var det för att han lurat Sommen att satsa fel? Eller för att han och alla de andra visste att jag med högsta sannolikhet blivit av med 270 kronor och inte skulle få ett endaste öre tillbaka?