Bild: Jörgen Auer
Solen var på strålande humör i dag, i alla fall från Mantorp sett och det smittade av sig på mig som dansade vägarna fram under en närmast härlig vinterdag med en temperatur på 2-3 minusgrader. Min vana trogen satte jag igång att räkna, dock inte träd. Jag räknade bilar i rörelse mellan Mantorp och Sya, en sträcka på 4 kilometer. Förbluffande jämnt mellan de som var på väg mot Mantorp och de på väg därifrån. En åt ena hållet, en åt andra, två åt ena, två åt andra, aldrig skilde det mer än 2 dem emellan och framme i Sya konstaterade jag att det blev oavgjort 34-34. Tvenne löpare mötte jag på den sträckan också, tre gångare, varav en med barnvagn, en annan med stavar, jag såg två hästar.
Bild: Jörgen Auer
Solen sken, som sagt, men visst förstod man varåt det lutade så småningom. Om några timmar. Bortom Sya herrgårds egendom tornade molnen upp sig. Mer snö på väg? Regn? Kanske. Men nog hinner jag väl hålla mig utomhus i solsken ett par timmar, tänkte jag oroligt.
Bild: Jörgen Auer
Jodå, kan jag svara. Jag kom inte ut förrän strax före tolv och var hemma igen vid halv tre. Då började molnen att ta över vakttjänsten i Mantorp. Men så här pass blev jag attackerad av solen i Sya som kom inflygande som ett fräsigt jaktplan över nejden och sköt sina strålar. Ungefär exakt här mötte jag en stavgångare, hej igen, sa jag eftersom det var en av de två jag mötte för bara 20 minuter sen.
Bild: Jörgen Auer
Det var så friskt och sunt och jag mådde så bra att jag stannade lite då och då och bara njöt av tillvaron. Insöp den i djupa andetag och beundrade utsikten. Kanske inte så märkvärdig, säger du, en väg, lite snö, en lada. Nej, det kan väl tänkas att jag tar i lite extra bara för att det är hemmaplan. Den gula byggnaden är Grankulla. Längre fram anas Hydinge gård (rakt fram i allén) och Hydinge västergård (med ladan).
Bild: Jörgen Auer
Men det var en sån där dag när naturen liksom skrattade och log. För nog drar den här stenen på munnen? Kan det vara för att solen skiner gott, eller för att den ser mig?
Bild: Jörgen Auer
Vid Päpplinge skattegård mötte jag de här två lugna och stadiga tinkerhästarna. De tillhör en flock om fyra, berättade Moa Darnell från Skänninge som är där och hälsar på dem nästan varje dag. Moa ska eventuellt börja tävla fälttävlan så smått med den yngsta.
En artig katt kom fram och hälsade. Trevligt.
Bild: Jörgen Auer
Så skildes vi åt och jag fortsatte min vandring bort över Mantorps gård. Där såg jag två hästar i en hage, 104 kajor, samt de här oidentifierade 53 småfåglarna, alla så oerhört känsliga för minsta rörelse eller ljud av för dem okänd karaktär, att de knappt kunde hålla sig på marken i mer än högst tre sekunder. Och nog är det märkligt med deras gemensamma flykt? Så fort en drar iväg eller rör en vingpenna en millimeter eller två, drabbas alla de andra också av omedelbar rädsla och stark längtan efter att ge sig av åtminstone lika långt som den första bortflyende.
Bild: Jörgen Auer
En ensam ek stod och solade helt naken, inte det minsta blyg för liggande snö, uppdykande moln och blå, så blå himmel eller för det gamla gräset på samma kulle. Kanske vet den hur vacker den är, om inte så vet den ju när den läser det här. Inga djur syntes till i närheten, men strax senare, efter den översnöade skylten till Rödhälla tog sig en ensam kråka över vägen. Med tunga vingslag flög den på inte ens en halvmeters höjd. Inte en artfrände inom synhåll, kanske inte inom hörhåll heller eftersom den var knäpp tyst, däremot kraxade fyra skator desto mer. Det var svårt att avgöra om de pratade med varandra, eller om det var kråkan de retade upp sig på.
Två bilar åkte på den lilla vägen, en åt vardera hållet. På Mantorps station stod fyra väntande resenärer. Två stod vid Spår 1 som leder söderut mot Mjölby, två vid Spår 3 som leder mot Linköping. Pendeltågen for iväg samtidigt och ljuden från de bortflyende tågen spände både hammare och städ i mina öron så att det kändes som om öronen växte - drogs ut åt var sitt håll. Så blev det tyst. Men en hund skällde igång livet igen och på Stationsvägen rullade en blå Postnordbil från låda till låda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar