Den leende tallen

Bild: Jörgen Auer

En sån dag! Den var ju på både gott och ont. Ont för att jag inte mådde bra. Magen. Och feber! Inte bra. Men jag kom ändå ut på en promenad på det som jag kallar för Uljebergsåsen. Jag vet dock inte om höjden betraktas som en ås av någon annan. 

På "min" ås hittade jag åter den märkliga tallen där en av grenarna växer som en leende mun. Jag tog en bild där ett halvår sen, men glömde bort vilken tall det var som såg ut så här. Tills i dag.  Nu glömmer jag inte vilken av tallarna det är som ler mot mig.. 

Bild: Jörgen Auer

Naturen är verkligen inte av ondo. Den hjälper ju mig varje dag att klara av vardagen. Det är en ynnest att bo med naturen inpå knutarna och få ta del av allt den har att erbjuda. För egen del är det främst ögonen som får sig en kärleksdos dag efter dag. Det gäller att se det stora i det lilla.

Bild: Jörgen Auer

Ja, men det där är väl bara ett par torra träd, kanske du säger? Å nej, det är ju ett konstverk, ser du väl? 

Bild: Jörgen Auer

Det är inte så mycket natur på den här bilden, men jag finner den vacker ändå. För färgernas skull,

Bild: Jörgen Auer

Det här emellertid inte lika fint. Reklamskyltar på ängsmarken. Men jag begriper förstås att det är en inkomstkälla. Företagen betalar naturligtvis markägaren för att få ha reklamen här. Nödvändigt ont?

Men gott och ont, skrev jag ju. Var det bara naturen som var god i dag? Nej, jag fick ett väldigt trevligt och positivt telefonsamtal också. Men innehållet i det behåller jag för mig själv.