Söndagen svartnar. Svartnatten spelar sorgligt solo. Så stilla, så sval, som sandöknens suktande, sugande sanddyner.
Sängen slumrar, söker sällskap. Snart, säger sovkompisen, ska strax skriva somliga saker sötnos, söker sängläge senare.
Söndagen summeras snabbt: sannerligen stillsam, säger skribenten, släcker sänglampan, sussar snart sött.
Snarkar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar