Ett spår med många mil

Bild: Jörgen Auer

Gjorde kärt återbesök i gamla fotspår i dag. Nämligen i motionsspåret i Mantorp. Inget långt spår, bara två kilometer, men en krävande backe ingår.

Här har jag tillbringat åtskilliga timmar genom åren, både som löpare och gångare.

Det skulle vara intressant, för mig, att få reda på hur många mil jag gått och sprungit här. Kan det vara tusen mil?

Ja, det kan det. Jag har ju bott 45 år i Mantorp.

Bild: Jörgen Auer

Jag kände mig iakttagen i spåret. Och det var inte så konstigt. Jag var ju det. Och det var bara trevligt.

Bild via TV12

Grattis, måste jag säga till HV71 som vann också den sjätte kvalmatchen av sju mot Modo (3-2) och därmed är klart för SHL även nästa säsong eftersom det gäller att bli först till fyra segrar.

Danska målvakten Frederik Dichow har varit en stor anledning till att Jönköpingslaget håller sig kvar i SHL. Så det var inte så underligt att han fick en bamsekram av tränaren Anton Blomqvist.

 

Många och mycket njuter

Bild: Jörgen Auer

Fin dag. Det verkade även travhästarna på Uljebergs Säteri tycka. De såg ut att njuta i solen.

Bild: Jörgen Auer

Det är det naturligtvis många som gör. Människor, djur och växter. Allt som lever.

Bild: Jörgen Auer

Ett besök i Linköping satte lite extra färg på tillvaron i dag. Dels genom en god lunch på libanesiska Merwah i trevligt sällskap (mina före detta arbetskamrater på Corren: Anna Lindén, Maria Landqvist och Claes Nilsson). Dels genom  en mysig Stångåpromenad.

Bild: Jörgen Auer

Kommunen har på senare år gjort ett fint jobb med den centrala promenaden längs och runt Stångån. Inte minst har man fixat till åtskilligt fler viloplatser. Det är ingen kvalificerad gissning att tro det kommer vara populärt. Det är det redan, förresten. Även jag satt en halvtimme i dag och tittade på änder. Och på folk som gick förbi, förstås.

 

Grattis, Vita Hästen!

Bild: Jörgen Auer

Jag kände redan när jag vaknade att den här dagen nog skulle bli lite speciell. Solen spred ett så fint ljus genom gardinen att jag till och med trodde på något riktigt stort. Som undertecknande av fred för alltid på jorden.

Riktigt så bra blev det inte.

Men Vita Hästen vann i alla fall fjärde raka i kvalet till division 1 i ishockey. Och när ett resultat i annan match gick Norrköpingslagets väg så var till och med totalseger i kvalserien klar och avancemanget till ettan klart trots att två omgångar återstår av kvalet.

Grattis Vita Hästen.

Tillbaka i finrummet igen, läste jag att någon supporter skrev om Hästens avancemang.

Nja, finrummet är förstås högsta serien, SHL och den som vill vara snäll kan väl räkna in även hockeyallsvenskan i finrummet.

Men givetvis är division 1 långt bättre än division 2 och 3 dit Norrköpingslaget förpassades efter konkurs.

Om division 1 tycker jag: att det från och med nu är den lägsta nivå som Vita Hästen kan befinna sig på. 

Från och med nu måste målsättningen vara division 1 eller bättre.

Solen kan vara en farlig vän

Bild: Jörgen Auer

Solen och jag. Har vi alltid varit vänner? Det vill man ju tro, men så är det inte. Solen kan vara en farlig vän. Och om den gör dig illa, så är det väl ingen vän?

Det är några år sedan, fem-sex kanske som ett malignt melanom upptäcktes på höger sida om min hals. Lite nedanför örat.

"Det där kan ha haft sin grund i allt för mycket solande för 50 år sedan", fick jag veta.

Därför har jag varit lite försiktig med solandet de senaste fem åren.

Bild: Jörgen Auer

Men det är ju så skönt när vårsolen äntligen börjar värma och naturen börjar leva igen.

Bild: Jörgen Auer

Och visst är det härligt att vara ute i solskenet. Man behöver ju dock inte vara ute för att bränna sig, utan för att ha det gott. Då räcker det kanske med någon timme åt gången. 

 

Bild: Jörgen Auer

Det bästa med att befinna sig utomhus är allt man kan få se och uppleva. Då spelar sol eller inte mindre roll. 

De här tistlarna fascinerar mig. De är väldigt tåliga och finns på vintern också. I dag tyckte jag att de såg ut som små goda muffins.

Bild: Jörgen Auer

I dag var jag ute när solen stod som högst. Himlen var så blå som blå kan bli. Inte mörkblå, himmelsblå.

Bild: Jörgen Auer

Och som det växte! Jag kunde nära nog höra hur det prasslade och rasslade när krokus och tussilago sköt fart genom myllan. I den processen har solen varit en synnerligen god vän.

Men vi människor bör vara lite försiktiga i vårt umgänge med solen.

Allt andas pånyttfödelse

Bild: Jörgen Auer

Vår! Det är vår! Våren är här! Hur härligt är inte det? Att känna den där fantastiska kittlingen när man ser allt för första gången. Det här året, alltså.

Bild: Jörgen Auer

Och grönskan och solen! Den blå himlen. Allt andas pånyttfödelse. Inte minst man själv. Hela mänskligheten. För en stund kan man till och med glömma alla krig och våld och Trump och hans anhang, Putin och allt det han står för.

Bild: Jörgen Auer

Åh! En nyckelpiga! Tack, tack, tack för att jag får se den, kan se den. Jag kan till och med röra vid den. Men då lyfter den och flyger iväg. Ut i livet under sitt första år. Sin första vår.

Så lite kan göra min dag.

Underbart!

Antikrundan i Norrköping

Bild via Svt

Nej, den här spårvagnen värderades inte i torsdagens Antikrundan. Den var bara med som en allmän symbol från Norrköping när Antikrundan var på besök i Värmekyrkan.

Bild via Svt

Men alla antikviteter kan inte tas med till undersökande experter. En del är helt enkelt för stora eller sitter fast. Som den här fantastiska fresken av Bo Beskow som är målad i en före detta industrilokal, nu ombyggd till bostad. Då får experten i stället ta sig till föremålet.

En sån här fresk går inte att värdera i försäljningspengar. För den går inte att sälja. Det finns ingen marknad. Men man kan ge den ett försäkringsvärde. Bo Beskows fresk värderades till försäkringsvärdet 500 000 kronor.

I övrigt följde Antikrundan samma trevliga och vänliga, glada och positiva framtoning som alltid.

Gjutet i en svunnen tid

Bild: Jörgen Auer

Åkte till Linköping idag och motionsgick med kompisen Maria Landqvist. Vi hade tänkt oss en rundtur till Hjulsbro från Spångerum men hade tider att passa i stan och vände i Hackefors och gick tillbaka samma väg till Spångerumsbron.

Vi har gått här tidigare för några år sedan, men då inte "upptäckt" det vi såg idag. Trappsteg, murar, terrasser från en svunnen tid på en höjd i Vårgård vid Stångån. När, var, hur, undrade vi och frågade fem personer vi mötte vad det var som har legat här.

Ingen av dem visste. En har bott i närheten sedan 1972, men kände inte till bakgrunden.

Så vi googlade. Hittade ingenting. Ändå befann vi oss alldeles intill skidspåret i Åbysäcken, Hackefors och borde kunna hitta någonting.

Bild: Jörgen Auer

Det gjorde jag när jag fick lite mera tid på mig och kunde hitta fler sökord.

Inte blev jag det minsta förvånad heller när jag förstod vem satt inne med svar. Lokalhistorikern Joakim "Jocke' Johansson, förstås. Han kan de här trakterna och har gett ut flera böcker om Hjulsbro och Landeryd och det mesta runtomkring.

Han hade precis som vi blivit intresserad av de gjutna murarna och trapporna och undrade som vi vem som låtit bygga dem och när.

Bild: Jörgen Auer

Sina efterforskningar och resultaten skrev han sedan om för Landeryds Hembygdsförening: "Fascinerande Fortet vid Vårgård i Landeryd." 

Artikeln går att hitta på nätet.

Det byggda och dess efterlämningar var tydligen något som fascinerade barn och ungdomar i trakten sedan husen på två sommarstugetomter här i Vårgård rivits under 1980-talet.

Men något fort var det alltså inte frågan om, utan två sommarstugor, Berglid och Åhamra, uppförda på 1930-talet av två bröder Lindberg, Nils (1902-1972) och Harry (1899-1983). 

Militär hjälp att bygga hade de, tack vara att Nils var militär, tygverkmästare.

Bild: Maria Landqvist

 Husen försvann och naturen tog över allt mer i det som en gång måste ha varit två mycket vackra tomter med alla gjutna trappor, murar och terrasser. Tyvärr verkar det inte vara någon som sköter om dessa byggnadsverk i dag. Buskar och träd och mossa växer hej vilt och det är inte så lätt att ta sig fram överallt. Men som synes på bilden här där jag poserar går det röra sig i området.

Här skulle kunna bli en liten oas igen ju, med bänkar och bord. En liten stenbänk finns det och ett fint solur att titta på. Men det skulle kunna göras så mycket mer.

Bild: Jörgen Auer

Till sist: våren är kommen till Berglid och Åhamra. Härligt!