Brinner det under Trumps fötter?

Bild: Jörgen Auer

Brinner det i "lagårn"? Inte alls. Det är solnedgången som speglas i fönsterraden. 

I övrigt från torsdagen?

Hm, inte mycket. Hos mig, alltså. Ute i världen händer det lite mera. Jordbävning och krig och eländes elände. Trump.

Idioten i Vita huset är både farlig och löjlig på samma gång. Han är farlig för att han är USAs president och för att han med den positionen tror sig ha rätt att göra vad som helst. Skicka militärer till städer som enligt Trump gått över styr i brottslighet. Han avskedar folk som rapporterar för Trump negativa siffror. 

Han lider helt klart av storhetsvansinne.

Han sprider märkliga och lögnaktiga påståenden omkring sig så gott som varje dag. Inte minst att han stoppat sju krig. Eller är det tio?

Han är bufflig, rent elak, en typisk mobbare och så långt man kan komma från den framtoning vi är vana se hos en amerikansk president

Trumps kommentarer om politiska motståndare eller egna medarbetare som misslyckas är horribla. Och han bär sig åt som en stolle mot journalister på presskonferenser.

Ibland vet han ingenting, säger han. I nästa mening vet han allt. Ingen kan så mycket som han.

Han ljuger om tarifferna, han ljuger om bensin- och livsmedelpriser, han ljuger om allt.

Men hans miljoner obildade väljare bortser från allt detta och tror på vad han hittar på. Att han ska göra America great again.

Hittills har han väl bara lyckats göra America till något att skratta åt. Och vara rädd för. Med en galning vid rodret vet man inte vad nästa steg blir. Invasion av Grönland?

Men nu brinner det nog under fötterna på Donald J Trump i och med Epstein file och alla kvinnor som träder fram och berättar vad som hände dem i sexväg när de var unga tonåringar. Blir det de som fäller honom?

Hoppas det.

Blomflugan fick jag på köpet

Bild: Jörgen Auer

Tistlar kan vara riktigt vackra. Det tycker nog den här jordhumlan också. Njae, den är ute efter vad tisteln har att bjuda på i form av nektar.

När jag tog bilden la jag inte märke till att det finns ytterligare en individ kring blomman. Men nu ser jag att under sitter ju en gulsvartrandig blomfluga om vilken jag läser att det finns 400 olika arter bara i Sverige Otroligt!

Den här blomflugan ser ut som en smal geting, och är väl släkt på nåt vis. Men blomvarianten saknar gadd och är ofarlig för människor.

Humlor kan brännas, brukar det heta. Men det gör de inte, de sticks. Humlor tillhör familjen bin och det är bara honorna som sticks om de känner sig hotade och sprutar då in ett gift i angriparen.

Jag var visserligen nära den här humlan, men blev inte stungen.

Källa: wikipedia.

En blöt och regnig dag

Bild: Jörgen Auer

Nog för att tisdagen var regnig. Men så här mycket vatten kom det inte. Bilden är dessutom från den varma och sköna måndagen och tagen i Motala.

Bild: Jörgen Auer

Ännu en bild av samma fontän, belägen i Stadsparken. 

Jag visar den för att jag inte tog några bilder under tisdagen. Det var ju så grått och tråkigt.

Men vänta nu, höjde jag inte mobilkameran en gång när jag tog en promenad i duggregnet vid lunchtid?

Jo. Och blickade bort mot korsningen där E4-avfarten söderut i Mantorp möter Skänningevägen. Och knäppte av.

Resultatet blev inget vidare. Men lika fullt är det en bild av tisdagen.

Bild: Jörgen Auer

Gatebil, som det står på den gula skylten i korsningen är nog inget för de här transportbilarna. För deras förare kan racingfestivalen naturligtvis vara något.

När det är racing på Mantorp park låter det ibland som om bilarna åker på gruset precis utanför min bostad. 

På rundresa västerut

Bild: Jörgen Auer

Vilken dag! 1 september bjöd på rena sommarvädret. Därför bestämde jag mig för en rundresa i västra länsdelen. 

Mot Övralid, sa jag till bilen som sedan lotsade mig till nationalskalden Verner von Heidenstams vackra hem med fantastisk utsikt över Vättern.

Dock blev jag besviken när det visade sig att Farfarstugan var stängd. Det var ju det sista jag kollade innan jag gav mig av hemifrån. Öppet, läste jag på nätet.

Men, icke så.

Bild: Jörgen Auer

Jag gick omkring en stund på Övralid och njöt av utsikten och vädret. Ja, även av en mängd fjärilar som svävade kring och sökte svar på livets gåtor. Eller om det var mat. 

På tal om mat så åkte jag ner mot Motala och tog vägen förbi Nedra lid och genom Lemunda.

Bild: Jörgen Auer

Mycket god lunchbuffé åt jag på Wetternmagasinet innan jag tog en kortare promenad i Östergötlands vackra sjöstad.

Bild: Jörgen Auer

Tänk så mycket vatten Motala har. Jag som bor i Mantorp där det inte ens finns en liten bäck blir så glad, nästan lycklig av att se Vättern, Boren, Göta kanal och Motala ström. Vackra vyer överallt.

Bild: Jörgen Auer

Jag höll mig till vattnet hela resan. Inte så att jag åkte båt, men jag besökte platser med eller vid vatten. Som Vadstena.

En titt på fritidsbåtar och slott blev det och en visit på Coop för inköp av dricka. En påse Ahlgrens bilar slank också med. Men 21:95! Brukar inte de kosta tio? Eller var det för två år sen?

Jag kände mig rånad och gav mig av.

Bild: Jörgen Auer

Men någon mer bild ville jag förstås ha av den pittoreska stan. Kort promenad ut mot piren. Och så mobilkameran vänd mot bebyggelsen. Ah! Rödtornet i fokus. Den tar vi! Tänka sig att det gamla tornet från 1400-talet finns kvar. 

Bild: Jörgen Auer

Ja! Lite natur måste också med. Här är ju till och med färggrant. Och Vättern syns. Bra. Klart den bilden ska tas samt bli med på bloggen.

Bild: Jörgen Auer

Efter Vadstena går färden vidare till Hästholmen där jag vet sedan flera tidigare besök att bilderna kan bli bra.

Dessutom är jag fikasugen.

Det är bara det att när jag kommer dit är inget fik öppet. Faan! Jag tröstar mig med utsikten.

Bild: Jörgen Auer

Är man i Hästholmen så måste man ju bara ta bild på Omberg.

Härifrån ser berget ut som en lite större kulle.

Bild: Jörgen Auer

Piratflagga? Nej, det är ju en skeppare som gillar fotbollslaget Hammarby från Stockholm.

Bild: Jörgen Auer

En timme ungefär sitter jag i en stol på "Fyrenberget" och njuter av sol och utsikt. Vinden smeker. Måsarna skriker.  Molnen över västgötasidan av Vättern verkar gadda ihop sig och en titt på en väderapp bekräftar misstanken: regn är på väg. Tisdagen kan till och med bli mycket regnig. Särskilt västerut.

Frågan är hur Östergötland drabbas och var regngardinen har sin östra gräns?

 

Vädret var bäst på planen

Bild: Jörgen Auer

Ett sånt underbart väder augustis sista dag bjöd på! Jag kan till och med kalla det sommarens skönaste väder. Men hösten lurar bak hörnet, tro inte annat.

Bild: Jörgen Auer

Ännu leva maskrosorna. Och det i flera stadier. På söndagens motionsrunda såg jag både blommor och fröbollar. Hästarna i hagen verkade för en stund mycket brydda över mina förehavanden där jag hukande satt och fotade en sådan boll. Tills de insåg att det tydligen var helt ointressant och för dem ofarligt. 

Bild: Jörgen Auer

Boll av annat slag såg jag på Parken i Norrköping där hemmalaget IFK mötte Djurgården för match i fotbollsallsvenskan.

Men att säga match var att ta i. Djurgården var allt för överlägset mot ett Norrköping som inte hade många rätt. Oinspirerat. Räddhågat. Rent av dåligt spelande och djurgårdarna tog sig fram gång på gång.

0-4 slutade det. Då ska man komma ihåg att hemmalagets bästa spelare var målvakten David Andersson som gjorde 4-5 fina räddningar.

Resten av laget får underkänt. Till och med Totte Nyman.

Allra bäst på Parken, eller  Platinumcars Arena som arenan tyvärr numera heter var, just det: vädret.

 

Skönt för en ko

Den ena svart, den andra vit

två kor på väg gå hit.

De trivs så bra vid tallen stor,

perfekt för alla kor.

Här njuter de av humlors surr

och stillar magens kurr

i sol som i skugga

med tugga på tugga.

Här går de och betraktar

vad de i lantlivet aktar:

Ett grönt, öppet landskap,

grödor, flockliv, grannskap,

gräs, gott om betesmark,

rörlighet, som gör en stark,

tystnad, stillhet, bo i ro

sånt som är skönt för en ko.

Här sjunker de i gräset ned,

lägger huvudena på sned

och börjar än en gång att tugga ja, än en gång att tugga.

Jörgen Auer

Vävtack till Eivor och farfar

Bild: Jörgen Auer

Den här fina bildväven såg jag under torsdagen i ett rum på Onkologen i Linköping och blev mycket imponerad.

Jag skulle aldrig kunna måla en sådan vacker bild av solnedgången, än mindre väva en likadan.

"Den har hängt där så länge jag har jobbat här", sa min kontaktsköterska Julia.

Som väl är står det längst ner på bildväven vem konstnären är. Eivor Wiktorson, Valdemarsvik. I samma rum på Universitetssjukhuset i Linköping finns ytterligare en bildväv gjord av henne.

Eivor bor inte kvar i Valdemarsvik. Hon bor numera i Kisa och är 91 år, fyller 92 om några dagar.

Tack, Eivor för att jag fick se din fina bildväv och tack för att du fick mig att minnas min farfar Nils. Han hade nog också gillat ditt konstverk som den textilare han var. Han visste hur svårt det är att väva. Låt vara att han var verksam på textilfabriker och gick den långa vägen. Gick Johan Lennings vävskola i Norrköping med början 1914 och var senare vävlagerbiträde på AB Törnell, Ringström Yllefabrik i samma stad, sedan hos AB Nyborgs Yllefabrik i Norrköping, 1916 var han ett halvår  provvävare hos AB Förenade Yllefabrikerna i staden, sedan ett halvår som biträde på Stockholms Yllefabriks AB.

Efter frivillig tjänst i finska inbördeskriget 1918 arbetade han som biträdande verkmästare på vävföretaget AB John Alfa Barker i Åbo under fyra år, sedan vävmästare hos Gamlestadens Fabrikers AB i Göteborg till 1933, efter det fabrikschef vid Hedefors Wäfveri AB, Stenkullen i två år innan han 1 november 1935 blev chef för

Tavla av Stig Svensson

Holmens Bruks Fabriks AB bomullsavdelningen (förberedningen) på Laxholmen. Just det, i den berömda byggnaden  Strykjärnet.

Han var inte klar med textilen än utan fortsatte till Abrahamssons Berednings AB i Norrköping som fabrikschef ett par månader innan han tog jobbet som verkmästare hos Stockholms Bomullsspinneri och Väfveri AB ett år.

Därefter kom han som fabrikschef till Uddebo Möbeltygs Väveri AB utanför Tranemo i tio år (1939-1949) och avslutade sin textila gärning som disponent vid Stockholms Bomullsväveri AB i Sölvesborg.

Så nog visste han något om vävning.