Fin plåt i Antikrundan

Bild via Svt

Kul inslag i kvällens Antikrundan var att Knut Knutson som varit med sedan starten 1989 nu fick återse sitt favoritobjekt. Detta 30 år sedan förra gången han värderade det - ett schatull med en gammal plåtservis från 1720- eller 1730-talet.

Bild via Svt

Den gången såg det ut så här när Knutson beundrade och värderade schatullet till 100 000 kronor. I dag värderar han det till upp mot 200 000 kronor. Fin plåt.

På premiär i Skärblacka

Bild: Jörgen Auer

Två premiärer på en och samma gång blev det för mig i dag. För första gången i livet åt jag nämligen lunch i Skärblacka - och förresten kan jag inte påminna mig att jag någonsin ätit något överhuvudtaget i Skärblacka. Undantaget tuggummi.

Men i dag var det alltså dags. Detta på restaurang Lingon och dill och jag blev överraskad. Riktigt gott.

Bild: Jörgen Auer

Vad åt jag då? Jo, Boeuf Bourguignon med potatismos. Mycket vällagat och gott. Så pass att jag härmed lovar att komma tillbaka. Gott sällskap hade jag av syster Ami och Kalle Geisler som har lite närmare till Skärblacka än jag eftersom de bor i Norrköping.

Två premiärer? Ja, det var ju första gången på Lingon och dill, också.

Bild: Jörgen Auer

Efteråt var jag så nöjd att jag tog en långsam väg hem. Valde att glida norr om Roxen, förbi Grensholm och Stjärnorp i lugn och ro. Naturligtvis fick jag skåda hjortar också. Det får man ju "alltid" om man kör den vägen. Men det var tur att jag bara gled fram i makligt tempo. Efter en kurva stod plötsligt fem hjortar beredda att korsa vägen. Jag hann stanna, men då valde den lilla flocken att vända tillbaka in i skogen. 

Jag fortsatte i 50 ända fram till Berg och kryssade därifrån via Vreta klosters kyrka, Ledberg, Björkeberg och Västerlösa hem till Mantorp.

 

Lite färg finns det allt

Bild: Jörgen Auer

Ännu finns det snö som kämpar sig kvar. Och jag tror att vi inom kort får en omgång till. Förra året hade vi snö i början av april. Och mars är inte att leka med. Mars är mars.

Bild: Jörgen Auer

Men för tillfället stör den månaden inte mig. Nu gottar jag mig åt februaris sista dagar och njuter av de färger och skiftningar som trots all snö, eller kanske tack vare, finns i naturen.

Bild: Jörgen Auer

Dessutom hittade jag ett nytt hål att skåda Viby kyrka från. Eller så var det färgskiftningar som fick mig tro att det var ett nytt ställe att ta bilden från. Kanske var det snö på alla grenar och barr förra gången jag tog en bild just här? Eller bara sommargrönt? Så ofta som jag gått här borde jag naturligtvis ha lagt märke till hur väl inramad kyrkan kan tyckas vara. Vilket torde gälla året om.

Bild: Jörgen Auer

Nej, det är inte jag som släpat benen efter mig. Även om man kan säga att jag gjorde det i dag. Gick sakta, alltså. Det här är annars långa rakan på Uljebergs travträningsbana där ekipagen kan sträcka ut ordentligt. Jag tror att det är 600 meter. Då går det undan. Hovarna gräver upp banan så sanden sprätter. Efter plogning är rakbanan slät och fin igen. Och lika brun.

Som jag funderar på detta

Bild: Jörgen Auer

Eftersom jag bor som jag gör, så nära ett gäng hästar, så är det klart att jag funderar mycket över dem. Som i dag när jag tog den här bilden. Två av dem hade lagt sig ner och låg och slöade i det förhållandevis goda vädret. I en hage intill stod en annan häst och betraktade de två andra. Eller tittade den kanske på mig? Eller stod den och sov? Visste den kanske att de två var tröttare än alla andra hästar i närheten efter en festnatt i stallet? Hade de två fått upp en hel säck med äpplen och satt i sig den? Haft magont hela natten? Förstår en häst i så fall sambandet mellan en säck äpplen, magont, ingen sömn, trötthet och liggplats i hagen?

Det får vi nog aldrig veta.

Träning på Uljeberg

Bild: Jörgen Auer

På Uljebergs säteri i Mantorp kan man ofta se träning av travhästar på den där 1550 meter långa travbanan. Här är det Alexandra Millerud som är ute och kör med sin häst Fiona Pavlova.

 

Bild: Jörgen Auer

Jag knäppte ett par, tre bilder på ekipaget och tycker att de blev ganska fina. Eller vad sägs?

Bild; Jörgen Auer

Alexandra Millerud är inte ensam att träna på Uljeberg. Där kan man även se någon ur Team Hedqvist/Åhs (Jesper Hedqvist och Jessica Åhs, plus skötaren Marie Andersson), Göran B Andersson och Julia Andersson, samt oldtimern Lars-Erik Nilsson i träning. Och det händer att ytterligare någon är där emellanåt för att låna banan.

Finskt, östgötskt och mello

Bild via Svt

Så är Vasaloppsveckan igång och den inleddes med finsk seger när Kati Roivas vann Tjejvasan för Emelie Fleten och Mia Lundgren.

Bild via Svt

I Göteborg Horse show blev det östgöskt i topp i inverkanstävlingen Sverigeponnyn genom Mantorpsyttarnas Tuva Svensson från Vadstena på hästen Sandy.

Inverkan? Vad är det? Jo, förutom att försöka rida utan hinderrivning så tittar en jury på hur ryttaren sitter, håller händerna, och vilken inverkan ryttaren har på hästen - samspelet. Hela framförandet. Tuva red inte bara felfritt utan fick också högst poäng för sin inverkan. Grattis! 

Bild: Jörgen Auer

Lördagen var riktigt skön och det är klart att det vore dumt att bara sitta och glo på tv. Så visst var jag ute och vädrade morgonluft. Våren är snart här.

Bild via Svt

Fast visst blev det mer tv. Inte minst Mellots fjärde deltävling där storfavoriten Danny Saucedo lätt tog sig vidare till svenska finalen. Inte så konstigt, då jag tror att hans låt Happy that you found me är en potentiell vinnare av hela svenska tävlingen.

Bild via Svt

Till final gick också (eller ska vi säga låg?) Dotter som trots stora röstproblem i veckan klarade att sjunga sin låt It's not easy to write a love song. Bra gjort.

Jag avslutade med ännu ett avsnitt av brittiska krimserien Shetland. 

Världens längsta hästsvans

Bild via Svt

I torsdagens Antikrundan visades den här praktfulla tavlan med en häst vars svans och man var av minst sagt imponerande längd.

Enligt en text nedtill till vänster på tavlan hade hovstallmästaren Gustaf Hård af Segerstad (1654-1714) sett hästen och uppgett svansens längd till 9 alnar lång och och manen 5 alnar.

Kan hästhår bli så långt?

Tja, kanske. Googlar man världens längsta hästsvans så får man till svar att en hästsvans i Augusta, Kansas år 2007 mättes till 381 centimeter. 

Tavelhästen imponerande svans slår den moderna noteringen med, förlåt: hästlängder. 

En aln är 0, 594 meter, 9 alnar är lika med 534 centimeter, 5,34 meter! Så frågan kvarstår: Kan en hästsvans verkligen bli så lång?

Den på tavlan nämnde hovstallmästaren var i tjänst hos Karl XI och direktör för Strömsholms stuteri. Han fick bland annat i uppdrag att köpa in spanska hingstar till svenska staten. Så nog såg han en mängd hästar. 

Tavlan som är osignerad värderas till någonstans mellan 300 000 och 400 000 kronor.

Källa: Antikrundan och Wikipedia.

Magen har lugnat sig

 Nej, jag ringde inte ambulans och faktum är att jag är bättre nu på morgonen. Men jag startar dagen försiktigt och funderar på att hoppa över frukost.

Varför magen besvärade mig så i går vet jag inte, men smärtorna i natt liknade andra jag haft när det konstaterades tarmvred.

Vi får se hur fredagen utvecklar sig.

Ha det gott.

Säg inte att det är...

Helvete! Slutar inte magen bråka snart så ringer jag efter ambulans. Det som först kändes som katarr känns nu ganska likt tidigare upplevt tarmvred.

Inte kul.

Varför berättar Sverige?

 Varför talar Sverige om vilka vapen vi supportar Ukraina med? Galet. Då vet ju ryssarna vad de har att vänta och kan förbereda sig.

Något för en film?

Bild: Jörgen Auer

Jag tycker om den här nattbilden från våren 2019. Den har så mycket och jag finner den mystisk, vacker, trolsk, lockande, till och med intressant. Månen bland de små och många molnen, skymten av hus, grenar på ett träd. Det är spänning i luften. Man kan undra om något är på gång, eller nyss har skett. Lite filmiskt är det allt. Ja, jag tror att jag ska klippa in bilden i en film. 

 

Hur länge dröjer det?

Bild: Jörgen Auer

Jag längtar efter att kvällarna ska se ut så här igen. Och det dröjer nog inte så länge. Den här bilden är från 22 mars 2023. Så om en månad kan vi nog få se himlapällen så här elegant färgad igen.

Sundling visade storform

Bild via TV6

Vilken helg det blev för Jonna Sundling i Minneapolis i Minnesota där 29-åringen vann dubbelt i längdskidåkningens världscup. Efter lördagens suveräna uppvisning och seger i sprint vann hon också söndagens 10 km och det i tämligen överlägsen stil. 15 sekunders marginal. Triumfen var också hennes första distansseger i världscupen där hon tidigare i karriären vet hur det känns att vinna i sprint. 

Bild via TV6

Att svensk damskidåkning är stark visste vi sedan tidigare och fick nu ytterligare bekräftat och stärkt. Frida Karlsson tog nämligen andraplatsen bakom Sundling och Linn Svahn slutade fyra och Maja Dahlkvist tia. På pallplats tre hamnade världscupens gladaste deltagare, amerikanskan och  världscupledaren Jessie Diggins som både grät och skrattade på samma gång när hon äntligen fick tävla på hemmaplan och välförtjänt hyllades av 20 000 entusiastiska åskådare.  

 B

Bild via TV6

I herrarnas tävling blev det en riktig skräll. Amerikanen Gus Schumacher bars fram av den talrika publiken och gjorde sitt livs lopp samt tog sin första världscupseger någonsin. Närmast efter honom blev det norskt på pallen genom Harald Östberg Amundsen och Pål Golberg.     

Bild via TV6

En sån glädje det blev efter Schumachers seger. Rörande även för en icke amerikan att skåda. Hela det amerikanska laget, med ledare, vallare, åkare, ja även damlaget kom för att kramas. Naturligtvis fanns även "Drottningen av Minneapolis, Jessie Diggins med i högen och skrattade och grät om vartannat. Hon var så lycklig över all support truppen fick av alla åskådare. Och vilken fin PR tävlingarna blev för längdskidåkning! 

Gunilla till kval

Bild via Svt

Gunilla Persson klarade sig betydligt bättre i melodifestivalen än jag trodde hon skulle göra. Hon och låten I wont shake med refrängen la la la Gunilla vann inte, men gick vidare till kval.

Bild via TV6

Strax efter Gunillas låt var det dags att byta kanal om man ville se samtida sprintfinalen borta i Minneapolis i längdskidåkningens världscup. Jonna Sundling var på fantastiskt åkhumör och vann klart före Linn Svahn och Kristine Stavaas Skistad.

Bild via Svt

Direkt till final från deltävling 3 i Växjö tog sig först Jacqline och sen också Cazzi Opeia. Bra låtar? Tja, smaken är som baken.

Svenska medaljer före mellot

Bild via Svt

Äntligen fick de svenska herrarna i skidskytte-VM en fullträff. Och vilken träf sen! Guld i stafetten. Grattis, säger jag till Viktor Brandt (VM-debutant), Jesper Nelin, Martin Ponsiluoma och Sebastian Samuelsson. Silvret hamnade i Norge och bronset i Tyskland.

Bild via Svt

Även damlaget tog medalj. Kvartetten Anna Magnusson, Linn Persson, Hanna Öberg och Elvira Öberg tog silver efter vinnande Frankrike. Tyskland tog hand om bronset.

Bild via Svt

Fantastiska Sarah Sjöström tog i dag sitt sjätte raka VM-guld på 50 meter fjäril, ett närmast otroligt och oslagbart rekord. Grattis!

Bild: Jörgen Auer

Mer i dag: soligt och fint. Jag hade guldläge i lä i en bod.

Strax innan mellot har jag en föraning om att något inte så kul ska inträffa i mellot. Kan verkligen Gunilla Persson låta bli att på något konstigt sätt utmärka sig? Pallar hon trycket? Kommer hon rent av att avbryta sitt framträdande och kräva nytt försök? 

Spänningen stiger.

Sverige sköt för dåligt

Bild via Svt

Frankrike, här Lou Jeanmonnot, hade siktet rätt och bäst inställt i singelmixedstafetten i skidskytte-VM och vann klart före Italien som spurtslog Norge. Quentin Fillon-Maillet var Jeanmonnots manliga lagkamrat.

Bild via Svt

Sverige då? Jodå, åkmässigt var det riktigt bra. Både Sebastian Samuelsson och Hanna Öberg hade mycket kraft och flyt i skidåkningen och slutade på fjärdeplatsen. Men de svenska problemen på skjutvallen håller i sig och de sköt för dåligt för att kunna konkurrera om guldet. Inget annat lag hade så många bommar, 13, som Sverige.

Om det varit bollsport hade säkerligen röster höjts för att sparka tränaren när inte resultaten blir som man förväntat och hoppats. Kanske är det dags att göra likadant i skidskytte. Byt skyttetränare!

Sune roligare än Macken?

Bild via Svt 

Försökte introducera Galenskaparnas gamla succéserie Macken från 1986 för ett nioårigt barnbarn. Det blev ingen succé.

"Inte så kul" blev barnets omdöme. Själv gillar jag dock serien och ser gärna om alla sex avsnitten.

Vi såg Sune i Grekland från 2012 i stället och log och skrattade samtidigt åt flera scener. Det är ett gott betyg.

Frågesport och tv-sport

Bild: Jörgen Auer

Var har jag varit i dag? Så skulle en fråga kunna heta och illustreras med den här bilden. Svaret skulle i så fall vara Holmbergs guld i Mjölby. Och nej, jag har inte köpt förlovningsringar. Däremot något till ett barnbarn.

Bild via Svt

Resten av dagen ägnade jag åt Röntgenbesök i Motala, veckoinköp, fika, middag och tv-sport. 

I den senare blev Mona Brorsson bästa svenska med en niondeplats i distansloppet i skidskytte-VM. Linn Persson slutade tia.

Bild via Svt

Vann gjorde Italiens Liza Vitozzi före Janina Hettich-Walz, Tyskland och Julia Simon, Frankrike. Det var italienskans första individuella VM-guld i karriären och hon lär nog inte glömma Nove Mesto i Tjeckien.

Bild via TV6

I längdskidåkarnas världscup var det på tisdagen dags för klassisk sprint i kanadensiska Canmore. På damsidan blev det som vanligt mycket svenskt och med Linn Svahn överst på prispallen. Jonna Sundling gjorde jobbet ute på banan och drog iväg i högsta hastighet och höll den loppen igenom, såväl i prolog och kvartsfinal som semifinal och final. Men i den senare fick hon ge sig i spurten för Svahn och norska Kristine Stavås Skistad.

Vore jag densamme?

Bild: Jörgen Auer

Vad vore jag utan träd i min uppväxt och levnad? Hm, antagligen, densamme. Men jag hade aldrig sett tall eller gran. 

Aldrig en skog eller skogsdunge. Aldrig upplevt det där lugnet i skogen som vi ibland kallar för tystnad. 

Tystnad.

Men en skog är ju aldrig tyst. Inte på riktigt.

Ibland susar den svagt. Ibland är den frustande, pustande, andas.

En gren knäcks, två. Knak och brak när stammar gnids mot varann.

Ibland hör vi skogens invånare tassa omkring, klättra, hoppa. Ibland ser vi djuren också, vilket alltid blir en upplevelse.

Och fåglarna! De mindre som sjunger så fint för oss, de stora som skrämmer så när de flaxar upp från ett ormbunkssnår.

Utan träd och skog hade jag aldrig sett en kantarell. Aldrig dragit in skogens luft och doft i så djupa andetag att bröstet nästan sprängs.

Vore jag verkligen densamme utan skogen?

 Jag skulle förstås vara jag som son till mina föräldrar. Men jag vore helt säkert en annan och på upplevelser fattigare jag.

Därför vill jag att snön försvinner så att jag kan röra mig fritt och lätt i skogen igen.

Ingen ko på isen

Bild: Jörgen Auer

Rädda mig, rädda mig, ropar svanen. Ser i mina ögon i alla fall ut att göra det. Eller ännu mer som om den alldeles strax ska börja ropa, eller be om nåt. Fast, än är det ingen ko på isen. I Västervik är det för resten. Jag har varit där i helgen. Smorde kråset på Guldkant.

Bild: Jörgen Auer

I skogen var jag också. Fast då var jag i Loftahammar. Mer exakt i Bågvik. Tack för att jag fick vara där hos er, Tomas och Barbara. Det var en fin födelsedagspresent. Nej, jag har inte fyllt nyligen. Det var i somras visst, jag fyllde sist. Men jag tog ut presenten nu.             

Bild via Svt

På lördagskvällen tittade vi på mellot. Såg och hörde den omtalade och maskerade Fröken snusk. Jag tycker det är märkligt att hon inte vill ta av sig rånarluvan och tror att hon gått till final om hon hade gjort det. Jag gillar faktiskt låten. Eller gör jag verkligen det? Hm, nej jag vet inte. Jo, på sätt och vis. Men, jag vet inte vilket vis. Jo, om jag försöker föreställa mig själv som 16-åring sittandes i bil och lyssna på EPA-dunk. Då är låten Unga och fria riktigt bra. 

Bild från TV6

När jag kom hem i dag såg jag Frida Karlsson vinna masstarten över 20 km i kanadensiska Canmore. Bra. Tyvärr missade jag Anna Swen-Larssons slalomseger i Andorra där man världscupat i Soldeu. 

Vad ska jag missa i morgon? Det vet jag inte förrän efteråt. Godnatt.

Tack för överraskningen!

Bild: Tomas Thell

Vad händer här kan man undra? Jo, det är jag som under fredagskvällen tackar Hedda Secund och Evelina Eliasson för deras och hela ensemblens insats i Valdemarsviksrevyns underhållande revy Världens cirkus. 

Bild: Jörgen Auer

Dagen började annars så här. Inte illa, det heller. Strålande sol och gnistrande snö hemma på Uljeberg. Men klockan 12 kom Tomas och Barbara Thell och hämtade mig för att genomföra den 75-årspresent de förärade mig i somras. 

Bild: Jörgen Auer

På det viset hamnade vi i Valdemarsvik och på Världens cirkus. Trevligt och underhållande. Låt vara att jag som icke Valdemarsviksbo och kommuninvånare inte kände till alla av de figurer som häcklades eller förekom på scenen. Men då förstod jag ju på publikreaktionerna hur roligt och bra det var. 

Bild: Jörgen Auer

Sen fanns det andra och annat som jag kände igen och hört talas om. Som miljardärsbygget på Håskö, som Rosenserien och makarna Swartz (de är jag vän med på Facebook, hej). Många nummer var riktigt bra, något lite långrandigt, danserna och sångerna bra. 

Tack för revyn säger jag både till Valdemarsviksrevyn och till makarna Thell.

Det var en bra och överraskande present.

En torsdag med stil

Bild: Jörgen Auer

Torsdagen började bra. Såg i alla fall lovande ut. Och den höll stilen hela vägen!  Visst var det dimmigt till en början, men det gav bara morgonen extra tjusning och jag ångrar att jag inte gav mig ut i dimman för att leta fotomotiv. Men jag tog i alla fall den här bilden. Visserligen genom ett fönster. Men resultatet blev bra. Som en tavla.

Bild: Jörgen Auer

Jag gick ut lite senare när dimman lättat. Noterade att shetlandsponnyn Todde lagt sig till med skägg under dagen. Det klädde honom, men han såg lite ledsen ut. Det berodde dock inte på skägget, utan antagligen för att han var ensam i sin hage. Kompisen Penny har rest till Kanada och kommer inte tillbaka. Undrar om de tänker på varandra?

Bild via Svt

I kvällens Antikrundan visades den här tavlan av Tove Jansson. En tidig tavla, målad 1939. Värdet överraskade ägarna - en halv miljon. Varför har inte jag en liknande tavla? Värdemässigt, alltså. Nå, jag kanske kan måla en? Om jag börjar måla, köper du en tavla av mig då?