Det funkar bra

Okej, jag ska erkänna att jag satt kvar och tittade på hela träningsmatchen när Sverige vann med 3-1 mot Kroatien i Zagreb. Det såg bra ut för Sverige och jag delar helt Zlatans åsikt när han efteråt i TV3 sa: Det funkar bra.
Så var det.
Nu ska jag snart sätta mig till rätta och titta på Den sjungande trappuppgången och Game of thrones.

Kan väl titta en stund

Nu är det visst någon bollsparkning på tv. Ett viktigt genrep, sägs det.
Jag kan väl titta en stund innan "Den sjungande trappuppgången" börjar för den har jag följt och tycker att den är lite kul. Sen blir det "Game of thrones" efter det. Hur gick det med den där pojken i första avsnittet? Överlevde han fallet (nerknuffningen från typ 15 meters höjd)?
Efter det kan man kanske ta reda på resultatet i det där "otroligt" spännande genrepet det tjatas om på TV3 nu innan matchen.
Ur träningsdagboken: 5 kilometers löpning, avslutat med fem spurtintervaller på 30 meter, situps och mycket kort styrketräning arm.

Bara en dröm?

Bild: Jörgen Auer

Det var en gång ett träd som inte kunde bestämma sig åt vilket håll det skulle växa.Jaha, nähä, ja då växer jag väl både uppåt och neråt, sa trädet och satte igång att växa både uppåt och neråt. Det tyckte de andra träden såg skojigt ut så de gjorde likadant. En dag kom en man förbi med en kamera.

Åt vilket håll växer egentligen träden, tänkte mannen för han var nu en gång för alla sådan att han alltid tänkte tvärtom. Bland annat undrade han om han var vaken eller drömde. Ibland funderade han på om det inte var drömmen som var sann och det han trodde var livet bara var en dröm.

Han tog en bild av träden. Eller gjorde han inte det? Drömde han bara att han tog en bild? Hur det nu var med den saken så satt han några minuter senare framför en dator och hade kamerans datakort i en kortläsare som var kopplad till datorn så att han kunde titta på bilderna. Eller drömde han att han gjorde så?

Jaja, han tyckte sig i alla fall se en bild där träden speglade sig i vatten.

Vilket är egentligen upp och vilket är ner, undrade mannen och bestämde sig för att gå och se efter. Men först åkte han hem med tåget, sen åt han mat, sen tog han en löptur, sen tittade han på tv ett par timmar, och sen tog han tåget tillbaka och gick längs ån. Men, han kunde inte hitta träden som växte åt två håll. Han kunde inte ens se träden ordentligt.
Jaha, ja, men då vet jag ju att jag bara drömde, sa mannen.

Vart är isen på väg?

Bild: Jörgen Auer

Isen går upp nu. Jo, den gör det. Men jag har ingen aning vart den är på väg. Dock vet jag var den här bilden togs - utanför Skänninge vid Lindevads säteri nu på förmiddagen och vattnet som ses är Skenaån. Jag känner också till den vintriga formeln: När isen går upp är det bäst att gå upp. Från isen, alltså.

För 25 år sen

Fanns inte den här dagen! Februari hade 28 dagar, skottdagen var den 24:e, som bara fanns vart fjärde år, dvs när det var skottår. Men 1996 ändrades detta så att man från och med år 2000 räknade skottdagen som 29 februari.

En minst sagt märklig dag

I morgon är det 29 februari. En minst sagt märklig dag som bara existerar vart fjärde år.
Får det verkligen vara så?
Dessutom var det förr den 24:e som var skottdagen.
Jag minns en kille som fyllde år just denna dag och jag var och firade hans tioårsdag som ägde rum just på rätt dag - den 24:e.
Nästa år den 24:e när jag kom för att fira honom sa han att det inte alls var den 24:e utan den 25:e och att han hade haft kalas redan i går, den 23:e. Jag var inte bjuden.
Skit i det då, tänkte jag och beslöt mig för att aldrig mera fira honom.
Det gjorde jag heller inte, för han gjorde som sin födelsedag - han bara försvann. Om familjen flyttade eller vad som egentligen hände vet jag inte. Men jag minns att jag tyckte det var besynnerligt med hans försvinnande och att jag undrade över om det hade något samband med skottdagen. Någon hade kanske skjutit honom, det var ju ändå skottdagen. Eller hade han flyttat till Skottland?
En annan som blev skjuten var ju Olof Palme. Den 28 februari 1986. Det mordet och eventuella spår efter hans mördare tas upp i kvällens "Veckans brott". Det ska jag se. För jag tror precis som Leif GW Persson lite på polisspåret. Men så mycket av spåret finns nog inte kvar. Eller? Finns det gamla poliser någonstans som sitter på hemligheter? Eller är både de och hemligheterna försvunna?
Ur träningsdagboken: Vilodag.

Mer om Vifolkaskolan i Corren

Bild: Jörgen Auer

Det var det där med blåbärssoppa, ja. Här ses några av dem som skulle ha den. De kommer från Vifolkaskolan i Mantorp. Sjön är Skogssjön i Mjölby. Mer om detta i onsdagens Corren.

Kommer i Ryktbart

Bild: Jörgen Auer

Det här är Dermott Lennon, världsmästaren i hoppning i Jerez i Spanien 2002 (samma tävling där Helena Lundbäck kom fyra) var i Göteborg och tävlade i världscupen i söndags med Hallmark Elite. Det blev ett nedslag för det irländska ekipaget.

Bild: Jörgen Auer
Det sågs bland många andra av tioåriga Elsa Boo från Linghem som var i Göteborg tillsammans med Ryktbarts redaktör, en viss Jörgen Auer, och då även klappade den här hästen.

Bild: Jörgen Auer

Elsa, hennes mamma Sofia, och jag såg även hur holländaren Maikel van der Fleuten kämpade på Groep Verdi och var nära att falla av. Men han höll tungan rätt i mun och red bra, men ådrog sig ändå två nedslag, 8 felpoäng, vilket inte räckte långt. Tysken Marco Kutscher vann.

Och Elsa? Ja, det är hennes dag i Göteborg som Ryktbart berättar om i morgon. I Corren.

Blåbärssoppa från Mjölby

Bild: Jörgen Auer

På söndag körs Vasaloppet. Fast det är inte därför den här blåbärssoppan är på bild här. Jag kan tillägga att soppan är kokad i Mjölby i dag och att den som rörde om heter Adam och hör hemma i Mantorp. I alla fall går han i skolan där.

Mer information kommer senare, samt i Corren i morgon.

För 25 år sen

Ur Corren 28 februari 1987
Den här lördagen för 25 år sen ägnade Corren bland annat åt att det var ett år sen som Olof Palme mördades i Stockholm. Nu har det alltså gått ytterligare 25 år och ännu har man inte hittat mördaren. Hittar man någonsin denne? Möjligen om man finner ett nedskrivet erkännande från någon som avlidit eller som suttit inne med sanningen om mordet. Det kan ha varit en ensam mördare, men det kan lika gärna ha varit en komplott, och i kvällens "Veckans brott" resonerar Leif GW Persson just om en sådan, det sk polisspåret som aldrig utretts. Se det.

Jag när någon

Mon Dieu!
Varför vinner jag inte på Lotto?
Vad ska jag göra? Be? Eller måste jag börja satsa på nummerföljder jag inte tror på - som 10, 14, 21, 23, 26, 29, 31?
Enligt mitt sätt att betrakta omvärlden så måste jag vinna eftersom jag satsar så många rader varje vecka. Samma rader. 24 till antalet. Samma 24 rader varenda jävla lördag på såväl Lotto 1 som 2. Så det är klart att jag vinner. Den enda frågan man måste ställa sig är när?
När?
När turen står mig bi, skulle kunna vara ett svar. Eller när jag minst anar det.
Ordet när är för resten ett lustigt ord. I resonemanget här ovan syftar det ju på framtiden. All framtid, det vill säga att det kan vara för evigt. När kan vara om en sekund eller om sjuttielvatusen miljoner år. Men när kan ju också betyda nära - det är någon jag har när. Eller att jag när någon.
Svenska spel, till exempel.
Ur träningsdagboken: En halvtimmes styrketräning.

Läs Stadsliv i morgon

Bild: Jörgen Auer

Kom ner därifrån, Jan Christer! Du kan göra Göran Fagerås illa med din kamera!

Se Stadsliv i morgon. I Corren.

Utskälld av Milton

Bild: Jörgen Auer

Oj, vilken utskällning jag fick i morse när jag kom till jobbet för en vecka i Mjölby. Det visade sig vara min nye arbetskamrat, den näst intill döve Milton, en 11-årig welsh springer spaniel som kom före mig till redaktionen och därmed ansåg sig vara rättmätig brukare av ett revir om typ två gånger två meter. Efter några minuter lugnade den annars så timide 77-åringen emellertid ned sig och lät sig även strykas medhårs. Då och då ville han gå ut för att kissa och fick sällskap av Göran Palmqvist, vilket var väldigt passande eftersom Göran till vardags är sambo med Milton. Den springande spanieln ville även vara med vid fikabordet och hoppade upp på en stol och satte sig bredvid herr Norén som höll på att prata om något som skulle inträffa på Parketten och då nämnde något om mat. Milton la huvudet på sned och slickade sig om munnen.

Så han hör när han vill höra.

Dagen är förstörd

Bild: Jörgen Auer

Nej, se det snöar, ta mig fan.

Och det förstör ju hela dan.

Men tiden läker nog de sår

vi fick av tidig tro på vår.

I väntan på tjockisarnas hädanfärd

Bild: Jörgen Auer

Så här långt har rivningen av kvarnen i Mjölby kommit idag på morgonen. Så nu väntar vi på att de två tjockisarna till höger ska bort också så att det som finns på andra sidan om dem kommer fram i ljusan dager. Som kyrkan redan gjort.
Bild: Jörgen Auer
Och så här ser det ut från andra sidan. Ännu inget att se med andra ord. Hur blir utsikten sedan?

För 25 år sen

Ur Corren 27 februari 1987
Paolo Roberto, känns han igen? spelade med i omdebatterade filmen Sommarnatt 1987. Dessutom var han i Linköping när filmen hade premiär där och pratade om filmen.

Ur Corren 27 februari 1987
Och här finns kanske också några kändisar? Det är bara att leta bland alla namnen och se om något bekant dyker upp. LHC:s pojkar födda 1977, alltså 35 år i dag.

Med Elsa i Göteborg

Är i Göteborg med Sofia och Elsa Boo. Varför kommer att stå i Corren så småningom.

Ur träningsdagboken: Ingenting, körde i stället bil till Göteborg tur-retur.

Published with Blogger-droid v1.7.4

För 25 år sen

Ur Corren 26 februari 1987
Så här sött var det på Kort & Gott-sidan i Corren den här dagen för 25 år sen. Om själva dagen då var lika söt känner jag inte till. Nu, idag då? Jo, -3, men klart och fint väder nu på morgonen och det blir nog en fin dag. Hoppas det.

Det var bättre hemma

Storfavoriten Danny Saucedo levererade, och det gjorde lite överraskande Lisa Miskovsky också. För resten gjorde alla det tycker jag och utser kvällens deltävling i Melodifestivalen till den jämnaste och bästa. Men finalen vinner Danny och Amazing klart.
Ett tag umgicks jag med planer på att dra till Cloetta center och titta på LHC mot Frölunda. Jag är glad att jag inte gjorde det. 1-5 hade jag blivit förbannad över. Undrar hur förbannade LHC-spelarna är efter förlusten och inför bortamötet med Djurgården. Räcker ilskan till för att besegra ett heltänt stockholmslag som vänt den nedåtgående trenden och nu har två vinster i rad?
Tillåt mig tvivla.
Nu ska jag se på Kommissarie Banks - men först: toabesök.

25-åriga årets bilder

Ur Corren 18 februari 1987

Kom på att jag glömde visa den här artikeln, eller mer bilderna, som var införda i Corren för 25 år sen (plus sju dagar). Visst är de bra? Även om de här naturligtvis inte kommer till sin fulla rätt.

En fotomodell i väntan?

Bild: Jörgen Auer
Plötsligt damp hon ner från skyn, låg fem sekunder, men ställde sig sen liksom lite yrvaket upp och stod och väntade på något. Eller någon. Hennes korta näbb var vänd mot norr, skulle någon komma därifrån?

Bild: Jörgen Auer
Domherrehonan (borde hon inte heta Domdamen?) stod så här i flera minuter och lät sig fotograferas ur flera vinklar. Var hon kanske fotomodell? Eller stod hon bara stilla för att hon trodde den svarta kameran var en stor hök eller i alla fall fiende? Jag vet inte, men står hon kvar så ska jag fråga på nästa promenad.

För 25 år sen

Ur Corren 25 februari 1987
När den tyske landslagsmålvakten Harald Schumacher kom ut med en sensationell bok, Anpfiff (avsparkssignal), passade Correns dåvarande sportchef Åke Stolt på att prata med Janne Svensson. Han var Söderköpingskillen som via Ramunder, Sleipner, IFK Norrköping, svenska landslaget (26 landskamper 1979-1985) hamnade i Eintracht Frankfurt och spelade tre säsonger i Bundesliga innan han även spelade i Wettingen i Schweiz säsongen 1988 . Svensson spelade 96 tävlingsmatcher för Eintracht 1983-1986 och gjorde 16 mål. För IFK spelade han 174 allsvenska matcher och gjorde 35 mål på dem. Nåväl, Janne Svensson höll med Schumacher om att det förekom en hel del skit (bland annat knark i den tyska ligafotbollen).

Vår lille hertiginne

Hertiginna av Östergötland - jo man tacker.
Lilla Estelle Silvia Ewa Mary blir på dä vise lite öschöttska kan man säjje.
Så: Tjänn'de välkommen Iställ! Du hamner i sällskap mä flere kunglie perschoner. Först va dä visst en di kallte för Magnus, dä va på 1500-talet o han ble utnämnder te hertig av Östergötland 1555 när han va 13 år. Son te Gustav Eriksson va han mä, han di kallte för Vasa. Fast sen ble han visst sinnessjuker, Magnus alltså. Han do 1595 och ligger begraven i Va'stena.
Näste hertig av Östergötland va en som hette Johan precis som far sin, han kungen Johan III. Den hertigen ligger begraven i Linköpings domkyrka.
Å sän har det vart en som hette Fredrik Adolf (1750-1803), son te Adolf Fredrik. Å så va dä Oscar II (1829-1907) en blivande kung.
Carl var den siste (1911-2003), han var son till prins Carl.
Å nu ä dä din tur, Iställ. Dä ä te däj som dine rare föräldrer kommer te rope:
- Iställ', kom in och ät!
- Näe, Iställ' va gör'lu mä gröten? Nu ber du morbror Calle om ursäkt.
- Nu sitter du still Iställ' o hör va jag säjjer: du får inte sitte framför datorn längre.
- Nä, du får inte se Big brother, Iställ'. Du ä ju bare nie, för tjyvingen.

En tänker ju lite på hur det ska bli mä alle rubrikera o löpsedle om nåre år:

HOVET
EFTER
ESTELLES
FYLLEFEST:
Hon var inte hemma

eller

POPKUNGEN
valde ny kärlek
I STÄLLET
för
ESTELLE

eller

ESTELLE
tror inte på
MORFAR
och
KAFFE-
FLICKORNA

Männ allt de där blir ju en senere fråge, nu ä du först o främst jädrit välkommen, vår lille hertiginne.

Corren och gatubilden

Bild: Jörgen Auer

Corren på väg. Ett ganska vanligt inslag i gatubilden i Linköping, Motala, Mjölby, Ödeshög,
Åtvidaberg, med flera östgötska orter. Bilden är förstås tagen i korsningen Vasavägen, S:t Larsgatan i Linköping. I dag.

För 25 år sen

Ur Corren 24 februari 1987
Som synes hade tidningen varit i Björsäter och undrat lite kring jordbrukets framtid i bygden. Hur det blev? Ja, det har väl ingen utrett, så vitt jag vet, men eftersom antalet lantbrukare inte precis rusat i höjden sedan dess, så...

Grattis från en gammal bekant

Som gammal bekant till kungafamiljen sällar jag mig förstås till gratulanterna denna ljuva februaridag den 23:e då prinsessan Victoria och prins Daniel fick en liten flicka. Grattis!
Men vänta nu! Vad då gammal bekant?
Jo, men jag har ju träffat allihop. Fast det vet de förstås inte om. Jo, drottning Silvia kanske. Och Victoria har jag ju skrivit om i Corren. Inte minst då hon fyllde 30 och jag ringde lite folk som träffat henne, dåvarande landshövdingen i Östergötland Björn Eriksson till exempel, och Eva Benita Brodins dotter, tillika Vickans kompis Andrea (numera Engsäll), och några till. Ja, Andrea ville inte uttala sig, men ändå. Dessutom sågs vi ju någon gång prinsessan och jag ute på Duseborg när det var fälttävlan på Brodins marker.
Madeleine träffade jag ju i Göteborg på Göteborg horse show (kommer hon även i år?) en gång och hade ett långt samtal med henne. Det vill säga att jag höll upp en grind för henne och sa: var så god, och hon svarade: tack.
Kungen hade jag sällskap med på en skridskoläktare i Sarajevo 1984, ja och Silvia också. De stod fem läktarrader ifrån mig och det var då kungen var så rolig när en japan började spurta med sista varvet kvar trots att han var varvad och motståndaren redan i mål: det är faan så dags nu, sa kungen.
Och så var det där med drottningen. Jag har skrivit om allt det där förut, men tar det en gång till. Det var på Duseborg vi mötte varandra. Hon kom i sällskap med Eva Benita Brodin, men jag hade bråttom och småsprang och såg inte drottningen förrän jag nästan sprungit förbi dem. Då harklade jag mig, bockade lite, och fick nervöst ur mig: hrmpmf, hrmpf. Hon la huvudet på sned så där som hon brukar och log. Inte överlägset, utan mer roat och förstående.
Carl Philip såg jag på Mantorp Park en gång. I förbifarten, så att säga.
Så därför grattar jag nu Victoria och Daniel. Och för att det verkar vara ett trevligt par och som jag hoppas uppmärksamma och snälla föräldrar.
Den nya lilla prinsessans namn har redan vållat stora diskussioner. Vad ska hon heta? Här kommer ett bra tips från en gammal bekant: Alice Ingrid Kristina Lilian.

Kommer också i Stadsliv

Bild: JCP

Vad nu? Fotograferar Auer dass? Njae, inte riktigt, men inte långt ifrån. Bara ett par meter. Och han gjorde det för ett kommande reportage i Stadsliv. Men det får vänta någon vecka eller två. I Corren, förstås.
Ur träningsdagboken: 40 minuter styrketräning med löpinslag.

Kommer på Stadsliv

Bild: Jörgen Auer

Vad stadsliv handlar om i morgon går att lista ut via den här bilden. Men är det för personernas skull, eller för vad de gör just här och nu? Det återstår att se. Var? På Stadsliv, i Corren.

För 25 år sen

Ur Corren 23 februari 1987
Lotta Engberg och Fyra Bugg och en Coca Cola vann svenska melodifestivalen det här året och hela finalresultatet kan beskådas här nedan.

Ur Corren 23 februari 1987

Det fanns ju ett par riktigt stora hits bland låtarna, inte minst "Dansa i neon" och "Högt över havet". Men det var alltså Lotta Engberg som vann. I den stora Eurovisionsschlagertävlingen kom hon på tolfte plats med låten som nu var omdöpt till "Boogaloo dansa rock'n rolla", detta för att grundtextens varumärken kolliderade med internationella reklamregler.

Vad styr du med, Ove?

Bild: Jörgen Auer

I Correns Stadsliv har vi en serie som heter "Vad styr de med?", vilket jag nu tänker börja med även i den här bloggen - men då som Vad styr du med, Ove? Detta för att Correns Ove Sterneling alltid har så många olika typer av jobb för sig. Här ses han till exempel - ja, vad gör han? Han hör inte när jag ropar hans namn, så jag får gissa att han slipar något. Ja, Ove slipar.

Men "Vad styr de med?" läser du förstås i Stadsliv - i Corren varje tisdag och fredag.
Ur träningsdagboken: 50 minuter styrketräning gymnastikinslag.

I dagens Corren

Bild: Jörgen Auer

Ingemar Magnusson närmast och Nelson Carrion hade roligt tillsammans på Skapande för daglediga på Atelje Kontrast i Mjölby förra veckan. Ingemar gjorde bland annat det här självporträttet.
Bild: Jörgen Auer
Konstnären Elin Redin var handledare och är så fortfarande eftersom verksamheten pågår varje onsdag mellan 10 och 12. Dessutom finns ju öppen bildverkstad för alla åldrar på lördagar mellan 11 och 13. Mer om detta i dagens Corren på sidan B5.

För 25 år sen

Ur Corren 21 februari 1987
Då 22 februari för 25 år sen var en söndag visar jag delar av en annons från lördagen i stället. För auktioner kan ju vara ett stort nöje. Om just den här var det känner jag inte till, men jag ser ju att det fanns mattor på auktionen och som barn minns jag att jag ibland roade mig med att läsa just mattnamnen i auktionsannonserna: Bochara, Afghan, Bachtiari, Bachiri, Keshan - det var lite som att läsa ur Tusen och en natt eller Lawrence av Arabien eller nåt. Ibland kändes det som att färdas på en flygande matta över Persien, Turkiet, och vad det nu kunde vara för spännande länder som dolde sig bakom de där namnen. Man visste inte, men såg kameler och öknar, smala gator och gränder, huvudskynken och magdansöser, frukt och mandel, dadlar, framför sig.

Ur träningsdagboken

Noll.
Och det är snöns fel. Samma snö som alla skidåkare har så kul med. Jag åker inte skidor själv, men tycker att det är ganska trevligt när det är vackert vitt, och så. Men...
På grund av snön har jag tvingats till ofrivillig träningsvila ett par dagar i rad - ont i ryggen.
Skottade snö lite för hastigt och vred till bålen så märkligt att ett revben fastnade i den spiralfjäder som håller ihop kroppen. Ungefär.
På pendeltåget hem i dag var det en snäll dam som frågade: hur är det fatt? Ska jag räcka dig tidningen?
Nej, det går bra, jag har bara lite ryggskott efter att ha skottat snö, sa jag.
Ja då förstår jag. Min gubbe ligger hemma i soffan med ryggskott, han, sa hon medlidsamt.
Med facit i hand kan man ju undra varför vi inte väntade tre dar med att skotta. För då hade vi ju inte behövt alls.
Men i morgon ska jag försöka träna. Lite.

Där ligger Linköping

Bild: Jörgen Auer

Långt där borta ligger Linköping. Inte rakt bort, men några krokar bort, förbi Roxens vatten,

förbi vägen mot Rökinge, på andra sidan vägen mot Kaga, på andra sidan E4-an, under solen, där. Där ligger Linköping.

Kommer i Corren onsdag

Bild: Jörgen Auer

Den här bilden togs för några timmar sedan i Berg där Göta kanalbolaget visade sina nya verkstadslokaler i Östergötland. På bilden ses Cenneth Karlsson snickra på en slussport medan han blir förevigad av Correns Peter Jigerström.

Bild: Jörgen Auer
Nej, nej, Cenneth, inte hoppa ner på semlorna.

Bild: Jörgen Auer
Kanaldirektören Anders Donlau hälsade mediarepresentanter välkomna medan landshövding Elisabeth Nilsson sneglade på semlorna - eller var det på Anders Hoff?

Bild: Jörgen Auer

Och Jigerström han fotade och fotade, vilket man kan se i morgondagens Corren.

Bild: Jörgen Auer

Landshövdingen passade på att prata med reparatörerna Cenneth Karlsson och Robin Andersson.

Bild: Jörgen Auer

Samt hälsade hon i förbifarten, hej, hej, också på kontorspersonalen till Anders Donlaus stora munterhet - för det visade sig vara en docka.

Ett reportage om visningen av nya verkstadslokalen kommer alltså i onsdagens Corren.

Kommer du ihåg?

Arkivbild 2010: Jörgen Auer
Vill bara påminna om hur mycket snö det kan vara så här års. Bilden togs just denna dag, 21 februari, för två år sen i Mantorp. Så mycket har vi ju inte i dag, precis.

För 25 år sen

Ur Corren 21 februari 1987
Segerkyssen fick skidåkerskan Marie-Helen "Billan" Westin av fästmannen Erik Östlund efter VM-guldet på 20 kilometer i Oberstdorf. Paret kunde under VM fira dubbel guldlycka eftersom Erik var startman i det vinnande svenska stafettlaget där även Gunde Svan, Thomas Wassberg, och Torgny Mogren åkte.
Idag driver paret Östlund konferensanläggningen Kungsholmen i Bergviken, Hälsingland.

Kommer i Corren

Bild: Jörgen Auer

Stadsliv måste sluta åka omkring med den här skylten, tror jag. Press låter som en skylt för länge sedan. Som om vi skulle ha trenchcoat och hatt på oss och penna baskom örat.

Bild: Jörgen Auer
Fast egentligen spelar det väl ingen roll. Det behöver inte stå någonting. Vi smälter ju in mer i miljön om vi kommer anonymt.

Bild: Jörgen Auer

För övrigt hittade vi inte mycket att skriva om i dag på vår lilla inspektionstur. Hittade vi ens något? Inte på Westmansgatan i alla fall.

Bild: Jörgen Auer

Men kanske på Hunnebergsgatan. Vi fick en idé och får vänta till i morgon om det kan ge någonting till framtida reportage. Kanske. Dagen i övrigt? Mycket planering. Och så kommer ju Stadsliv i morgon. I Corren.

Jag längtar våren

Arkivbild 2010: Jörgen Auer

Nej, nu börjar jag bli trött på vädret och längtar vår. En intensiv längtan. Hur mycket härligare är det inte när våren och grönskan kommer? Och med våren de allt mer intensiva träningsdagarna och motionsloppen. Bilden här är från Tjejvättern 2010 där Maria Rutgersson från Göteborg deltog i den då saboterade östgötska rundan - någon omdömeslös person hade lagt ut småspik längs med banan och flera hundra (jag vill minnas att det var över 500) fick punktering. Dessutom dammsögs Motala på cykelslang och de som tog sig till vilan i Rök fick vänta ett par timmar på att få slangbyte varpå följde att målgången försköts och stopptiden ströks så att alla som var ute på banan kunde få chansen att cykla i mål.
Maria tyckte nog som de flesta andra ändå att det var värt allt besvär - för visst är Östergötland vackert.

För 25 år sen

Ur Corren 20 februari 1987
Så här såg delar av Correns förstasida ut under flera år (fast med olika innehåll, förstås). Just den här dagen fastnar jag för puffen om Karin avstängd. Det var i damstafetten på skidor där Sveriges lag (Magdalena Wallin, senare Forsberg, Marie-Helen Westin, senare Östlund, Karin Lamberg-Skog, och Annika Dahlman tog brons) som Lamberg blev arg när italienskan Elena Desderi inte ville släppa förbi Dahlman på sista sträckan och slog till henne över skidorna.
Och blev avstängd tre månader - men bronsmedaljen fick svenskorna behålla.

Visste ni för övrigt att Karin Lamberg-Skog är ägare till fjällanläggningen Vargen i Vemdalen? Jodå.

På hemväg från dansen

Bild: CMJ/Sibirski Pravda
Just som plusgraderna är som mest i dag dimper ett mejl ner. Det är till mig och avsändaren är Vitalij Saropkin i Dudinka i Sibirien som har varit på biblioteket och lånat en dator.
Har ni varmt, frågar han och berättar att man även i Dudinka har det ovanligt varmt:
"I dag har det bara varit -19 och i morgon blir det nog ännu varmare, - 15", skriver han och lägger till ett utropstecken efteråt - !
Vitalij skickar också med ett kort som han beskriver så här: "Det är jag på hemväg i förmiddags från dansen i Krasnojarsk i går kväll." Jag är kär, tillägger han och har en fråga: "Kan vi fira smekmånad hos er i Mantorp?"
Ur träningsdagboken: Vilodag, men med en tvåtimmars promenad.

På långpromenaden

Bild: Jörgen Auer
Oj, skridskoåkning på gång? Nej, det är bara söndagens långpromenad som bjuder på många olika vägförhållanden, utsikter, och intryck. Isgatan kanade jag på vid Mantorps gård. Men det var inte så här hela vägen, ska sägas. Bara i just den här kurvan.

Bild: Jörgen Auer
Schackspelet finns vid Mantorps station.

Bild: Jörgen Auer
Fjärrvärmerören (det är väl det?) ligger som färgklickar mellan Sya och Spångsholm.

Bild: Jörgen Auer
Och mjölkpallen finns också mellan Sya och Spångsholm.
Bild: Jörgen Auer
Sya kyrka ligger förstås där den alltid legat. I alla fall sedan 1774 då nuvarande kyrkobyggnad restes på den plats där en tidigare kyrka ska ha stått, troligen byggd på 1300-talet. Undrar för resten om människor även då roade sig med att gå långpromenader? Hade de tid? Eller var det bara när det var dags att gå till kyrkan man kunde tänka sig att vandra lite längre?
Det vet vi inte. I dag vet vi betydligt mer om promenader. Den här tog till exempel två timmar.