Ännu en bil vid "trelösa"

Bild: Jörgen Auer

Nej, inte nu igen! Jo, tyvärr. Ännu en gång, är det fjärde sen jag flyttade till Uljeberg 2021? står en övergiven och förmodligen stulen bil parkerad vid "trelösa"-skylten nära Circle K i Mantorp.

Vad är det frågan om? 

Någon form av försäkringsbedrägeri? Stöld? Fel på bilen?

Min teori är att bilen blivit lämnad här av en biltjuv. Så var det de andra gångerna förstod man när polistejpen runt bilarna kom på plats. Någon tejp har jag ännu inte sett till på de fyra dar bilen stått här. Men den kommer väl.

Jag undrar precis som vid tidigare tillfällen varför just på den här platsen?

Är det nära hem för tjuven? Har det med närheten till Mantorp Park och biltävlingar där att göra?

Är det samma tjuv?

I väntan på en kvartsfinal

Bild: Jörgen Auer

Jag hade inget att göra, utan väntade bara in EM-kvartsfinalen Frankrike-Tyskland. För att få timmarna att rinna iväg lite fortare bestämde jag mig för att åka till Motala och Råssnäsudden. Här är mina bilder ftån det besöket.

Bild: Jörgen Auer

Fotomässigt är det alltid bra och kul att besöka Råssnäs. Året om. Vättern bjuder alltid upp till bild.

Bild: Jörgen Auer

Ibland får vattnet förstås hjälp av stenar, klippor, träd och andra växter.

Bild: Jörgen Auer

Och av sol, eller av regn och rusk, snö och is, vind och storm, av djur och människor. 

Bild: Jörgen Auer

Båtar är naturligtvis också lätta att hitta som motiv. Likaså är ju den stora Motalabron över hamninloppet rent av snygg. Tycker jag, är bäst att tillägga.

Fotbollen så. Tyskland vann kvartsfinalen efter förlängning och straffar. Till skillnad mot Sverige som föll i straffavgörandet mot Enland efter dåliga skottförsök så har nog både tyskor och fransyskor tränat på straffsparkar.

Men Tyskland vann och då är att märka att laget fick en spelare utvisad redan efter 13 minuter och ändå orkade tyskorna hålla emot. Starkt. Stor hjältinna blev målvakten Ann-Katrin Berger som räddade två straffar och även satte en.

I semifinal väntar Spanien för Tyskland. Den andra semin har Italien och England som innehåll.

Vem visslar om smultron?

Bild: Jörgen Auer

Märkligt. Att jag inte träffat på den här fjärilen tidigare. Jag menar att jag tycker ju om fjärilar och tittar alltid efter de jag ser. Det kan ju vara en ny och obekant art som fladdrar förbi. 

Jag har inte ens hört talas om den här arten tidigare: smultronvisslare.

Den förekommer allmänt i södra Sverige och kan påträffas så långt norrut som Höga kusten i Ångermanland, skriver artfakta.se

Det är det som är märkligt, menar jag. Att smultronvisslaren ska vara allänt förekommande och att jag aldrig har stött på namnet förut, jag har inte sett fjärilen i fråga på bild ens och jag har lika lite hört någon prata om den. 

Men nu finns det åtminstone en person som gärna talar om smultronvisslaren: jag.

Just det. Jag såg mitt exemplar i Bäckhult vid Drögen.

 

Blåvinge en ringa tröst

Bild: Jörgen Auer

Efter blågults förlust i EM-kvartsfinalen mot England tröstar jag mig med den här bilden på en vacker blåvinge på min vänstra tumnagel.

Ack ja.

Kvartsfinalen blev trots svensk smakstart med 2-0-ledning i halvtid en stor besvikelse. England kom tillbaka och både reducerade och kvitterade och fick matchen till förlängning och straffläggning.

Det krävdes 14 straffar innan kvartsfinalen var över. Trots fyra räddningar av svenska målvakten Jennifer Falk vann England. Märkligt. Och rent svagt skytte av svenskorna som bara gjorde två mål på sju försök från 11 meter.

Bild: Jerker Hallenberg

Du kanske undrar vad det är jag står och beundrar på bilden?

Jo, det är grenigt kungsljus i Yxsmedshult där mina vänner Jerker och Ann-Margret bor. Jag var hos dem i torsdags (tack) och såg den här ståtliga växten hos deras granne Tommy där den nästan bildar allé längs grusvägen. Märkligt.

Grenigt kungsljus är fridlyst påpekar SLU Artdatabanken och talar också om att den främst växer längs vägkanter och åkerkanter.

I Norge heter växten Mjölkongslys, i Danmark Bleg Kongelys, i Finland Käentulikukka och i England White Mullein.

Från Roxen till en ny sjö

Bild: Jörgen Auer

Jag var på utflykt och körde genom Berg norrut medan regnet öste ned. Resan fortsatte samma väg fram till Kolfall där jag stannade för att se på utsikten över Roxen. Precis lagom höll regnet upp.

Bild: Jörgen Auer

Jag vände där eftersom det såg mörkt ut runtom. Men i Ljungsbro ljusnade det och jag stannade till ett par sekunder för att ta en bild på Cloetta.

Bild: Jörgen Auer

Hemvägen fortsatte över Gunnarstorp och Ljung. Ånyo blev det ett par sekunders stiltje, nu på bron över Göta kanal vid Ljungs västra.

Bild: Jörgen Auer

Maspelösa, Björkeberg och Västerlösa var samhällen jag passerade. Regnet återkom liksom åskan. Strax före Uljeberg blinkade en mötande bil åt mig och jag förstod att något var att vänta längs vägen. Djur eller polis?

Det var två älgar och de hann över vägen.

Bild: Jörgen Auer

Just som jag svängde in till min bostad vräkte regnet ned och åskan tilltog i styrka. Det regnade så kraftigt (störtregn) att jag blev sittande i bilen en halvtimme, bara några meter från huset. 

Bild: Jörgen Auer

Efteråt ovädret hade Uljebergs Säteri fått en sjö. 

Är den kvar när torsdagen gryr?

Två bilder av harmoni

Bild: Jörgen Auer

Två bilder tagna på Uljebergs Säteri under den varma tisdagen. Två bilder som utstrålar harmoni. En humla på en väddklint (rödklint) ...

Bild: Jörgen Auer

... och två betande hästkompisar, Toddy och Lizzie som inte bryr sig det minsta om mig, trots att jag försöker påkalla intresse. De betar tillsammans, vilket för dem är ett sätt att umgås. Hästar, när de inte är i människans sällskap och sport, gör inte så mycket mer än äter och sover.

Jo, de står stilla och tittar på naturen och allt som rör sig, vandrar från ena sidan hagen till den andra, rusar av lekfull glädje i galopp genom hagen, men kan också galoppera iväg av rädsla efter plötsliga och för dem ovanliga ljud.

Skördetid på Uljeberg

Bild: Jörgen Auer

Skördetiden är här. I alla fall på Uljebergs Säteri utanför Mantorp som idag skördade korn. Då kom de här bilderna till på en av mina tre promenader idag.

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Skapligt väder, eller?

Bild: Jörgen Auer

Det stod några gubbar och studerade natthimlen.

Jaha, det ser ut att bli skapligt väder i morn, sa den ene.

Nä, det där betyder att det blir regn, sa den andre.

Det gråa tyder på att dagen börjar molnigt, men det gula och röda säger att det blir några solglimtar på eftermiddagen, sa den tredje.

Jag skiter i vilket, bara jag vaknar sa den fjärde.

Och det gjorde han.

Ta det lugnt, Julia!

Bild: Jörgen Auer

Nu är det bäst att du tar det lite lugnare Julia Andersson. Det är bara 70 på Västerlösavägen.

Montéspecialisten Julia Andersson (en av Sveriges bästa) var ute och tränade lätt med sköthästen Estrella Diamante under fredagen och jag frågade om hon brukar träna ridning med travhästarna.

Bara ibland, blev svaret. Det kan vara bra för hästen att träna något annat än vanligt trav med sulky. Mjuka upp andra muskler.

För Julia själv ger inte den här typen av ridning någonting.  Estrella Diamante däremot verkar trivas.

Bild: Jörgen Auer

Men han går inga lopp i monté, förklarar Julia. Alla hans lopp och framgångar har skett med vagn. 

Är han bra, blev nästa fråga att svara på.

"Han har sprungit in över 800 000".

Det ska sägas att ekipaget på bilden med 70-skylten rider på en grässträng bredvid vägen.

Och Estrella Diamante är en av mina grannar på Uljebergs säteri där jag hyr en lägenhet. Hästen bor i stallet.

Jag saknar båten

Bild: Jörgen Auer

Bilden togs visserligen för fyra år sen. Men det hindrar inte att den tål att visas igen.

Jag saknar båten. Den finns kvar i Bäckhult, men tyvärr inte i Drögen. Bara vid.

Båten är paj och för att bli sjöduglig får jag nog räkna med en stor kostnad. Är den värd det?

Jag vet inte och under tiden jag funderar står båten under en presenning och dess framtid är såväl oviss som näst intill utan hopp.

Men man ska aldrig säga aldrig om framtiden. Kanske ändras förutsättningarna för ett nytt liv helt plötsligt och oväntat.

Nu ska jag kolla resultaten på fredagskvällens euro jackpot.

Ta mig fan!

Bild: Jörgen Auer

Så har jag byggt mig en liten altan.

Det skulle min gamle träslöjdslärare Allert på Ljuraskolan i Norrköping ha sett.

Jag tror mig veta vad han som inte hade några stora förhoppningar om mina kunskaper i ämnet skulle ha sagt om min altan.

Ta mig fan!

Tre somriga bilder

Bild: Jörgen Auer

Tre bilder från onsdagen. Den första är från sjön Krampen i Kinda kommun. Sjön är belägen längs Ulrikavägen, ungefär 8 km nordväst Kisa. En sommarbild med spegling klar.

Bild: Jörgen Auer

Andra bilden togs hemma på Uljeberg och visar ponnyn Lizzie som går och betar i sommarhagen. Jag tycker att en sån här bild innehåller så mycket sommar och harmoni att hälften vore nog.

Bild: Jörgen Auer

Den tredje och sista är också väldigt somrig med en storfläckig pärlemorfjäril i ensam tillvaro. Fast vad vet jag om fjärilars kärleksliv? Rakt ingenting och den här kan ha hur många partners som helst.

I övrigt denna dag? Vilodag. Dock köpte jag på mig lite trall till en pytteliten altan.

Mer? Nej.

Ränder och maskering

Bild: Jörgen Auer

En rapsfjäril, eller är det en rovfjäril som under min tisdagspromenad poserar med en blåklint?

Bild: Jörgen Auer

En kohuligan? Har den kanske bengaler och annat gömt bakom stenen där? 

Och kossan är maskerad, vilket jag funderar på om vi inte borde förbjuda. Maskering, alltså.

Bild: Jörgen Auer

Ränderna går aldrig ur, lyder ett ordspråk med vilket menas att allt förblir detsamma. Men så är det ju inte, vi kan förändra, vi vill och vi ska.

Bild: Jörgen Auer

Det här är Johannesört som visar vägen för travfolket på Uljeberg, Mantorp. Örten har varken ränder eller är maskerad. Undrar om rapsfjärilen gillar johannesört?

Det mörknar - och dagas

Bild: Jörgen Auer

Regniga dagar och nätter äger viss tjusning, de också. Himlen och molnen mörknar. Snart är regnet över oss. Som här vid Fresons trädgård i Valla nära Rimforsa där jag och några av de mina var i söndags.

Bild: Jörgen Auer

Snett emot Valla, på andra sidan dalen ligger Kättilstads kyrka, vackert belägen på en höjd. Vi åkte dit för att besöka en loppis nedanför kyrkan och jag passade naturligtvis på att ta mig upp till kyrkan och kyrkogården.

Bild: Jörgen Auer

Oj! Se så fin utsikt man har från kyrkogården ner mot sjön Striern. Det är nästan så att man vill lägga sig död här.

Men bara nästan.

Bild: Jörgen Auer

Nöden har ingen lag. Vilket jag upptäckte klockan 04.00 på måndagen. Himlen såg alldeles gul ut uppifrån Bäckhult.

Bild: Jörgen Auer

Så jag drog igen jackans bixtlås och gick ner till Drögens vatten i Staviken. Dock inte för att bada, utan för att komma närmare färgerna .

Bild: Jörgen Auer

 Jag kände mig som en färg i detta skådespel och antog en ljusblå nyans för att försöka passa in i paletten. Som kontrast till färgschemat framför mig.

Bild: Jörgen Auer

Sen stod jag där en stund i gryningens tid och bara njöt av färg och form, av hänförelse, av tystnaden. Det enda jag hörde var min andhämtning och flämtning. Ja, och nyvaknade fåglar, förstås.

Den morgonen levde jag på hela måndagen.

Roligt en regnig julidag

Bild: Jörgen Auer

Regn, regn, regn och regn kännetecknar lördagen 5 juli.

Men den som vill något bekymrar sig inte så mycket om det blöta vädret.

Så vi gick promenad, vi åt matvåfflor på Öknehults våffelcafé, spelade pingis i en lada och besökte Apeldalens loppis mellan Kisa och Ulrika.

Bild: Jörgen Auer

Dessutom samlades några av Bäckhultsborna och följde med stort intresse, ja vad?

Bild: Jörgen Auer

Jo, en stor fästings dödskamp i en planerad och säker brand.

På kvällen löste vi påhittade mordgåtor och la pussel.

Så roligt kan man ha en regnig dag.

Det stod en ko på vägen

Bild: Jörgen Auer

Kor kan tyckas leva ett tämligen enformigt liv. Äta och sova, äta, skita, äta, pissa, äta, vila. Äta. Mjölkas. Sova.

Men ibland får en ko chansen att uppleva något mer. Som den här (jag tror att det är rätt ko på bilden i alla fall) på Stora Ämtefall söder om Ulrika som på fredagseftermiddagen hittade en väg ut ur hagen, bort från de andra korna och ut till äventyret på Kisavägen.

Då kom jag i min bil.

Nej, jag krockade inte med kon. Jag hämtade bonden och hjälpte honom att få in utbrytaren. 

Händelsen kändes märklig. För det här var nämligen andra gången jag stannar för en ko på just den här gården och hjälper till att få in den i hagen igen.

Tänk om det var samma ko?

Min bild en sommardag

En enda näckens ros

ett lika ensamt blad

En slätt i kvällens ljus

två träd i samma sken

En sol i bländande slag

min bild en sommardag