Snart rullar fotbollen igen

Vinter i all ära, men nog känns det skönt när man ser fotbollsplanerna snöfria. Konstgräs för visso, men ändå. Våren känns lite närmare och det är ju den vi, i alla fall jag vill ha.
Bilden tog jag för någon timme sen på Klämmestorp IP i Mantorp.
Vilken himmel!

Där lyckliga hästar finns

I dag såg jag de här hästarna för första gången. Att jag inte lagt märke till dem tidigare beror på att jag aldrig förut har befunnit mig på restaurang Lunchpalats i Mjölby där hästarna springer lyckliga omkring.

Men i dag var jag där. Åt lunch för endast 60 kronor! Och då ingick ändå en riklig sallad, smör och bröd, kaffe och glass! Otroligt. Restaurangen ligger till vänster i början av Linköpingsvägen när man lämnat E4 bakom sig och tagit östra avfarten mot Mjölby. Eller heter den norra avfarten?
Jag kände mig tvungen att få reda på vad de kinesiska tecknen betyder. Hästarna ser ju så fria och lyckliga ut och ser man på. Tecknen betyder lycka.

Tilda hos Malin på Jonstorp

 

 Bild: Jörgen Auer

Tilda Lundin från Linköping pluggar på Realgymnasiet (tvåan) i Linköping. Hon går hästinriktning och lärlingsprogrammet och är nu två dar i veckan och jobbar hos elitryttaren Malin Baryard-Johnsson på Jonstorp någon mil söder om Norrköping. Tilda vill bli hästskötare och jobbar i stallet, men får även tillfälle att följa med på tävling.

 Bild: Jörgen Auer

Vecka 8-9-10 åker Tilda till Tyskland för att praktisera hos en annan svensk elitryttare i hoppning - Rolf-Göran Bengtsson som har sin verksamhet där sedan flera år.

 Bild: Jörgen Auer

Jag var och besökte Jonstorp och Tilda häromdan för ett reportage till Ryktbart (en ridsportserie i Corren sedan 2011 som nu också ibland går i NT och MVT). Då var också Emelie Knez från Sveriges Ridgymnasium i Kungsbacka där som praktikant (två veckor). Hästarna på bilden heter Linus och Dante.

 Bild: Jörgen Auer

Den här väl omskötta hästen heter Cornelia, en riktig linslus. Om Tilda kan utöver hennes stora hästintresse berättas att hon aldrig har haft egen häst och aldrig heller har tävlat. Men hon har idrottspåbrå, hennes pappa är nämligen förre handbollsspelaren Marcus Lundin som hade en karriär i Mantorp, Saab och Linköpings Lejon.

 Bild: Jörgen Auer

När jag dök upp på Jonstorp höll Tilda som bäst på att mocka i en av boxarna och var hundraprocentigt träffsäker när hon bokstavligen slängde skit i en skottkärra. Imponerande.

Ur dagens Corren

Och så här presenterades reportaget på Ryktbart.

Vilka var fåglarna i dag?

 Bild: Jörgen Auer

Måndagens promenad i Mantorp började dimmigt. - 10 grader, disigt och vackert.

 Bild: Jörgen Auer

Den bilden har jag inte tänkt på tidigare. Inte heller har jag tänkt på att fåglarna och jag skulle åt samma håll. Följde de också lyktstolparna? Vilka var de för resten? Det kunde jag inte se. Å andra sidan vet de inte vem jag är. Tror jag.

 Bild: Jörgen Auer

Det här är normalt bara en oansenlig holme. Men inte i soldis och snö. Då blir det en vacker ö.

 Bild: Jörgen Auer

Solen tittade fram och följde min väg. Eller var det jag som följde solen? Och vad/vem följde fåglarna?

 Bild: Jörgen Auer

Både sol och dis vid Veta kyrka.

 Bild: Jörgen Auer

Jag är lika fascinerad varje gång av vinklar och vrår på kyrka, klockstapel och kyrkogård.

 Bild: Jörgen Auer

Veta kyrka.

  

 Bild: Jörgen Auer

Men så lätt släppte inte diset/dimman sitt grepp.

 Bild: Jörgen Auer

Vid Klämmestorps gård.

 Bild: Jörgen Auer

Då var vi tre som kände oss iakttagna.

 Bild: Jörgen Auer

Och på Mantorptravet var det träning. Utan dimma.

 Bild: Jörgen Auer

Hemkommen klev jag upp på taket för att skotta snö på altantaket. Salviagränd såg alldeles underbar ut. Precis som övrig närmaste omvärld där temperaturen steg till tre, fyra minusgrader.

Jag såg älvorna dansa

 Bild: Jörgen Auer

Älvorna dansade i skogen i dag. I Mantorp absolut. Jag såg dem själv.

 Bild: Jörgen Auer

Jag såg vattentornet skymta mellan snötyngda granar också.

Bild: Jörgen Auer

Och bilar på väg till Klämmestorp.

 Bild: Jörgen Auer

Visst längtar jag till våren, det skrev jag i går. Men när vintern är vit och fin gillar jag den också. Fast på ett helt annat sätt än vårkänslorna.

 Bild: Jörgen Auer

Hemma i trädgården spred solljuset både värme och glädje.

 Bild: Jörgen Auer

Och snön imiterade en duva som satt och kuttrade på buskarnas grenar.

Bild: Jörgen Auer

Ta mig tusan om inte snön försökte härma andra fåglar också och klängde sig fast på vajande grenar.

 Bild: Jörgen Auer

Riktiga fåglar, som kajor, tankade på Gulf och tittade på utsikten, eller om det var trafiken som fångade deras intresse. Fågelvägen?

Bild: Jörgen Auer

Själv tog jag vintervägen till Malmslätt, via Vikingstad, för att fira en 65-åring. 

Nu? I väntan på tv-serierna Bron och Hard Sun tänker jag skriva färdigt ett reportage till nästa Ryktbart i Corren, NT och MVT.

Ligger snön till mitten av mars?

 Bild: Jörgen Auer

Kom nyss hem efter ett par dar i Uppsala och fick att göra i en timme. Snöskottning. Den här bilden är alltså tagen när sagda timme gått. Naturligtvis. I jämförelse med Uppsala är årets östgötska snömängder enorma. Som tur är gick det lätt att köra bil hem. Torr vägbana ända till Norsholm. Vintermotorväg endast mellan Linköping och Mantorp.

 Bild: Jörgen Auer

Ganska mycket snö är det i Mantorp, får jag lov att säga.

 Bild: Jörgen Auer

Hur mycket snö som fallit sedan vi åkte i torsdags kan jag svara på. Så här mycket. 25 centimeter.

Bild: Jörgen Auer

Det tråkiga är inte att skotta, det tråkiga är att de snöhögar man själv är skyldig till tar extra lång tid på sig att smälta undan. Ska vi gissa att den här ligger till mitten av mars? Fast det beror förstås på hur varmt det blir framöver. Eller kallt. Och hur mycket det regnar och blåser.

Längtan bor i mitt bröst

Bild: Jörgen Auer

Nej, nu sticker jag emellan med en sommarbild. Eller rättare sagt försommarbild. Den är från 19 maj förra året och tagen utanför Mantorp. Jag längtar till maj. Gör man inte ofta det? Jag gör det i alla fall. Även om jag har haft många roliga vintrar i mitt liv, med all barnaglädje inräknad, så är nog ändå längtan efter en värmande vår och sommar en ännu bättre beskrivning av min personlighet. Det bor en stark längtan i mitt bröst, vilket inte är något nytt fenomen utan något jag haft så länge jag kan minnas.

Ja, nu har jag sagt det. Nu kan det få fortsätta snöa.