Från skog till färdigt hus

Bild: Jörgen Auer

Sett den här bilen förut? Den är ganska vanlig på svenska vägar. Jag såg den här bilen på parkeringen vid Depot Mantorp (det som tidigare heter Mobilia). Därför presenterar jag  Deromegruppen i min serie om Trailers på svenska vägar.

Deromegruppen är Sveriges största familjeägda träindustri och hör hemma i halländska Veddige, en liten tätort i Varbergs kommun.

Derome består av två koncerner: Industri- och handelskoncernen Derome AB samt fastighetskoncernen Derome Förvaltning Trä AB. 

Det mesta som jag skriver här finns att läsa på företagets utmärkta hemsida derom.se. Bland annat kan man där få veta att Derome 2018 omsatte 8 miljarder kronor och har 2200 anställda. Inte illa av det bolag som grundades av Karl Andersson 1946 och som nu drivs vidare av hans söner med familjer.

Derome har fem affärsområden: Derome Timber, Derome Byggvaror (med bland andra Mjölbybaserade Derome Träteknik), Derome Hus (med bland andra A-hus och Varbergshus), Derome Förvaltning och Andersson Haus & Dach (bygger takstolar i Tyskland för tyska marknaden).

Trä är den röda tråden i verksamheten - det är därför det står Från skog till färdigt hus! på bilarna.

Mer: Derome har ett 40-tal byggvaruanläggningar runt om i Sverige, företrädesvis på västkusten och finns representerat även i Skåne, Blekinge och Småland. Största anläggningen finns på Hisingen i Göteborg med såväl byggvaror som järnvaror, inalles 7400 kvadratmeter.

Tänk om företaget är i Mantorp för att sondera terrängen för en ny anläggning här! Det vore inte dumt och borde kunna passa in bra i området. Jag tycker att Mjölby kommun kan ta kontakt med huvudkontoret i Veddige och föreslå en etablering i Mantorp.

Hagtornsfjäril i närbild

Bild: Jörgen Auer

Hagtornsfjärilen är vanligt förekommande i Bäckhult vid Drögen. Rolig att se med sina många svarta streck/ribbor på vingarna. Nu i juni ser man dem ofta flera stycken tillsammans.

Hagtornsfjärilen tillhör ordningen vitfjärilar läser jag på jordbruksverket.se. Där ser jag också att den gillar rödklöver, blåeld, skogsnäva och åkervädd. Parningen går så våldsamt till att honans vingfjäll ofta lossnar, varför hon efter densamma ser nästan genomskinlig ut.

Hagtornsfjäril har fått sitt namn av hagtornsbusken där den ofta lägger sina ägg på undersidan av bladen, men gör så även i rönn och slån och talrika år i plommon och rosväxter. Den är också Gästriklands landskapsinsekt.

Bild: Jörgen Auer
Visst är den fin? Eller de rättare sagt. 

Midsommardagens uppvaknande

 Bild: Jörgen Auer

Midsommaren är över oss. Själva aftonen blev sval, men aftonens dag var varm och fin. I alla fall i Bäckhult där vi (i alla fall jag) gick tidigt till sängs.

 Bild: Jörgen Auer

Redan 03.34 väcktes jag dock av en telefonpåringning. Jag svarade inte, men blev vaken. Gick därför upp och iakttog tystnaden när midsommardagen gjorde entré. En fågel hade blivit av med en vingpenna under fredagens firande, det var vad jag såg av nedskräpning. Och solen var på väg upp.

 Bild: Jörgen Auer

Så kom den. Masade sig upp över Drögen med löfte om en vacker sommardag i släptåg.

 Bild: Jörgen Auer

Skogen vaknade. Träden ruskade av sig nattens efterdyningar och stod redo för ännu en dag tillsammans, sida vid sida. Berget vaknade, lyste som guld. Kanske finns det guld i berget? Tänk om?

Bild: Jörgen Auer

Även människan vaknade. I alla fall den här morgonen. Var det ändå för sent? Inte ens Greta Thunberg vet.

Bild: Jörgen Auer
Men midsommardagen kom.

I stallet hos Iza och Hedda

 Bild: Jörgen Auer

Jag har skrivit om dem tidigare. Både på tävling och stallreportage. Senast om storasyster Iza 2017. Om båda två i en artikel i Corren 2011. Och nu i tisdags var det dags igen. I Correns Ryktbart träffade jag Iza och Hedda Wallin för ett reportage.

 Bild: Jörgen Auer

De är så bra att ha att göra med. Trevliga och lättpratade. Fast ljuset i stallet hemma i Axstad utanför Mjölby är inte det bästa. Inte för mig i alla fall. Men ungefär så här ser stora stallet ut. Totalt har de 21 hästar att utbilda och träna i Stall Wallin. Iza ägnar sig helst åt unghästar, medan Hedda helst använder sina krafter på de redan färdiga hopphästarna och tävlar framgångsrikt.

Bild: Jörgen Auer

För den här bilden, kan jag tala om att systrarna Wallin blev en aning smutsiga om skorna (fast det var de redan) och så även jag. Om Stall Wallin kan även sägas att företaget räknar med att bygga ytterligare ett stall - och då kan pappa Joakim, travtränaren, flytta hem sina hästar från Mantorptravet igen. Han fick flytta dem dit när Hedda kom hem för ett par veckor sedan efter sex år i andra stall (mest hos välkände tränaren Pether Markne, men också i Holland).

Och så här presenterades reportaget i Corren (nedan), med både stor bild på förstasidan, del B samt en sida på sporten. Det hela ser bra ut, med ett undantag. På B-ettan står det Iza och Heda. Ett fel som jag får ta på mig. Det var jag som skrev texten och som bara använde ett d i Hedda. Illa, Jörgen.

Corren, tisdag

 Och så här på sporten 

Spännande i Kindaskogen

 Bild: Jörgen Auer

Det ligger nån och solar på den lilla grusvägen i Kindaskogen, är min första tanke. Men nej, det är en död grävling. Dödsorsak okänd, men ligger den på vägen är det väl troligt att den har blivit påkörd. Tyvärr har jag inga redskap i bilen så jag tänker åka och hämta. 

Men jag möter en bil på väg åt motsatt håll och varskor personerna i bilen.

 Bild: Jörgen Auer

Och i Bäckhult ilar hasselmössen omkring. De verkar ha bråda dagar, familj på gång, kanske?

Bild: Jörgen Auer

Vid Yxefall går de här fina hästarna och betar. Jag stannar för att fota dem och de tittar förvånat upp. Vad gör han? Fotar oss?

Bild: Jörgen Auer

Jag är i de dimhöljda bergens landskap. När som helst kan Fantomen tänkas dyka upp ur den djupa grönskan. Spännande.

På andra sidan färisten

 Bild: Jörgen Auer

Underbart! Tänk att vara så privelegierad att man kan få njuta varje sekund. Det gjorde nämligen jag i morse under en promenad i Tinnerö eklandskap.

 Bild: Jörgen Auer

Jag gick vägar och stigar och trampade gräs där jag aldrig gått förut. Och har jag det, så har jag tappat minnet.

 Bild: Jörgen Auer

Vid Frökärret stannade jag och vilade. Tittade på ax och strå. Slöt ögonen och lyssnade till en humlas brum och surr. En fluga stämde in i den lustiga låten och när jag öppnade ögonen dansade två blåvingade fjärilar så märkvärdigt tyst.

Bild: Jörgen Auer

Rundlogen vid Tinnerö gård är så fin. Så rund och go. Och körbron vill man så gärna fara åt båda hållen på. 

Bild: Jörgen Auer

Nu i juni är mangårdsbyggnaden så vackert inbäddad att man bara måste fotografera. 

Bild: Jörgen Auer

Se korna på mig bligar och jag på dem så klart. På andra sidan nästa färist är jag nog snart. Jag kommer snart tillbaka, Tinnerö. Adjö.

Om du bara var en dag

 Bild Jörgen Auer

Om man bara skulle leva en enda dag skulle den kunna se ut så här. Man vaknar och ser vatten omgivet av en sluttande äng och skog.

 Bild: Jörgen Auer

Sen lägger du märke till en för dig ovanlig insekt. Eftersom du är nyfödd och ingen berättar nåt för dig så har du inte den blekaste aning om vad det är du tittar på. Men du tittar. En hel dag sitter du där och glor på insekten som säkert sover. Men sömn vet du ingenting om. Inte hunger, heller. 

Bild: Jörgen Auer

Dagen går över i kväll. Snart natt. Du tittar ut mot vattnet igen och finner synen minst sagt märklig. För du kommer ihåg hur vattnet och omgivningen såg ut i morse. Nu ser allt så annorlunda ut, med mörkret som kreatör. Och du har gjort ditt. I morgon ska du inte vakna. Det sista du grunnar på är den där insekten. Är det en insekt? Fjäril? Svärmare? Spinnare? Hjälp!