Ibland stannar man upp, undrar: har jag varit här förut? Konstigt, för det har jag inget minne av. Denna undran hände mig i dag. Jag kom i bilen förbi Vallerstad kyrka. Stannade. Jag hade ju aldrig varit där, så varför inte. Kyrkor brukar ligga så vackert, vara så vackra. Jag tog en bild av kyrkan och gick in på kyrkogården. Stannade förundrad framför den här statyn. En gående bonde som sår. Jag visste ju att jag hade sett den tidigare. Eller en snarlik. Men var? När?Hemkommen läste jag om Vallerstad kyrka. Statyn som mycket riktigt heter Såningsmannen är gjord av bygdens store son konstnären/skulptören Gottfrid Larsson (1875-1947) som också ligger begravd på kyrkogården. I Linköping kan man beskåda hans fina verk Sjöjungfru och sjöhästar från 1923 i Järnvägsparken (som Linköpings kommun av någon anledning kallar Dekorativ kvinnofigur i "Skulpturer i Linköping" 1999).
Men, och här kommer förklaringen till var jag har sett statyn: Såningsmannen är välkänd för alla östgötar som pluggat i Uppsala där den står utanför Östgöta Nations hus på Trädgårdsgatan och har gjort så sedan 1947. Inte för att jag har läst i Uppsala, men två av mina barn har gjort det och självklart har jag varit där och besökt dem. Har till och med varit på nationen och fikat, i min ungdom var jag för övrigt där och festade, samt faktiskt stått och stirrat på Såningsmannen. Precis som jag gjorde i dag i Vallerstad. Men håll med om att Såningsmannen gör sig bra mycket bättre i Vallerstad, med östgötaslätten bakom sig, än den gör mitt inne i centrala Uppsala? Fast det blir, och är, två helt olika saker. Det ena är en hyllning till Östergötland och en påminnelse om vårt fädernearv, det andra en hyllning till Gottfrid Larsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar