Någon måste ösa båten

Bild: Jörgen Auer
Den låg så ensam och övergiven - båten. Lämnad åt sitt öde i regn och rusk. När jag såg den kom jag att tänka på Bermudatriangeln och berättelsen om båten Mary Celeste som hittades drivande i december 1872. Ombord såg allt helt okej ut, dessutom stod maten på spisen, och bordet var dukat - men inte en människa syntes till.
Så nu stod jag här och såg den vattenfyllda båten, med utombordaren i, och åror därtill, och en bensindunk flöt omkring. Det var bara ett fel - inte en människa fanns inom kilometers håll. Alla hus var förbommade. Hösten är här. Och det var då det slog mig: någon måste ösa båten!
Denna någon var jag. Jag var ändå i närheten för att klippa gräs: någon måste klippa gräset, och för att plocka svamp: någon måste plocka svampen. Hemkommen slängde jag svampkorgen på bordet och sa: någon måste rensa svampen!
Någon ska se teve, sa hustrun och inväntade den mysiga norska serien Himmel blå. Då är vi två någon, sa jag och satte mig.
Svampen tar hustrun med sig till jobbet i morgon. Då blir någon glad.