Bild: Jörgen Auer
Vasaloppet är inte bara segrare och kranskulla och blåbär. Det är så mycket mera. Som att komma i mål och inte få av sig skidorna vilket hände för Amy Rankka, Linköpings OK. Som tur är fick hon hjälp av en mycket snäll person. Jag. Om Gud är god och Per Åhlin snäll så kommer det något om detta i måndagens Corren. Åhlin var sportredigerare på Corrensporten under söndagen och tog sig an text och bilder från Mora.
Bild: Jörgen Auer
Man kan bli galet trött också av att delta. Det blev Lars Ekegård, Huddinge, och Johanna Tholerud, Övertorneå.
Man kan bli galet trött också av att delta. Det blev Lars Ekegård, Huddinge, och Johanna Tholerud, Övertorneå.
Och man kan ha det mysigt och trevligt fastän man inte deltar som tävlingsåkare i Vasaloppet. Precis som Henny Alsén och de andra vid den extra vätskelangningskontroll som några östgötaföreningar hade tillsammans. Snacka om lag- och klubbkänsla för dessa idrottens genuina kämpar. Här stod de tillsammans från Sya SK, Linköpings SK, Vreta skid och motion, och langade dricka åt sina åkare, ja andra också. Björkfors GoIF tankade också här och det fanns andra som hälsade på och fick dricka.
Syas Berne Strand såg vi få dricka och snacka lite med sina klubbkompisar. Georg Burell behövde inte valla om åt honom för Berne hade redan vallat om i Evertsberg.
- Nu måste du läsa Auerbloggen i kväll, sa Syas ordförande Lasse Grennberger till Berne som lovade läsa.
Tack för reklamen, lasse.
Stig Gustavsson från Vreta langade dricka till klubbkamraten Bernt Janninger som hade stora besvär med en trasig bindning. Madelen Ericsson från Linköpings SK har åkt Vasaloppet två gånger men har tränat dåligt och hjälpte till så här i stället. Bland annat pratade hon med makarna Mariana och Joel Fridfjell från LSK. Mariana var lite sur för att hon stod som Johansson i startlistan och Georg Burell han vallade och stod i, men frös om fingrarna. Han talade om för mig att åkarna längst bak i fältet, de som kommer lite senare till den här fina platsen efter drygt 50 kilometers åkning, brukar vara så trötta att de inte orkar kliva av och hälsa på en meter från spåret.
- Så då får vi gå ut i spåret och mata dom.
Och mitt emot satt Kerstin Lundgren från Alafors i närheten av Kungälv och myste i en filt. Det gjorde hon även när hon fick sällskap av Mats Persson.
- Vi sitter alltid här mitt emot Sya, berättade Kerstin.
Och alla log och hade så trevligt.
Vi också.
Jag avslutar med en halvtaskig bild på denna väg mellan Evertsberg och vägen Mora-Älvdalen. Det kan inte finnas så många vägar till i Sverige där man åker på en kombinerad tåg- och bilväg.
Men järnvägen måste väl vara nedlagd? Eller?
Men järnvägen måste väl vara nedlagd? Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar