Dagen? Jo, tack. Men det halsonda har blivit till snuva. Annars är det bra. Och så måste jag ju bara passa på att tacka Bengt Pettersson i Ramvik för hans trevliga och handskrivna brev. Jag trodde inte sådana skrevs längre, men tydligen. Bengt berättar att han bott i Linköping som ung men flyttade från stan 1976. Oh, han minns mycket från sin ungdom - bland annat många Kentymatcher och med dem invigningen av den konstfrusna banan på Folkungavallen och en match mot flerfaldiga SM-guldvinnarna Djurgården. Han minns också den första pizzerians (Amalfi) tillkomst 1972, men han berättar också roligt vilka farhågor han hade när det kom en pizzeria till i stan: "Kan aldrig gå, konkurrensen blir för stor, finns inte en chans."
Bengt passar också på att berätta hur han av en tillfällighet kom in på min blogg och nu har läst alla inlägg: "Det tog några dagar att komma till bloggens födelse". Jo, jag skulle tro det, Bengt. Sedan avslöjar han att han kommit av sig i den dagliga motionen, men känner sig utmanad av en "viss bloggare på östgötaslätten...utdrag ur träningsdagbok..." Så nu har han börjat gå såväl en rask morgonpromenad som kvällsdito dagligen. Det blir en mil.
Bra! Så glad jag blir. Dels för att Bengt har hittat in till min blogg, dels för att den får honom att minnas, dels för att han skriver till mig och tackar, dels för att han har börjat motionera mer.
Ur träningsdagboken: Tyvärr, Bengt. Ingenting. Jag har ju snuva, skrev jag nyss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar