Bild: Jörgen Auer
Det har varit kaffets dag i dag. Det har jag tagit fasta på och tänker nu ta min elfte kopp för dagen. Fast nu är det förstås kväll, så då är det kaffets kväll. Den firar jag precis på samma sätt som under dagen. En kopp till, alltså.
Jag är kaffedrickare sedan väldigt länge. Otroligt länge, faktiskt. Redan som fyraåring, jo 4, smakade jag den svarta drycken. Visserligen var den då närmast ljusbrun eller beige, eftersom halva koppen var fylld med mjölk. Det var hästskötaren, tillika drängen Jompa på Bjälbrunna gård i Styrstad utanför Norrköping som bjöd mig. Vi hyrde ett hus av familjen Schenholm och jag var ofta i ladugården när jobbarna på Bjälbrunna hade rast, så självklart började jag också dricka kaffe. Dock med såväl mjölk som massor av strösocker.
Senare började jag fika med mamma som var hemmafru. Och när jag började skolan efter att vi flyttat in till Ljura fortsatte kaffesörplandet. Jag minns väl hur det var i fjärde klass när vi var på skolresa till Eskilstuna Zoo och rastade i Julita. Magister Erik Ramsten och jag satt vid ett bord och drack kaffe och åt smörgås medan andra barn drack läsk. Det var Loranga och Champis. Och någon hade saft, nån annan varm choklad.
I tidiga tonår slutade jag använda mjölk i den svarta vätskan och på ett repmöte på 80-talet slutade jag använda socker (för det fanns inte att tillgå i den skog vi befann oss).
Sedan dess har det bara fortsatt rinna kaffe ner i min strupe. Och nu kommer ännu en kopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar