Bild: Jörgen Auer
Så här knotigt kan det vara på landet. På landsbygden, närmare bestämt på ägorna till Uljebergs Säteri, Mantorp. Där trivs jag. Jag bor där, inte i själva gårdshuset, men i ett hus tillhörigt säteriet. Jag har naturen som granne.
Bild: Jörgen Auer
Men visst är jag i tätbebyggelsen ibland, jag också. Förfasas över allt som glasas. Här i Linköping i dag. Där jag ändå njöt av en promenad runt Stångån. Det var rofyllt i dag.
Bild: Jörgen Auer
På landet får man se på annat Somligt ryker och dammar, annat luktar när vinden ligger på. Men jag älskar't. Och det är ännu mera rofyllt.
Bild: Jörgen Auer
Men stan bjuder andra syner, vinklar och vrår, kvarter och torg, färg och form, och kyrkotorn som strävar mot himlen, det är restauranger och kaféer, andra lukter och smaker. Synerna växlar och jag gillar det också och kan ta andra bilder.
Bild: Jörgen Auer
Landet igen. Det här kan inte stan erbjuda. Trav utanför husknuten. Härligt att skåda. Fast det är klart att Linköping förstås har Smedstad ridcenter, hästar saknas inte. Och utrymmet för dem känns egentligen mer landet än stan.
Bild: Jörgen Auer
Den här synen kan jag inte se ¹på landet. Det kan jag däremot vid hockeytemplet och evenemangsarenan Saab Arena i Linköping. Jag gillar verkligen det något märkliga konstverket "Mottagning" från 2004, med 64 flaggstänger i blått och gult. Konstnären heter Kari Cavén.
Bild: Jörgen Auer
Och se här! Den här bilden skulle kunna vara tagen nånstans på landsbygden. Men det här är i Linköping och Stångån vid Tekniska Verken. Heja, Linköping.
Men hästen Ofelia trivs bättre på landet, säger hon. Nej, hon är inte min, men vi är grannar och pratas vid ibland och kanske vet hon att jag bor i huset på bilden. Nej, igen. Jag äger inte huset, jag hyr en av lägenheterna däri. Och stortrivs.
Men det är skönt med lite ombyte. Därför blev en solig utomhuslunch på Cioccolata Bistro i Linköping i dag välbehövlig. Lika trevligt sällskap som alltid var Maria Landqvist. Tack, Maria.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar