Precis där, vill jag sitta på ålderns höst,
i skuggan av en lönn och insynsskyddad av syrén,
precis där, när benen varken vill eller kan mer
och när solen blir obarmhärtig och stark.
Då vill jag njuta av fåglarnas sånger
och grönskans alla nyanser
då vill jag njuta av livets goda
och bli som ett med min park.
Men vänta nu, är jag inte redan där?
Är jag inte gammal nog ännu?
Är jag kanske inte pensionär?
Mogen att läggas under mark?
Nej, nej, nej, jag vägrar ge upp
Än bor tåga och nyfikenhet i mitt bröst
Nej, nej, nej, än är benen både raska och starka
och vill till och med ge bollen en spark.
Jörgen Auer 20 juni 2022
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar