En bok med minnen

Bild: Jörgen Auer

Somliga dagar så här års känns mer än andra, inte längre eller kortare, bara mer.

Julafton är en sådan.

Det är mer mat, mer dryck, mer godis, mer vänlighet, mer väntan. Mer tomte. Mer allt.

I år har 24 december varit kall. Kylan biter i skinnet. Slår ögonen som tåras. Fingervantar var fel val.

Jag fick en bok om fotbolls-VM 1958 i julklapp. Det året köpte pappa tv. Det var otroligt stort. Jag har för mig att jag var den förste i klassen som hade tv. Möjligen att det var en elev till vars familj köpte tv lagom till VM. 

Det finns en bild på den svenska VM-truppen i träningsoverall. Jag behöver inte titta på bildtexten för att tala om namnet på samtliga på bilden. Spelare som ledare. Flera bilder i boken behöver ingen bildtext. Jag vet vilka personer bilderna visar.

1958 var jag tio år.

Vi bodde på Albrektsvägen i Norrköping. Längst ner, precis bredvid Ljuraskolan. Hur långt kan jag ha haft till skolan? 20 meter? 30? Ungefär.

Nu sitter jag och bläddrar i en bok om VM 1958 och minnena från det året trillar över mig, nej överfaller mig. Kastar sig över mig och tar mig med till skolan. Till hösten ska jag börja i fyran. Och nu framträder de tydligt, alla klasskamraterna. Där är Lenta och Gunta, Bernta, Larsa, Åke, Hans-Åke, Erik, Claes-Göran, Christer, Rune, Benka, Mikael och Hans-Jörgen. Och tvillingarna Margareta och Kristina, eller flyttade de redan i trean? Och så var det Gun och Marianne, Karin, Ulla, Anita, Åsa, var det inte en Vivian också? Birgitta började väl senare? Eller har jag fel. Hon bodde i samma hus som cykelmojen låg. Åkerlund, hette hon ja.

Två Christer var det, Andersson och Larsson. 

På den tiden fanns det ingen organiserad  fotboll för barn under tio år. I yngsta pojklagsserien var man 12-14 år ung. Men nog spelade vi fotboll ändå. Varje dag. Vi var nästan proffs. Ofta spelade vi klassmatcher.

Under VM 58 fick vi nya idoler. Naturligtvis de svenska spelarna som gick ända fram till final. Men vi lärde oss också nya namn, särskilt brasilianska eftersom Brasilien vann VM. Vi låtsades vara Pelé, Vava, Didi, Garrincha, Zagallo, eller skyttekungen Fontaine från Frankrike. John Charles från Wales var också ett namn man gärna minns. Men han var redan känd från spel i Juventus i Italien. 

Vänta nu - fanns det inte en Maria-Pia i klassen? Eller hette hon Pia-Maria? Och när kom Kerstin till vår klass? Från fyran fick vi Erik Ramsten som lärare. 

Eva måste väl också vara med. Eller? Var det på Realskolan? På gymnasiet absolut. Men tio år tidigare?

Jag får ringa Hans-Jörgen i morn och fråga.

En trevlig julklapp som får mig att minnas.