tisdag 16 december 2025

Från hund till gammal häst

Vilket djur är din favo? löd en ung flickas  fråga till mig i går. Ja-a, det måste vara hunden, svarade jag sanningsenligt och såg genast en massa hundar flimra förbi i tänkandet. Där var Chico, Tarras, Tanja, där kom Lassie, Rex och Rin-Tin-Tin, Båtsman, och där var de tecknade: Snobben, Scooby-Doo, Pluto, Lady och Lufsen, men också flera för mig okända. De flesta verkade vara pudlar, eller pudelliknande. Och alla var snälla och gjorde som jag sa. Utom Ratata som gjorde allt tvärtom.

Jag tycker om hundar för att de kan vara så bra kompisar till oss människor. Vänner. Tröstare. Lekkamrater. Om jag hade varit jägare hade jag nog uppskattat dem mer för deras jaktegenskaper. 

En annan fyrbening som följt mig genom livet är hästen. Som mycket ung bodde jag på hästgården Bjälbrunna utanför Norrköping där mina föräldrar hyrde ett hus. Jag minns bara en skara kraftiga arbetshästar, ardennerhästar fanns ett 50-tal på gården. Det kan ha varit fler. Men där ska även ha funnits ridhästar.

Vi flyttade in till stan när jag var fem år och hästarna jag sedan såg flest gånger var just ardennerhästar, sakta skrittande, stretande på gatorna för att dra vagnar för att vara behjälpliga vid gaturengöringen. Eller så kom någon lantbrukare, nej, så sa man inte, bonne, sa man. Eller så kom en bonne körande med häst och vagn för att lämna eller hämta nåt i hamnen. Det hände att jag såg vackra och smäckra cirkushästar också när Cirkus Scott var på besök, antingen på Dagsbergsfältet eller på den stora gräsytan mellan Ljura, där vi bodde och Stjärnhusen som låg längs Söderköpingsvägen, i dag Hagebygatan. Icke att förglömma heller var Ridhuset vid Dagsbergsfältet. Och visst ja! Respektingivande polishästar syntes också till lite då och då.

Allt det där är min hästbakgrund och jag nämner det för att jag tänker berätta lite om olika hästar i några inlägg. 

Vilken som är Sveriges äldsta nu levande häst vet jag inte, men jag vet att Shetlandsponnyn Fritte från Hälsingland dog i januari 2024 och var då 49 år.

Det är ovanligt med så gamla hästar. De flesta blir inte äldre än 25-30.

Fast 49 var förstås inte så mycket att komma med i jämförelse med pråmdragarhästen Old Billy i Liverpool som sägs ha levt i 62 år! Född 1760 och död 1822. Old Billy tros ha varit en korsning av cob (en kraftig och satt arbetshäst) och en stor shire. 

Han sägs ha arbetat med att dra pråmar längs Mersey river för Mersey and Irwell Navigation Company ända fram till 1819, då han "gick i pension".

Efter hans död blev hans huvud uppstoppat och finns bevarat på Bedford Museum, men lånas ofta ut i samband med festivaler och utställningat till museet i Warrington, staden hingsten var född i 1760. 

Den äldsta häst jag själv har mött var den då (2009) 36-åriga Connemaraponnyn Play Girl på Skiestad gård i Gammalkil. Hur gammal hästen blev har jag tyvärr ingen vetskap om, men har för mig att hon inte levde så lång tid efter vårt möte.

lördag 13 december 2025

Övertygande stafettseger


Bild: Viaplay
Amerikanska veteranen Lidsey Vonn trodde nog att hon vunnit störtloppet för andra dagen i rad i St. Morits när hon strålade mot kamerorna efter sitt fina åk.
Men 41-åringen blev snuvad på segern när Sundsvallsfödda tysksvenskan (svensk mamma) Emma Aicher stod för ett superåk strax efter.

Bild via Svt
Övertygande svensk stafettseger blev det i Hochfiltzens skidskytte och svenskorna var i ledningen loppet igenom. Ella Halvarsson (närmast här) satte högsta fart från start och gav Sverige en ledning på tio sekunder.
Därefter utökade Anna Magnusson, Elvira Öberg och Hanna Öberg den svenska ledningen så att Sverige till slut vann med lite över 40 sekunder.

Bild: Viaplay
I Davos vann snabba Jonna Sundling sprinten, men överraskande knappt, bara tre hundradelar före norskan Mathilde Myhrvold. Tredjeplatsen knep Nadine Fähndrich, Schweiz.
Det mest sensationella i Davos var att Johannes Höstflot Kläbo åkte ut redan i kvartsfinal. Han har inte missat en seger i världscupen sedan 19 januari 2024!
Den här luciadagen ramlade han i lössnö och hann inte ikapp sin medtävlare.
Edvin Anger gick till final, men föll redan i starten och kom sist. Vann gjorde fransmannen Lucas Chanavat, åtta hundradelar före Italiens Frederico Pelegrino.

fredag 12 december 2025

Redan trött på julen


Bild: Jörgen Auer
Jaha, som vanligt. Jag har redan tröttnat på julen. Märkligt, eftersom den inte har börjat än. Men det mesta är nog P4 Östergötlands fel, eftersom man där, precis som förra året envisas med att spela så mycket julmusik man kan.
TV-reklam, butiksutbudet, åh, så mycket jul. Jag storknar och protesterar genom att  knappt plocka fram några julsaker att pynta med. Några adventsstakar, någon tomte, några led-ljus och en bordsgran. Det räcker.
Men när vi kommer fram till 23 december, dan före dan, ja då gillar jag jul igen. 
Dock inte längre än till annandagen.
Önskar jag mig något i julklapp? Nej. Genom min farsdagspresent med 24 inslagna paket att öppna ett varje dag i december så har jag redan fått 24 klappar, tack.
Fast det är klart att jag önskar fred i Ukraina och övriga världen och ett gott liv för alla.
På önskelistan står också ett bättre 2026 än 2025. Men det kan jag återkomma till.


tisdag 9 december 2025

Rydberg vann Allt för Sverige


Bild via Svt
Det blev 46-årige Trent Rydberg från Kansas City som tog hem segern i den 13:e säsongen av Allt för Sverige och fick träffa stora delar av sin svenska släkt.
Det var Trents farfas far Helmer Rydberg som utvandrade till Amerika. Året var 1900.
Släktträffen 125 år senare ägde rum på Årås Säteri utanför Ulricehamn.

Bild via Svt
Egentligen skulle Trent Rydberg fått åka hem från Sverige redan efter tredje avsnittet, då han kom sist i en viktgissningstävling i Gamla Linköping. Men då räddades han kvar av Mikelle Bergman från Saint Paul, Minnesota som hade hemlängtan och saknade sin dotter. 
Det tackade Rydberg för och höll sig kvar ända till finalen som han alltså vann.
Grattis!

måndag 8 december 2025

Bara nåt litet från söndagen

Bild: Jörgen Auer
En innehäst och en utehäst. Den som var inne hade det varmast.

Bild: Jörgen Auer
Från söndagskvällen. Fastigheten som det lyser i bortom regnet är Linghallen i Norrköping. Där har jag stått på händer och hoppat bock under gymnasietiden. Utanför var det fotboll på sandplan och på vintern hockey på rinken.

Här är vinsten i paketet andra advent. 

Jag väljer ny lott och hoppas att nåt har hänt.

söndag 7 december 2025

Diggins vinner nog igen


Bild via Viaplay
Lördagens coola världscupsegrare när längdskidåkarnas Skiathlon åktes i Kanada: Jessie Diggins. Ska hon göra som i fjol och vinna totala världscupen? 
Jag tror det. Hon har också sagt att det här är hennes sista säsong. Så det är väl klart att hon vill vinna.

Bild via TV4
Helt obegripligt hur Nicolina bara blev trea i Idol. Hon var enligt min mening överlägsen de två finalmotståndarna Love och Tuva och bör ha en global artistkarriär utstakad redan.
Vem som vann?
Tuva.



fredag 5 december 2025

Trevlig fredags-tv

Bild via Svt
Så väl kul som imponerande att Lars Winnerbäck med band är husband i På Spåret. 

Bild via Svt
Lika kul och imponerande var det att se skidskytten Anna Magnusson åka in på andraplatsen i Östersunds världscupssprint. Det var hennes tredje pallplats i karriären.

Bild via Svt
Jag erkänner dock att jag blev nästan lika glad när finska Suvi Minkkinen vann tävlingen och därmed tog sin första seger i världscupen. Jag gillar när "små" nationer lyckas i en sport. Finland har ju inte direkt gjort sig känt i skidskytte.
Finland har något bra på gång på damsidan i skidskytte och blir farligt även när det drar ihop sig till stafett.
Så också i VM. Men då bör väl systrarna Öberg vara i toppform igen. Liksom Anna Magnusson, Ella Halvarsson, Sara Andersson, Johanna Skottheim och Linn Gestblom (tidigare Persson).
Fredagskvällen avslutade jag med Clint Eastwood och The Mule.

torsdag 4 december 2025

Julafton varje dag

Bild: Jörgen Auer
Jag är en lycklig man som har som har så snälla och omtänksamma barn. Jag tror att det fjärde året i följd som de tre gett mig en sorts julkalender i farsdagspresent.
En hel korg med 24 inslagna presenter. En för var dag i december fram till och med julafton. Inte dyra, ändock presenter.
I dag, torsdag var det således dags för paket fyra. Det innehöll en after shave. Fint, jag saknade en sådan. De tidigare dagarna har innehållit en trisslott, en starköl och en lottkalender med 24 skrapningar. Härligt.

Bild: Jörgen Auer
Så inte behöver jag några julklappar. Jag har ju redan fått 24 stycken, plus 24 skraplotter. 48 julklappar! Så många har inget av mina barn eller barnbarn någonsin fått.
November släpade sig fram. December har exploderat. Redan den femte i morgon.
Undrar vad det är i mina paket då?
 

tisdag 2 december 2025

Inget brons för Sverige


Bild via Svt
Nej, det gick inte Sveriges väg. Frankrike tog bronset i fotbollens Nations League efter 2-2 i tisdagens returmöte på 3Arena i Stockholm och vann således de två bronsmatcherna med sammanlagt 4-3.
Sverige ledde returmatchen med 2-1 efter mål av Evelyn Ijeh och Rosa Kafaji. 
Men i inledningen av andra förlängningskvarten hängde inte svenskorna riktigt med och Frankrike kvitterade till 2-2, vilket blev slutresultat. Fullt välförtjänt.
Mer från tisdagen: 
Jag tog mig i kragen och kom äntligen ut igen efter två dagars stiltje. Så lite motion blev det. Och en hästbild.

Bild: Jörgen Auer
Alla hästarna utom en hade bara ögon för maten. Den som inte brydde sig om maten, eller hade ätit klart, hade bara ögon för mig.






Hockeyprylarna minns jag

Bild: Jörgen Auer
Det är nåt visst med första advent, julstakar och julstjärnor ändå. Mysigt blir det. Och lite julstämning, så klart.
Jag försöker minnas min barndoms jular, men får inte fatt i så många. Faktiskt kommer jag inte ihåg en enda. Inte en som jag kan peka ut bland alla andra, däremot minns jag olika julklappar.
Jag önskade mig hockeyhandskar, det fick jag. Benskydd, det fick jag. Skridskor, hjälm, klubba, det fick jag. Pungskydd fick jag också. Armbågsskydd. Dock är jag säker på att jag inte fick allt samma jul. Hockeyprylar är ju ganska dyra och jag var inte ensamt barn i familjen. Vi var fyra som skulle ha julklappar. 
Så klart att jag genom åren även fick mjukare klappar som kläder. Fast det minns jag inte. 
Hockeyprylar är det enda jag minns.

lördag 29 november 2025

Vilket tråkigt slut, IFK

Bild via Kanal 5
Så jäkla tråkigt. Inte att IFK Norrköping åker ur allsvenskan, det var ju väntat efter 0-3-förlusten förra lördagen mot Örgryte.
Nej, jag menar de knallskott, bengaler och bangers som kastades in från supporterläktaren Curva Nordahl och avbröt returmötet i Norrköping flera gånger.
Skandal. 
Hur kan och får man lagligen stopp för dessa allvarliga och farliga tilltag på fotbollsläktarna?
För en vanlig idrottsintresserad åskådare är det enkelt: förbjud innehav av dylika föremål, skärp straffen för dem som upptäcks ha med sig sådana till idrottsarenor och de som utför själva inkasten av föremålen bör stängas av från alla arenor i svensk elitfotboll för lång tid - ett år, tio år. 
Och förbjud maskering.

Bild via Kanal 5
0-0 slutade skandalmatchen i Norrköping vilket betyder att Örgryte IS från Göteborg spelar i allsvenskan nästa säsong. IFK Norrköping får ta sig an Superettan.



Vilken skräll, Färöarna!

 Otroligt! Grattis till Färöarna och dess damlandslag som i sin andra gruppspelsmatch i handbolls-VM besegrade världslaget Spanien med 27-25.

Fantastiskt, säger jag och vågar nästan gratulera också till avancemang i VM. För visst vinner väl Färöarna sista gruppspelsmatchen mot Paraguay också?

fredag 28 november 2025

Skidor och soffan


Bild: Viaplay
Det är något med skidåkning på längden som fångar mig rejält. Jag fattar egentligen inte varför, för det är ju inte världens snabbaste sport och inte den hårdaste eller tuffaste. 
Men det är något. Kanske bara barndomens lekar i snö och kyla som nu när jag är till åren kommen överförts till tävling och spänningsmoment. Snön är viktig. Inte enkom för själva tävlingen, utan för mitt intresse. Om de sprang på barmark, alltså löpning i terräng, terränglöpning, nej, då vore jag inte intresserad.
Frida Karlsson vann världscuploppet i Ruka över 10 km klassisk stil idag. Kul. Sverige har många bra skidåkare på damsidan. Moa Ilar blev trea, Ebba Andersson fyra.
Och var hade Jonna Sundling placerat sig om hon varit med?
Var jag var? Soffan.
Där har jag varit hela fredagen och lär bli kvar en stund ikväll. På spåret vill jag gärna se.
Det är nog inte så jäkla långt ifrån att jag blir kvar i soffan även över lördagen. För det väntar ju mer skidor. Och kvalfotboll med IFK Norrköping. Hualigen.

onsdag 26 november 2025

Färöarna bättre än jag trodde


Bild: Kanal10

Färöarna med ett lag i handbolls-VM? Visst. Och långt ifrån så svagt som jag i min enfald trodde. Jag hade inget att gå på, trodde bara att den lilla önationen (självstyrande del av Danmark) inte skulle kunna ha ett konkurrenskraftigt lag i ett världsmästerskap.
Fel, fel, fel.
Första VM-matchen någonsin gjorde Färöarna riktigt bra ifrån sig mot rutinerade Montenegro. Bara underläge med två bollar i halvtid, 13-15.
Det slutade 27-32. Inte så mycket beroende på motståndarnas skicklighet som på färöisk oskicklighet i friläge. Jag räknade inte, men nog missade ö-damerna minst fem, sex. Nej, fler ändå. Montenegros målvakt, Armelle Attingré var bäst på plan. Armelle är född i Elfenbenskusten och har tidigare representerat Frankrike. Sedan 2024 spelar hon i montenegrinska Buducnost och Montenegros landslag.
Dominerande spelare hos Färöarna var Jana Mittun (till vardags i danska Viborg) och Pernille Brandenborg (Storhamar i Norge).
I gruppen ingår också Spanien som i premiärmatchen klart besegrade Paraguay.
Jag tror att Färöarna borde ha poängchans mot Paraguay.
VM spelas i Tyskland och Nederländerna och Sverige kliver in i handlingen på torsdagen. Mot Tjeckien.

Ska vi lära dem tala?


Bild: Jörgen Auer

Det stod tre hästar på rad
till synes oberörda
av allt runt omkring.

Kanske såg de samma sak
Kanske tänktes hästars tänk
Kanske stod de där och sov.

Vad tänker en häst uppå?
Hur får den tiden att gå?
Fattar den alls någonting?

I vår tjänst tusentals år,
men lärde vi den något
mer än jobba sig svettig?

Jo, strida, kämpa, leka.
Men nåt för hästen nyttigt?
Som läsa, skriva, räkna?

Ska vi inte försöka
visa den hur eld blir till
och hur google fungerar?

Men viktigast, prio ett
är att lära den prata.
Så roligt vi skulle ha!

Skulle de efter detta
någonsin stå tre på rad
till synes oberörda?


Jörgen Auer









tisdag 25 november 2025

Var uppmärksam på vägen


Bild: Jörgen Auer
Konsten att köra bil, finns den? Visst gör den. Konsten består i att vara uppmärksam och därtill att anpassa hastigheten. Vad som inte ingår är att trycka gaspedalen i botten och leka på vägen, sladda hit och dit bara för att det är kul. Du som vill hålla på med det kan gå med i en rally- eller racingklubb och tävla mot likasinnade i särskilda tävlingar på för allmänheten avstängda vägar och vägsträckor eller tävlingsbanor.
Men uppför dig aldrig på vanliga vägar som om du vore på tävling. Visa respekt och hänsyn till alla oss andra som råkar vara ute samtidigt som du på vägen. Tack.

måndag 24 november 2025

Söndag med mycket idrott


Bild: Jörgen Auer
Söndagen i bilder. Morgonen var gul hos  mig. Gul och fin.

Bild Viaplay Sport
Jag såg en hel del på teve. Det gjorde inte de här som i stället såg idrott live när de i österrikiska Gurgl bevistade slalomtävlingen

Bild Viaplay Sport
Bäst av de svenska lyckades Sara Hector som slutade åtta. Anna Swenn Larsson blev tia och Hanna Aronsson Elfman kom på 20:e plats.

Bild Viaplay Sport
Det här är unga albanskan Lara Colturi som var närmast vinnaren och således tog en ny pallplats.

Bild Viaplay Sport
Men vem vann? Ja, världens bästa slalomåkare så klart: amerikanskan Mikaela Shiffrin som tog andra raka och nu har fantastiska 103 världscupsegrar bakom sig.

Jag såg Ebba Andersson vinna 10 kilometer fristil i Gällivare också. Tvåa var Jonna Sundling och trea Moa Ilar. Men de bilderna blev inte lika bra och uteblir här.

Vad jag inte såg var den helsvenska VM-finalen i beachvolleyboll där numera rutinerade OS-mästarna David Åhman/Jonathan Helvig vann över uppstickarna Jakob Hölting Nilsson/Elmer Andersson i två raka set.

En riktigt bra fotbollsmatch tittade jag sporadiskt på. La Liga-mötet Elche CF mot topplaget Real Madrid. 2-2.

Gjorde jag inget vettigt? Nej.


lördag 22 november 2025

Det stinker Superettan om IFK

Bild via TV5
Hur i helvete ska Christoffer Nyman och hans IFK Norrköping kunna vända på detta?
Det osar, närmast stinker Superettan om östgötalaget.
Underläge 0-3 efter första kvalmatchen mot Örgryte. 
IFK har väl inte gjort tre mål så värst många matcher under denna bedrövliga säsong. För tre mål är ju vad som behövs i returmötet på Parken på lördag för att det ska vara lika. Och sen ett till för att ha gjort fler än kvalmotståndaren.
Nej, det går inte. IFK kan mycket väl vinna returen, men jag tror inte laget om att göra mer än två mål.
Dessutom kontrar nog ÖIS in ett mål med vasse anfallaren Noah Christoffersson som avslutare. Han var riktigt bra i första matchen, men jag kan inte förstå hur han och ÖIS kunde kontra så lätt mot IFK. Var Norrköpingslaget så säkra på seger mot Superettans tredjelag att de inte videostuderat motståndarnas spel och taktiska upplägg?
Det verkade så.

Bild via TV5
Bilden visar hur Noah Christoffersson rullar in 3-0 (IFK-målvakten David Andersson och svage mittbacken Max Watson är bortlurade). Starkt av Örgryte att kontra med en man utvisad.
Norrköping hade mycket boll sista halvtimmen, men anföll på samma sätt varje gång. Inlägg på inlägg i förhoppning om att hitta lagkapten Nyman.
Men Nyman var hårt uppvaktad hela matchen och kom aldrig loss. Ändå var han bäst i IFK som nu förlorade sjunde matchen i rad.
Det säger också en del om den anrika Norrköpingsklubben som efter kvalreturen nästa lördag förmodligen får räkna sig som Superettanlag.
Tyvärr.
Jag är född och uppvuxen i Norrköping och har alltid varit stolt över att ha spelat i IFK:s pojklag. Stolt över A-lagets prestationer, stolt även över att heja på och stödja klubben i form av medlemskort och inköpta tröjor och halsdukar genom åren.
Men i år har jag inte varit lika stolt, utan i stället besviken och förbannad efter matcherna: det här är inte mitt IFK.
I mitt IFK Norrköping ger man allt och i mitt IFK vinner man.

Syas kanoner får jobba

 

Bild: Jörgen Auer
Härligt med vinter. I alla fall på bild. Den här snöiga vägen finns i Sya. Den går till och från skidstadion.

Bild: Jörgen Auer
Jag hade varit i Mjölby och lunchat på Oui Ahlbacken och såg från "stora" vägen att det sprutades konstsnö på Sya skidstadion. Det ska jag fota, sa jag till mig själv.

Bild: Jörgen Auer
Och nog sprutade det snö! Fem eller sex kanoner var igång och kommer man nära en sån snösprutande drake så känns det. Isande kallt, skulle jag säga.

Bild: Jörgen Auer
Jag har varit vid Syas snötillverkning många gånger och vet att det kan bli fina bilder, särskilt om solen håller sig framme.

Bild: Jörgen Auer
 Så var det även i dag. Den här bilden blev ju kanon. Även om man inte ser kanonen. Bara sol och snö i luften. Och så några entusiaster från Sya skidklubb som jobbar och sliter så att alla skidåkare, elit som motionär, snart kan börja vintersäsongen.

Bild: Jörgen Auer
Och vägen låg vit och vintrig






fredag 21 november 2025

Inte så märkligt

Bild: Jörgen Auer
Det är svart när jag tittar ut. Men bortom träd och buskar strålar det ändå av ljus. Är inte det märkligt? 
Jo.
Jäkligt snygg bild, förresten. 
Jag gillar verkligen de silhuettliknande träden och det märkliga ljuset.
Så märkligt är det kanske inte. För ljuset kommer från Mantorp och alla strålkastare och lyktor mellan Mantorp och Uljeberg där jag befinner mig. Det är ljus från travbanan, från Depot Mantorp, från Circle K med alla gästande långtradare.

onsdag 19 november 2025

Kanske är ett tänkbart ord

Bild: Jörgen Auer
Det är väl lika bra att ta en bild nu innan snön kommer och det ännu är grönt, tänkte jag på tisdagspromenaden och tog en bild ner mot E4-an och träddungarna vid Viby.
Kanske är det vitt redan i morgon, kanske snöar det under dagen, kanske kommer det mycket snö resten av veckan.
Många kanske, men så är det ju i livet. Kanske är ett av våra vanligaste ord, även outtalat. Vi tänker det ofta: om jag kanske ska göra det och det i morgon. Eller kanske något helt annat.
Även tänkta händelser längre fram i livet har ofta sällskap av kanske.
Om jag kanske skulle ta och resa någonstans i vår? En solresa, kanske. Eller Island. Kanske Kanada?
Fast om jag inte reser till våren så sparar jag kanske pengar och kanske kan göra en längre resa året därpå? Hurtigrutten, kanske. Eller en kryssning i Karibien? Kanske.

Bild: Jörgen Auer
Man kanske skulle satsa på en resa till solen. Kanske?
 

måndag 17 november 2025

Hur hinner Trump jobba?

 Det finns mycket att undra över. Som hur i helsicke Trump och hans anhang hinner med att jobba. De verkar ju sitta i presskonferenser eller i olika förhör mest hela tiden. Och så jäkla tröttsamma de är att lyssna till.

Där är Trump själv. Lögnaren personifierad. Spelar ingen roll vilken fråga det gäller, så gott som alla svar innehåller minst en lögn. Om han svarar, för han kan lika gärna säga att frågan är idiotisk, felställd, och inte värd att besvara. Och frågeställaren sägs vara okunnig, dum och arbetar på ett lögnaktigt mediaföretag. Dag efter dag matas vi av dessa närmast farsartade föreställningar via sociala medier.

Än ska Epsteinfilerna öppnas, än inte. Varje dag släpps ändå något ur alla mer än 30 000 sidor med email, brev, flygtider domstolsdokument ut på nätet. Var Trump med eller inte på den sextraficking med minderåriga tjejer som pågick hos den numera i fängelse mystiskt döde Epstein och hans ö?

Och är det material som finns redigerat? Är Trumps namn bortraderat? Är andra, demokratiska namn ditplacerade? Kommer Bidens namn att hittas? Obamas?

Ett namn vet man. Bill Clinton. Men mer? Finns det utländska potentater med på listan? Svenska namn?

Även Justitieministern Pam Bondi, Hälsoministern Robert F Kennedy, FBI-chefen Kash Patel, Krigsministern Pete Hegseth och fler ändå verkar ha fullt upp med att svara (eller inte) på frågor. Var äger alla dessa förhör rum? Hur ofta?

Och vem jobbar? När?

söndag 16 november 2025

En text är en text

Bild: Jörgen Auer
Mellan de här två bilderna skiljer bara ett par timmar. Eller mer exakt tre timmar och sju minuter. Avståndsmässigt skiljer sju kilometer mellan de två motiven och i mobilen ligger de efter varandra, fikabilden först. Naturbilden var lördagens sista bild.
De är väldigt olika till sin karaktär, en är tagen inomhus, med anledning av det rykande kaffet, den andra utomhus för att föreviga himlen och kontrasten mellan ljus och mörker. Båda är tagna av mig.
Varför berättar jag det här? 
För att bevisa för mig själv att det går att skriva om vad som helst. Ord är ord och en text är en text.
Man kan skriva om det rykande kaffets värmande verkan också, bullens mjukhet och goda saffranssmak. Kvällens intåg och solnedgångens gula färg.
Bilderna kan även beskrivas stötvis och mer eller mindre känslosamt. Bli till dikt:

Rummet kramar mig,
lugnar och förmanar: 
sitt stilla, njut
koppla av
glöm stress och bekymmer
tids nog kommer du ut.
Världen står kvar
och väntar dig,
den friska vinden
gör dig gott
och ger dig
rött på kinden.

Bild: Jörgen Auer

lördag 15 november 2025

Några tankar om snö

Bild: Jörgen Auer
Minns jag min första snö? Första gången jag såg snö? Nej. Minns jag senast jag såg snö? Ja, det var ju igår och ses på bilden här.
I minnets snöhög återfinns en hel del roliga och trevliga hågkomster. Som barn hade jag likt de flesta andra småttingar oerhört roligt i och med snö och såg många, många gånger ut som ett vandrande julkort med röda kinder.
Som vuxen däremot har jag alltid haft svårare att förlika mig med snöns egenskaper och hellre stått vid sidan om och tittat på när andra skidat fram eller ner.
Men det har varit kul, det också. Vasaloppet ett par, tre gånger, andra skidtävlingar likaså, inte minst i vårt östgötska Sya. Det har funnits plats för förundran också. Som när amerikanen vilde Bill Johnson kom flygande nedför störtloppsbanan i Sarajevo-OS 1984. Herre Gud, en sån hastighet! Jag såg honom egentligen inte, bara ett mörkt streck som drog förbi i den enorma lutning jag stod i med ena foten en meter ovanför den andra.
Sarajevo, ja. Det var där det gick omkring sovjetiska åskådarturister i vanliga lågskor i målområdet.
Lågskor kunde man byta om till när den märkliga Chinookvinden slog till i Calgary-OS 1988 och på en och samma dag höjde temperaturen 20 grader vid tävlingsplatsen i Canmore. Dock påverkades snöförhållandena så pass att programmet fick ändras och tävlingar inställdes.
Snö på närmare håll med både rolig och farlig påverkan upplevdes på Tjällmovägen mellan Borensberg och Kvarn 1969/1970. Cykeltolkning efter traktor där några av oss som tolkade i någon skarp kurva provade att släppa reptampen vi höll i. Med påföljd att vi med cykel och allt kastades rätt in i skogen och snön. Vi kunde ha slagit ihjäl oss.
Mer ofarligt har varit att åka pulka, kälke, spark. Med så mycket skratt!
Bygga snögubbar, snölyktor, snögrottor, snöänglar, bara kul.
Men det finns förstås en baksida. Jag tänker på snöoväder, yra i flera timmar, till och med dagar. Trafikproblem av gigantiska mått, många gånger med svåra olyckor och dödsfall i släptåg.
Snö måste respekteras.

fredag 14 november 2025

Kommer vinter och snö nu?


Bild: Jörgen Auer
Torsdagen gick i vintertankar. Det blir ju lätt så när man skiftar till vinterdäck. Eller man, i mitt fall var det Bilbörsens skickliga personal som utförde omläggningen. 
Men det var inte vinter utanför. Däremor ett jäkla regnande hela dagen.
God och trevlig lunch intogs på Sjögestad motell i sällskap med kusin Lennart och Helene som rastade under en färd mellan Norrtälje och hemstaden Borås.
På kvällen var jag på vintersporten ishockey. Fast hemma i soffan. Efter landslagsuppehåll var det full omgång i SHL-hockeyn igen. LHC-Leksand sändes på Kanal 12. Jag skickade sms till kompisen Rooney som var på plats i Saab Arena: LHC vinner med 6-1.
Och det gjorde de.

Bild via Kanal 12
Robin Kovacs, till vänster, gjorde två mål mot Leksand när LHC vann med 6-1. Här är kvällens 1-0.
Och jag undrar: är det vitt på marken fredag 14 november 2025?

torsdag 13 november 2025

After workernas after work

 Jo, men visst. Om man som jag långt efter pensionering och slutad anställning befinner mig på restaurang och fest bland 50 andra före detta anställda på samma företag så är jag väl på ett slags after work?

Det ska sägas att det i sällskapet finns några som fortfarande jobbar i företaget eller koncernen och som har lååångt till pensioneringen. Och de är ju också på aw.

Vi minglar, tar en drink, hälsar, pratar, skrattar, minns och inte minns tillsammans. Och så fortsätter kvällen för oss gamla Correnanställda. Vi äter gott, tar en öl till, fikar, skrattar, det blir quiz för fyrmannalag och jag hamnar i kungarnas lag och sitter med klöverkungen på hand. Vårt lag med Annika, Ulla och Rooney vinner inte, men vi har roligt.

Efteråt frågesporten blir det ännu roligare för då flyttar några omkring lite och platsbytena gör att fler gamla minnen dyker upp. Glädjen ökar och slår tillochmed i taket vid något tillfälle när ett sååå roligt minne letas fram. Det i mitt tycke roligaste levererades av Tommy och var ett minne från OS i Sarajevo 1984 dit Correns rinkbandylag begett sig för en veckas semester. Målvakt Tommy påminner sig om den där dagen när vi var ute på stan för att shoppa och hur han och de övriga spelarna förbluffade flera gånger hör och ser hur "mannen på gatan" höjer en hand till min hälsning och säger: hello Jorgo!

Så var det faktiskt. Jag hade varit ute och partajat hela natten, utan mina svenska kompisar. Men haft roligt med de Sarajevobor jag mötte på en lååång barrunda. Och det kanske inte är så konstigt att de kände igen sin nyfunna svenska vän dagen efter. Det märkliga ligger väl i så fall i att så många av dem befann sig på samma gata, galleria, butik som jag.

Ja, ja, det var väldigt länge sedan och nästan bortträngt ur mitt minne. Nästan. 

Aw-n lider mot sitt slut. Folk droppar av.

Tack, till Kent, Lena och Maria som arrangerat och tack till alla som kommit. Många hinner jag inte prata med alls, men tror inte ni är ledsna för det utan glada för alla just ni träffat på.

Kanske ses vi nästa år.

onsdag 12 november 2025

En kväll med mycket 89

Bild: Jörgen Auer
Medan dagens unga spelare i IFK Norrköping tränade inne på fotbollsarenan

 Bild: Jörgen Auer
... höll Sällskapet Äldre IFK-are middag för 120-talet medlemmar uppe på Stjärnkrogen. Kvällen hyllade guldlaget 1989 och flera ur det laget var på plats. Här ses Sällskapets ordförande Jan-Åke Jonsson längst till vänster tillsammans med Janne Hellström, Peter Lönn, Patrik Andersson, Sulo Vaattovara, Ragnar Byhlén (Ericsson), Jonas Lind, Tony Martinsson, Roger Lönn, Stefan Hellberg (ass tränare) och Kent Karlsson, tränare.

Bild: Jörgen Auer
Patrik Patte Andersson, tog tag i micken och ville säga nåt: vi var så jäkla bra och borde ha vunnit ett par guld till, 90, 91, 92. Vi var jäkligt bra.

Bild: Jörgen Auer
Guldtränarna 89: Kent Karlsson och Stefan Hellberg gav sin syn på guldåret. 

Bild: Jörgen Auer
Skyttekungen 89, Janne Hellström (16 mål) i dubbel upplaga. På tv-skärmen efter segern i Malmö och vid bordet lyssnande till sina gamla tränare. Det lockiga håret tillhör Ragnar Ragge Byhlén.

Bild: Jörgen Auer
Klubbdirektören André Skagervik gav en intressant inblick i IFK Norrköpings organisation, ekonomi, framtid, mål och mening. 
En fundering: På pappret ser allt bra ut, det gäller bara att omsätta det till praktisk nytta också. 
För övrigt väntar två kvalmatcher till allsvenskan mot Örgryte för herrlaget. Och nu räcker det med förluster. Eller hur?
Och damlaget får skärpa sig inför bortamatchen mot AIK på söndag: inga jäkla 4-0 i baken nu. Avsluta gärna med samma siffror i en segermatch i stället.