Jag ville jag vore ett träd

Bild: Jörgen Auer

Lördagspromenad i Mantorp. Skogen är både grön, gul och grå.

Bild: Jörgen Auer

Och vit, orange och drar mot rött eller brunt.

Bild: Jörgen Auer

Skogen är så vilsam, så skön, så vacker att jag ville jag vore ett träd.

 

Bild: Jörgen Auer

Träden inne i bebyggelsen är inte så dumma, de heller. Eller?

 

Bild: Jörgen Auer

Det här är nära Klämmestorps gård.

Bild: Jörgen Auer

Och lugna vindar drar över nejden. Eftermiddagen kommer. Vi är ännu någon timme längre in på hösten än när vi gick ut på promenaden. Hur många löv har fallit på vår stig under denna timme? Hur många löv ska falla innan vintern tar oss i sitt grepp? Blir det vinter?

Goliat står och njuter

Bild: Jörgen Auer

Det här är oxen Goliat. Han står och njuter. Det syns väl. Men varför han gör det ska jag be att få återkomma till. Och det kommer även att visa sig i Corren samt på Corren.se

Är det höst så är det

 Bild: Jörgen Auer

Just det. Om hösten ska det vara sådana här färger som i Mjölby i dag.

 Bild: Jörgen Auer

 Bild: Jörgen Auer

 Bild: Jörgen Auer

 Bild: Jörgen Auer

 Bild: Jörgen Auer

 Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Det kallar jag höst, det.

Jag rycker gärna in

Bild: Jeppe Gustafsson

Alltså, jag trodde att jag hade arbetat min sista dag i Mjölby med Mia Karlsvärd, Karl-Johan Norén och Gunilla Rech. Men tydligen inte. Den här veckan är jag där igen, plus en dag i Åtvidaberg (i går) och en i Linköping (i morgon). Jaja, jag jobbar var som helst och rycker gärna in där det behövs. Denna vecka har både Mia och Gunilla semester och då hjälper det inte att Sune Johansson visserligen har börjat i Mjölby också. Även mina tjänster behövs. Och det är ju roligt att känna sig behövd.

Correns nya redaktion i Mjölby är för övrigt belägen innanför de två fönstren ovanför de mindre markiserna bakom Karl-Johan och Gunilla.

In i dimman, bara!

Bild: Jörgen Auer

Det är inte direkt roligt att köra bil i en sån här dimma. Men spännande! Vad kan tänkas dyka upp där inne i tjockan? Det vet man inte. Har ingen som helst aning om. En älg? Kanske. Bil i fel körriktning på väg att sluta dina dagar? Kanske. Elefant? Knappast troligt, men du vet inte.

Ungefär samma effekt kan alkohol och droger ha. Tänk på det. Du vet aldrig riktigt vad som kan hända. Och det gäller vare sig det är du eller någon annan som tar risken och ger sig in i dimman.

Bred dina vida vingar, Östergötland

 Bild: Jörgen Auer

Söndagens östgötska resa gick via Motala norrut till en början. Men även om det här ser ut som Norrland så är jag kvar i Motala kommun.

 Bild: Jörgen Auer

Här också. Men jag börjar närma mig länsgränsen.

 Bild: Jörgen Auer

Och jag passerar den också innan jag strax därefter svänger av mot Tjällmo och är snart åter i Östergötland.

 Bild: Jörgen Auer

Ja, vad säger man? Ett stycke Sverige, va?

 Bild: Jörgen Auer

Någonstans mellan Medevi säteri och Karlsby.

 Bild: Jörgen Auer

Och det här är Karlsby såg, nordost Motala, nordväst Borensberg.

 Bild: Jörgen Auer

Också i Karlsby.

 Bild: Jörgen Auer

Liksom även det här.

 Bild: Jörgen Auer

Var är det här, då? Det ser du väl? Det är ju vägen ner till Ruda.

 Bild: Jörgen Auer

Och då är förstås det här Göta kanal, vid Ruda.

 Bild: Jörgen Auer

Det här är inte så långt från Klockrike. Mot Skänninge sett.

 Bild: Jörgen Auer

Plötsligt skingrade sig molnen, regnet upphörde och himlen kändes nära vid Älvestad.

   Bild: Jörgen Auer

Strax före Normlösa syntes massor av svanar i Svartån. Det här är hälften av dem.

Bild: Jörgen Auer

Kanske var det svanarna som fick mig att tänka på "Bred dina vida vingar". Eller något annat. Hur som helst var jag strax hemma även om jag också tog svängen över Gottlösa och Veta.

I Sankt Larskyrkan med Agnes

 Bild: Jörgen Auer

Sing-a-long i Sankt Larskyrkan. Med Agnes Auer som sångsolist. Klart att jag var där då. Agnes är ju min brorsdotter. Min skönsjungande brorsdotter.

 Bild: Jörgen Auer

 Hon var inte ensam om att sjunga under konserten. Tvärtom var det massor av sångare på plats. Körsångare från när och fjärran i Linköpings stift (det var ju en kyrkomusikalisk sing-a-long).

Bild: Jörgen Auer

 Men sopranen Agnes (som för närvarande studerar på Kunsthögskolen i Oslo) var solisten och sjöng bland annat Laudate Dominum (Mozart), Bist du bei mir (Bach), Alleluja ur Mozarts "Exultate jubilate" och Almighty God (Ellington). Och vid pianot/orgeln satt Mark Falsjö. Dirigenter var Carolina Fröberg och Helena Söderberg och den som guidade oss genom programmet var Karin Wall-Källming.