Jag känner mig tom. Det är liksom ingen hemma när jag söker mig i dag. Det är blankt. Kanske för att det är fredag, jag vet inte. Eller så är det vädrets fel. Man blir så, eh, så, eh, så, eh, så, tyst. Vi var på jobb Micke Svensson och jag. Satt tysta i hans bil. Han suckade högt. Jag sa ingenting. En minut rann iväg. Då var det min tur att sucka. Han sa ingenting. Vi åkte. En gång lät han vindrutetorkarna göra sitt jobb. Bilens hjul hördes när de rullade över höstlöven och den våta asfalten. Vi stannade för rött ljus. Då suckade till och med bilen.
Så har det varit i dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar