Bild: Jörgen Auer
Jag kände mig lätt som ett moln och lät mig föras bort av vinden. Du kanske såg mig? Vida flög jag. Västerut. Mot Vättern.
Bild: Jörgen Auer
Mot Vadstena flög jag. På låg höjd, för det blåste lite väl mycket högre upp. Kvällssolen vräkte sig över Fivelstad och såg ut att vilja äta upp kyrkan.
Bild: Jörgen Auer
Sädesfälten böjde sig för vinden, gungade från sida till sida och verkade dansa till tystnadens musik.
Bild: Jörgen Auer
Jag flög den vackraste vägen och hade från Nässja utsikt både över Omberg och Vättern. Så här såg jag Vättern från Örberga. Om jag skulle ta och flyga till Västergötland? Nej. Det skulle snart bli mörkt och jag måste nog vända hemåt. Gott om plats fanns det och inga andra moln mötte jag. Jag såg dem, men alla skulle åt samma håll. Det var så märkligt tyst i ett ändå mäktigt sus.
Bild: Jörgen Auer
Sakta sänkte sig solen ned, och slättens vindkraftverk ställde sig i givakt och hälsade god natt. Själv flög jag hemåt. Det luktade lite surt om rapsfälten som väl i det närmaste har blommat färdigt. En solig torsdag var till ända. Fredagen lär bli ännu varmare. Jag tror att jag drar iväg en sväng då också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar