tisdag 16 september 2008

Ingenting

Han var ledig -arbetsfri dag. Och han höll sig ifrån ansträngning hela dan, sket inte ens.
Så vad gjorde du, frågade någon.
Absolut ingenting, svarade han, absolut ingenting.
Inte mindes han något heller. Hur skulle han kunna det? Han hade ju inte gjort någonting. Men han hade gått upp ur sängen erinrade han sig när han väl tänkte efter. Gått ut och hämtat tidningen, men läst den? Njae. Inte en enda artikel kom han ihåg. Men han åt frukost, och javisst ja, efter det gick han och gav bort några gamla kläder till Myrornas insamling, och sen gick han ju en promenad hela vägen bort till köpcentret och handlade till hustruns födelsedag. Nu kom han ihåg. Hon ville ha ett familjespel, han köpte det. Hon tyckte om blommor, han köpte det. Hon behövde ett par nya kuddar till soffan i vardagsrummet, han köpte det.
Sen gick han hem.
Då drack de kaffe.
Han la sig på sängen en stund och löste korsord. Sen satt han vid datorn en stund. Ja visst ja. Han läste på corren.se om Kosovare Asllani som blivit uttagen till fotbollslandslaget. Det gillade han. För han gillade henne. Han bloggade om henne. Grattis, Kosse, skrev han.
Efter det åkte han till Mjölby tillsammans med hustrun. De tog bilen. De såg att man höll på med grävarbeten längs med landsvägen till Sya. Var det cykelbana? De visste inte. I Mjölby parkerade de vid köpcentret. Gick ner till bokhandeln. Letade efter en bok om Ulrika. Den fanns inte. De handlade på systemet. Åkte sen till en golvfirma för att få nya idéer till golv och lister. Sen for de hem. Köpte mat med sig. Åt. Drack kaffe. Firade hennes födelsedag en dag för tidigt. Med glass.
Sen satt han vid datorn igen. Spelade ett spel. En patiens ville sig inte. Den var helt omöjlig. Han letade lite halvhjärtat efter några avlägsna släktingar på 1700-talet, men tröttnade. Läste kellandersisters.blogg.se. Han log. De är roliga. Fast han visste inte riktigt om han tyckte det för att han kände dem lite, eller om de var allmänt roliga. På gott humör gick han hur som helst till tv-soffan till slut och satte sig, han också. Kuddarna såg fina ut.
Sen var det god natt.

1 kommentar:

Anonym sa...

Vi ÄR allmänt roliga. Det säger alla. Och så är vi ödmjuka också.

(Bra att man äntligen kan kommentera!!!)