Norrköping för ett par timmar sedan, korsningen Nygatan-Hörngatan. Pernilla ska flytta till Stockholm. Jag körde några kartonger hem till oss i Mantorp. Så länge. Tills hon har plats för sina grejer igen. I det här fina gamla huset har hon bott senaste halvåret och lite till. Nedanför balkongen pulserar Norrköpingstrafiken. Det är mitt i stan. Bussarna kör på Hörngatan som bortanför balkongräcket på nedre bilden övergår i Gamla Rådstugugatan (Rostis) och på Nygatan glider spårvagnar i långa rader liksom bussar på väg till eller från Södertull.Det känns sorgligt att se henne lämna Norrköping, min gamla hemstad. Det är som om jag själv måste överge stan på nytt och något griper tag i hjärtat. Jag älskar Norrköping, så är det bara. Jag känner det varenda gång jag är där. Det är något med luften. Med lukten, atmosfären, rytmen. Jag har Norrköping i blodet.
1 kommentar:
Om du har Norrköping i blodet så antar jag att jag har det även i mitt. För jag blev också förälskad i den staden. Men sådant man har i hjärtat pappa, det har man där för evigt. Oavsett vart man befinner sig.
Skicka en kommentar