Skridskodammen

 

 

Tunn ligger isen 

på min barndoms damm

häpen ser jag isen

där skridskor bar mig fram

 

Jag hade faktiskt gömt den 

i minnesbokens blad

jag hade nästan glömt den

blev därför nu så glad 

 

Hur gammal var jag då?

Var jag fyra? Fem?

Och orkade jag då

 gå långa vägen hem?

 

En vänlig pekar finger

du bodde faktiskt där!

Jag följer hennes finger

ser var gamla hemma är!

 

Jag trodde kilometer

nu vet jag mer besked

halvannan kilometer

är nästan mycket med.

Och dungen där av tall

var skog så mörk och stor

där bodde troll uti en tall

jag ville hem till mor. 

Bortom dungen finns en höjd

ett berg när barn jag var

nu av samma höjd

är blott en kulle kvar.

 Tänk, så minnet sviktar

som liten är allt stort

tänk, så bilder sviktar

att långt kan bli så kort.

 

 Men isen den var blank

och färgad gul och grön

ja isen den var blank

och gödselgul och skön.

Jörgen Auer 13 november 2016