En dag utan att jag tagit en enda bild - det är ovanligt. Men så är det. Timmarna och onsdagen rann iväg ändå. Lite trist var allt dagen, jag skulle vilja kalla den intetsägande. Ändå innehöll den så mycket. Globalt, alltså.
Här hemma var det lugnare. Och i Uljeberg stilla. I alla fall där jag uppehöll mig. Det var nästan bara korsordspennan som rörde sig. Ja, och den arm som höll i den, naturligtvis. Min.
Undrar hur många korsord som jag har löst i livet. Hm, det måste väl vara flera tusen? Tiotusen räcker inte. Bara såna där namnsdagskryss i Corren torde röra sig om flera tusen. Så jag vågar mig nog gissa på 25 000 korsord. Med tanke på hur gammal jag är kan det vara fler.
När löste jag mitt första korsord? Tja, i tioårsåldern, kanske. Mina föräldrar var flitiga lösare och jag tog väl bara efter dem, helt enkelt. Med åren har mina kryssansträngningar ökat avsevärt i antal, men jag har aldrig skickat in något. Vilket påminner mig om en historia min salig far berättade. Han arbetade i många år som handelsresande (försäljare) som det hette och bodde ofta på hotell. På ett sådant, sa han, hittade han en dåtida porrtidning i nattduksbordet. Tidningen innehöll bland annat ett korsord och han löste det. Och skickade in svaret.
Han vann! Tre kommande utgivningar. I en av dem stod namnet på vinnarna. Det tyckte han var lite skämmigt. Fast roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar