Om motion inomhus, närmare bestämt löpning på rullband handlar det här snart tio år gamla kåseriet som publicerades i Corren 2004-02-07. Lite bandy, Stångebro, kom med också liksom tennis, rodd, handboll, volleyboll (där Linköpings bästa lag inte hade bytt namn än utan hette Team Valla), cyklister och skidåkare. Och Maldiverna.
Stångebro bandy. Allsvenskan. Visst, varför inte? Det är ganska nära nu. Håll i. Håll ut. Ta i. Som jag på löpbandet. Jag håller också i. Kämpar på. Tiden går så långsamt. Och jag har så långt att springa.
Måste tänka. Jag tänker bandy, jag tänker vinter. Jag tänker litet, jag tänker stort. Tänker inte alls. Bara är.
Löpbandet rullade så där som löpband alltid rullar. På. De rullar på. Ända tills någon stänger av maskinen. Min maskin var på. Jag var också på. Det betyder på nusvenska att jag var med. Med betyder alltså på. Således rullar löpbanden även med. De rullar med.
De rullade med mig. På. Med mig på. Vilket borde kunna läsas även som på mig med. Eller på mig på. Med mig med. Men jag lät mig inte villigt rullas med hur som helst på motionshavet utan kämpade emot genom att springa. Jag sprang för livet. Åtminstone lät det så. Runt omkring fanns vilt kämpande roddare som likt galärslavar slet för att undvika piskan. Men den här piskan fanns inom dem, var på inom dem, och de kunde inte undkomma annat än genom att sluta. Tappra motionscyklister trampade sig både röda och blå och vårtörstande löpbandsmotionärer och trappmaskinsutövare trängdes med ivriga styrketräningsredskapsanvändare och det var ett stönande och pustande utan dess like.
I detta inferno levde jag 40 skönt plågsamma minuter i går. För att lindra plågorna tänkte jag inte på allt och inte på inget. Däremot allt däremellan. Det var skidåkning på teve. Så då tänkte jag på det.
Sixten Jernberg, 75 år. Grattis. Så många fantastiska skidåkare Sverige har haft. Inte så konstigt. Snö. Maldiverna har ju varken snö eller skidåkare. Är det inte sommar snart? Undrar om det finns nån härinne som heter Assar. Eller Gunde. Nån som gnor bland cyklarna framför, kanske. Nämen, där sitter ju Christer och trampar. Tjena, tjena. Så lång han är. Knäskadad också. Lillemor Steen i RP brukar ha likadant skydd. Det kan göra ont att spela handboll. Mantorp skulle också behöva skydd. Halva laget är ju borta. Handboll är släkt med fotboll. På långt håll. Det är tennis och volleyboll också. Det hörs ju.
Thomas Enqvist slår in en härlig volley och på den vinner Team Valla SM-guld. Har Enqvist spelat volleyboll? Har Valla spelat tennis? Tänk om de bytte. Team Valla spelar Davis cup och Enqvist möter Örkelljunga i SM-final.
Klockan! Vad är klockan? Hur långt har jag sprungit? Hur länge? Det måste väl ha gått en kvart? Va!?! Bara elva minuter. Och två kilometer! Nej, jag orkar inte mer. Varför sprang jag inte ute i dag, när det var så varmt. Måste få tiden att gå. Räkna folk här inne. En, två, tre . . . 24. Nä, nu gick en. 23. Eller räknade jag hon där borta? Och nu kom det en. Räkna steg. Vänstersteg, ett, två, tre, fyra, fem . . . hoppas Stångebro går upp i allsvenskan. Då ska laget visst byta namn till Derby. Då blir många äldre Linköpingsbor glada. De som minns stora dagar med Derby. Det är några år sen. Fanns Christer då ens? Cyklar han fortfarande? Jo-o. Då måste jag också orka en stund till. Tänka på nåt. Har Maldiverna haft snö nån gång? Njäe, va? Men, titta, fyra kilometer och 890 meter. Bara 110 kvar. Jäklar så svettig jag är. Måste ge lite till. Sista, sista, sista. Så där ja. Jag trycker på stopp.
Mitt löpband var inte längre på. Inte jag heller. Vi var båda av.
JÖRGEN AUER
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar