Från Skeppsås till champinjonsås

 Bild: Jörgen Auer

Onsdagen började med kor och kalvar i Skeppsås. De hade det gott.

 Bild: Jörgen Auer

Sen lyckades svågern Ingvar med konststycket att ta på sig jackan bakochfram. Otroligt! Jag menar, det har nog ingen besökare tidigare gjort i Borensberg. Har jag dragit upp blixtlåset i nacken också, undrade han skämtsamt. Syrran Britt-Marie redde upp det hela, men då fastnade han med ena armen i ärmen. Ack ja. Det var nog värmen. Eller brist på den samma.

 Bild: Jörgen Auer

Sen cyklade vi till Korskrog. Hittade inget att dricka, men tog oss till Klockrike. Vinden höll på att suga musten ur oss, så vi trampade till Brunneby för påfyllning. På återvägen via Kungs Norrby och kanalbanksvägen undrade vi pojkar vad det var i musten. BM satte plötsligt av i sken och for fram i sådan fart att sällskapet framför oss stannade i vinddraget och tog på sig ytterkläder. Syrran är den vita pricken långt där framme någonstans.

 Bild: Jörgen Auer

 Sen åkte vi faktiskt bil. Ingvar ville till Flygvapenmuseum och släpptes av där. Vi andra smidde planer. Tittade på östgötska byggnadsverk. En gammal smedja förevigades.

 Bild: Jörgen Auer

Och Kaga kyrka vilken vi såg så långt bort att jag fann det bäst att ta till stora objektivet. Så stort att blåklinten nära nog försvann. Klint var borta, bara blå syntes.

Bild: Jörgen Auer

Vi avslutade den kulturella avdelningen med lite hästsvansknopning. Flätning, rättade en Selma. Om dagen, som ju börjat med kalvar i Skeppsås, kan vidare sägas att den slutade med kalvfärs och champinjonsås på Flygvapenmuseum.

Hetta, snö och Övralid

 Bild: Jörgen Auer

Det började hett i förmiddags. Så hett att det brann. Men det visade sig vara en planerad brand på en gård utanför Normlösa. Räddningstjänsten var på plats för att säkra övriga byggnader.

 Bild: Jörgen Auer

Sen var marken täckt av snö vid Stocklycke vandrarhem på Omberg. Men det visade sig vara blommor. Bellis, tror jag de heter. Det växer som ogräs. Det sa i alla fall mitt ressällskap: syster Britt-Marie och hennes make Ingvar. Falk.

 Bild: Jörgen Auer

Falkögon behövs inte uppifrån Hjässan på Omberg. Man ser bra ändå. Och långt.

 Bild: Jörgen Auer

Långt ser man också från Werner von Heidenstams vackra Övralid. Han visste vad han gjorde när han lade sig här med Vättern i blickfånget.

 Bild: Jörgen Auer

Fast huset ger jag inte mycket för. Det ser stramt och kallt ut. Trots dagens strålande sol. Nej, tacka vet jag Farfarsstugan intill. Så inbjudande och mysig. I trädgården kunde jag ha stannat och sovit en stund, så skönt var det att ta igen sig efter en god räksmörgås och en lättöl. Kaffe.

Bild: Jörgen Auer

Sol, ja. Ingvar och Britt-Marie är lite oroliga inför morgondagen. Blir det cykling då igen efter tisdagens uppehåll pga bakvärk? Blir det gråväder? Rent av regn? I så fall tar de bilen till flyget, sa de. Eller var det tvärtom? Flyget till bilen? Nej, till Flygvapenmuseum i Malmslätt bär det. Så var det.

Så hur blir vädret? Så här står det på smhi.se för onsdagen i Linköping: I morgon mulnar det alltmer och från sena eftermiddagen regn västerifrån. 15-20 grader, högst vid kusten och lägre i samband med regn. Sydvästlig vind.

Men det står också att det blir omväxlande sol och moln på förmiddagen och mellan 12 och 18 grader. Vi får se.

Det där sista stod inte. Det skrev jag. Och kan göra det en gång till. Vi får se.

En dag längs Göta kanal

 Bild: Jörgen Auer

Oj, lupiner! Det måste fotas tyckte svågern Ingvar Falk redan vid starten i Borensberg på vår cykelutflykt till Berg.

 Bild: Jörgen Auer

Själv fotade jag mest båtar. Och kanalen. Göta.

 Bild: Jörgen Auer

Och medresenärerna Britt-Marie och Ingvar Falk, förstås. De har åkt kanalen med egen båt tidigare.

 Bild: Jörgen Auer

Nu ville stockholmarna uppleva den från cykel och ville ha med sig en oedi öschötte. Jag.

 Bild: Jörgen Auer

Så jag hyrde cykel på Göta travel center i Borensberg och gav mig iväg.

 Bild: Jörgen Auer

Jag tror vi mötte eller såg allt som går att möta och se längs kanalen. Vi såg Wilhelm Tham, Ceres och Wasa Lejon. Vi mötte en fårskock, andra cykelturister, såg segelbåtar och motorbåtar, ja även ett par kanoter såg vi. Även om de befann sig i Motala ström inne i Borensberg. Vandrare, hundar, fåglar, hästar, ormar.   

 Bild: Jörgen Auer

Men mest av allt såg vi naturens skönhet. Och vi njöt av hjärtans lust i sol, och lite blåst, samt fågelsång. Koltrastens glada trudelutter följde oss nästan hela vägen. Tur och retur.

 Bild: Jörgen Auer

Inte blev vi utskällda heller. Alla var snälla och glada. Trevliga. Mysiga. Den här skäggiga skeppshunden gillar attt göra knopar, påstod den.

 Bild: Jörgen Auer

Jag som gillar lite ovanliga vinklar ville naturligtvis föreviga Vreta klosters kyrka som vi såg så här från kanalbanken (med hjälp av lite zoom).

Bild: Jörgen Auer

Efter god lunch (strömming) på Kanalkrogen och lite sightseeing längs slusstrapporna i Berg vände vi åter och trampade i mestadels lite motvind tillbaka de över två milen till Borensberg. Där stod lupinerna kvar och nu såg vi ju att de hade "kyrkligt" sällskap. Prästkragar. 

Vad stockholmarna vill göra i morgon, vet jag inte. Men de är kvar i Östergötland. Här finns ju så mycket för dem att uppleva. Kanske hittar de lupiner någon annanstans.

Min bästa naturbild?

Bild: Jörgen Auer

Min bästa naturbild hittills? Ja, jag tycker så. Den togs en strålande augustidag 2013 på väg hem till Sverige och Stockholm efter en färjetur till Finland och Helsingfors för ett bröllop. I bakgrunden skymtar Lidingöbron.

Här finns möjligheter

Bild: Jörgen Auer

Någon däruppe kan se mig. Och då är det inte videokameror jag tänker på.

Sådan är känslan vid Hageby centrum i Norrköping (eller Mirum galleria som nån utan historisk Norrköpingskänsla fått för sig att det ska heta). Borde det inte byggas fler såna här öppningar, för retsen? De är så snygga och skänker en lite odefinierad känsla av möjligheter och längtan åt en betraktare. Ungefär som vid havet. Världen är så stor, så stor, men jag kan ta mig vidare.

 

Lite mer om Hästholmen

 Bild: Jörgen Auer

I dag var det dags för mitt reportage i Paus från Hästholmen. Ett entimmesbesök innefattande lunch. Här nedan följer några av de bilder jag tog som inte var med i tidningen.

 Bild: Jörgen Auer

Naturligtvis kan man besöka Hästholmen bara för att titta på båtarna i marinan. Som synes kan även båtfolk gilla fotboll (Hammarbys flagga).

 Bild: Jörgen Auer

Den här byggnationen är också kännemärke för Hästholmen och om jag inte har alldeles fel är det bestämt att det ska byggas bostäder i silon.

 Bild: Jörgen Auer

Mer marina, mer båtar och mer av byn som har ungefär 500 invånare.

 Bild: Jörgen Auer

Del av Omberg sett från Hästholmen.

 Bild: Jörgen Auer

Hällristningar finns det i Hästholmen också. De här hästarna är huggna/gjorda under bronsåldern.

Bild: Jörgen Auer

Dagens rapsbild hämtar jag också från just Hästholmen. Men den är några dagar gammal, från 4 juni.

Vad kan man säga mer? Jo, naturligtvis att man kan äta god wienerschnitzel i byn. På restaurang Vätterhästen. Annan mat också, förstås. Fika och glass tar man med glädje på 31:an. Eller äter/fikar på restaurang Fyren i hamnen (som jag skrev i Paus-reportaget). Vidare kan man gå på loppis, besöka galleri. Men mest av allt njuta av att bara vara där. Hästholmen är som en plats vid havet. Och det är det ju också. Vid innanhavet Vättern.  

Hästholmen i lördagens Paus

Bild: Jörgen Auer

Att stå i Hästholmen och titta bort över Vättern mot Omberg på andra sidan viken är som att vara på bio. Som att se en film när solstrålar och moln vandrar över berget. En bra och fascinerande film man kan titta länge på, ska sägas. Kanske inte så spännande. Men ändå.

Lite grand om det berättar jag i morgondagens Corren och NT. I bilagan Paus där jag under vinjetten "En timme med Auer" har varit på besök just i Hästholmen.