Bild: Jörgen Auer
Bland de fantastiska grottskulpturerna uthuggna direkt ur klipporna i Dazu i Kina blir man gärna stående helt stum och fascinerad en bra stund. Precis som min syster Ami Auer blev när vi var där i skiftet oktober/november.
En stund för kontemplation.
Bild: Jörgen Auer
Skulpturerna verkar vara hur många som helst, flera tusen i olika storlekar, några är decimeterstora, andra flera möter höga och breda.
Bild: Jörgen Auer
När man vandrar i de här sköna bergstrakterna, 15-20 mil väster om Chongqing, blir, precis som på kinesiska muren, historien så påtaglig. Man känner sig nästan som en av de gamla konstnärerna för flera hundra år sedan och blir rent svettig bara av att stå och tänka på hur slitsamt de måste ha haft.
Bild: Jörgen Auer
Man undrar lite hur det gick till. Stod någon med piska över dem och tvingade dem slå och karva, hamra och mejsla i berget? Hur lång tid tog det att få färdigt en sån här figur? För hur många personer? Var de tio på varje skulptur? Tre? Tog det en månad? Ett år? Fem år? Var det kanske flera hundra år mellan första och sista skulpturen? Gick jobbet från far till son generationer igenom?
Bild: Jörgen Auer
Kanske är den liggande buddan den mest imponerande skulpturen. I alla fall storleksmässigt. Den är hela 31 meter lång.
Ändå ser man bara en överkropp. Med ben hade han nog varit 60 meter.
Bild: Jörgen Auer
Det är skönt att det är fler att dela upplevelsen med. Ensam vore det nästan övermäktigt.
Bild: Jörgen Auer
Se sån glans! Elegans! Hur måste inte denna prakt en gång ha strålat över besökarna när färgerna ännu sprakade på alla dessa tusentals konstverk i Dazu. Grottskulpturerna där finns för övrigt med på Unescos världsarvslista. Naturligtvis.
Dazu carvings, heter de på engelska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar